Europa: Skillnad mellan sidversioner

| align="center" colspan="2" style="background:#f9f9f9;" | [[Fil:Europe countries map 2.png|280px|PolitiskEuropas karta över Europalandsgränser.]]

| {{flaggbild2|Albanien}} <br /> {{flaggbild2|Andorra}} <br /> {{flaggbild2|Belarus}} <br /> {{flaggbild2|Belgien}} <br /> {{flaggbild2|Bosnien och Hercegovina}} <br /> {{flaggbild2|Bulgarien}} <br /> {{flaggbild2|Danmark}} <br /> {{flaggbild2|Estland}} <br /> {{flaggbild2|Finland}} <br /> {{flaggbild2|Frankrike}} <br /> {{flaggbild2|Georgien}}<ref name="Geographic Encyclopaedia">''International Geographic Encyclopaedia and Atlas.'' [[Springer Science+Business Media|Springer]], 24 november 1979, p. 273</ref><ref>[[Stora sovjetencyklopedin]], 2:a upplagan, Vol. XV, Moskva: 1952, s. 382</ref><br/> {{flaggbild2|Grekland}}<br />{{flaggbild2|Irland}} <br /> {{flaggbild2|Island}} <br /> {{flaggbild2|Italien}} <br /> {{flaggbild2|Kroatien}} <br /> {{flaggbild2|Lettland}} <br /> {{flaggbild2|Liechtenstein}} <br /> {{flaggbild2|Litauen}} <br /> {{flaggbild2|Luxemburg}} <br /> {{flaggbild2|Malta}} <br /> {{flaggbild2|Moldavien}} <br /> {{flaggbild2|Monaco}} || {{flaggbild2|Montenegro}} <br /> {{flaggbild2|Nederländerna}} <br /> {{flaggbild2|Nordmakedonien}} <br /> {{flaggbild2|Norge}} <br /> {{flaggbild2|Polen}} <br /> {{flaggbild2|Portugal}} <br /> {{flaggbild2|Rumänien}} <br /> {{flaggbild2|Ryssland}} <br /> {{flaggbild2|San Marino}} <br /> {{flaggbild2|Schweiz}} <br /> {{flaggbild2|Serbien}} <br /> {{flaggbild2|Slovakien}} <br /> {{flaggbild2|Slovenien}} <br /> {{flaggbild2|Spanien}} <br /> {{flaggbild2|Storbritannien}} <br /> {{flaggbild2|Sverige}} <br /> {{flaggbild2|Tjeckien}} <br /> {{flaggbild2|Tyskland}} <br /> {{flaggbild2|Ukraina}} <br /> {{flaggbild2|Ungern}} <br /> {{flaggbild2|Vatikanstaten}} <br /> {{flaggbild2|Österrike}}

| {{flaggbild2|Athos}} <br /> {{flaggbild2|Färöarna}} <br /> {{flaggbild2|Gibraltar}} <br /> {{flaggbild2|Guernsey}} <br /> {{flaggbild2|Isle of Man}} || {{flaggbild2|Jersey}} <br /> {{flaggbild2|Kosovo}} <br /> {{flaggbild2|Svalbard}} <br /> {{flaggbild2|Åland}}

| {{flaggbild2|Azerbajdzjan}} <br /> {{flaggbild2|Danmark}} <br /> {{flaggbild2|Frankrike}} <br /> {{flaggbild2|Kazakstan}} <br /> {{flaggbild2|Nederländerna}}

| {{flaggbild2|Portugal}} <br /> {{flaggbild2|Ryssland}} <br /> {{flaggbild2|Spanien}} <br /> {{flaggbild2|Turkiet}}

'''Största städer:'''<br />

{{flaggbild|Ryssland}} [[Moskva]]<br />

{{flaggbild|Storbritannien}} [[London]]<br />

{{flaggbild|Tyskland}} [[Rhen-Ruhr-regionen|Rhen-Ruhr]] (storstadsområde)<br />

{{flaggbild|Turkiet}} [[Istanbul]] (delvis i [[Asien]])<br />

[[Fil:Europe-sv.svg|miniatyr|stående|Politisk karta över Europa.]]

'''Europa''' (från [[grekiska]]ns: ''Ευρώπη)'' är [[jorden]]s näst minsta [[Världsdelar och kontinenter|världsdel]] till ytan men tredje folkrikaste, med ungefärlite mer än 750 miljoner invånare (20182023) varav över 90 procent talar språk som tillhör den [[indoeuropeiska språk]]familjen. Europa är världens näst mest tätbefolkade världsdel och har den näst högsta produktiviteten per person. Världsdelen Europa utgör den västligaste delen av kontinenten [[Eurasien]], och avgränsas av [[Atlanten]] i väster (gränsen mot [[Nordamerika]] går genom [[DanmarkssundetDanmarksundet]] mellan [[Island]] och det danska autonoma landet [[Grönland]]), [[Medelhavet]] i söder och [[Norra ishavet]] i norr, medan gränsen mot [[Asien]] i öster går längs [[Uralbergen]], [[Ural (flod)|Uralfloden]], [[Kaspiska havet]], [[Kaukasus]] vattendelare och [[Svarta havet]] (som är ett innanhav av [[Medelhavet]]).

De första [[Människa|moderna människorna]] kom till Europa för cirka 40&nbsp;000 år sedan.<ref>{{Webbref|titel=Humans migrated from Europe to the Levant 40,000 years ago: Discovery of teeth in Manot Cave sheds light on a population known for its cultural contributions|url=https://www.sciencedaily.com/releases/2019/11/191105113459.htm|verk=ScienceDaily|hämtdatum=2022-04-28|språk=en|författare=American Friends of Tel Aviv University|datum=2019-11-05}}</ref> Under [[Weichsel (nedisninggeologi)|istiden]] var de nordligaste delarna obeboeliga och befolkningen levde i [[Refugium|refugier]] i [[Sydeuropa|södra]] och [[sydöstra Europa]], efter istiden expanderade de europeiska stammarna [[Nordeuropa|norrut]]. Under [[Neolitikum|yngre stenåldern]] och [[bronsåldern]] skedde stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, oftast med centrum kring [[Medelhavet]]. Under [[RomarriketRomerska riket|Romarrikets]]s storhetstid under de första seklerna [[e.Kr.]] växte den nya religionen [[kristendomenkristendom]]en snabbt. Under [[renässansen]] grundlades den dynamik som gav upphov till den europeiska [[Upplysningstiden|upplysningen]], den [[industriella revolutionen]] och [[vetenskap]]ens framväxt.<ref>{{Webbref|titel=Renaissance|url=https://www.history.com/topics/renaissance/renaissance|verk=History,com|hämtdatum=2022-06-16|språk=en}}</ref> Under andra hälften av det andra millenniet e.Kr. skedde snabb befolkningstillväxt och miljontals européer utvandrade till andra världsdelar. Främst [[Frankrike]], [[Storbritannien]], [[Portugal]], [[Nederländerna]] och [[Spanien]], men även flera andra länder, skaffade sig [[koloni]]er och utländska besittningar och spred europeisk kultur globalt.<ref>{{Webbref|titel=Europa - Historia|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/europa#historia|verk=www.ne.se|hämtdatum=2022-06-16}}</ref>

Den grekiska termen ''Europa'' härleds från de grekiska orden för bred (''eurys'') och ansikte (''ops''). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. Andra hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och ursprungligen kommer från ett [[semitiskaSemitiska språk|semitiskt]] ord, det vill säga det [[akkadiska]] ordet ''erebu'', som betyder "solnedgång".<ref name="Etymonline: European">[http://www.etymonline.com/index.php?term=European Etymonline: European], 5 juli 2008</ref> Som betraktat från [[Mellanöstern]] går solen ned över Europa. [[Asien]] tros också komma från ett akkadiskt ord, ''asu'', som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.<ref>[http://www.etymonline.com/index.php?term=Asia Etymonline: Asia], 5 juli 2008</ref>

Begreppet Europa användes till en början främst av en elit som furstar och kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för en kristen och kulturell gemenskap. Efterhand fylldes föreställningen med mer innehåll och användes i vidare sammanhang och speciellt under renässansen och reformationen användes Europa som ett slagord.<ref>Karsten Alnaes - "Historien om Europa 1300-16001300–1600" {{ISBN|91-0-010277-6}}</ref>

Världsdelen Europa utgör ungefär en femtedel av kontinenten [[Eurasien]]. Europas yta är cirka 10,6 miljoner kvadratkilometer – 2 procent av jordytan eller 7 procent av landytan. Europas östra gräns definieras vanligtvis vid [[Uralbergen]] i Ryssland, dock använde bland andra den grekiska geografen [[Strabon]] och tidiga [[Judeen|judiska]] källor floden [[Don (flod)|Don]] som gräns. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen; vanligt är dock att denna utgörs av [[Ural (flod)|Uralfloden]] (stundom räknas dock [[Emba (flod)|Embafloden]]floden som gräns). Gränsen fortsätter med [[Kaspiska havet]], varpå den vanligen anses följa [[Stora Kaukasus]] vattendelare (med [[Kuma-Manytj-sänkan]], [[Lilla Kaukasus]], eller floderna [[Kura]] och [[Rioni]] som alternativ). Vidare sträcker sig delningen mot [[Svarta havet]]; [[Bosporen]], [[Marmarasjön]], [[Dardanellerna]] och [[Egeiska havet]] utgör gränsen mot Asien. [[Medelhavet]] i syd separerar Europa från [[Afrika]]. Västgränsen är [[Atlanten]] där [[Island]] eller [[Azorerna]] utgör västlig utpost.<ref>{{Webbref |efternamn = |förnamn = |författarlänk = |titel = Karta över Europa|verk = |utgivare = HEMA Maps|datum = |url = http://europe.zoom-maps.com/|hämtdatum = 14 februari 2011}}

* [[Norr|Nordlig]] utpost: [[Kap Fligely]] ([[Frans Josefs land|Frans Josefs Land]], Ryssland, 80°35'N) / på kontinenten Europa: [[Kinnarodden]] (Norge, 71°08'N)<ref name=":0" />

I praktiken dras gränsen till Europa ofta med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur än till de traditionella, hävdvunna geografiska gränserna. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Men vanligen brukar de stater vars huvudstad ligger inom Europas hävdvunna geografiska gränser räknas till Europa.<ref name="FN" /><ref name="NE-Atlas" /><ref name="Liber-Atlas" /><ref name="Ica-Atlas" /><ref name="Bonniers-Atlas" /><ref name="NationalG-Atlas" /><ref name="Times-Atlas" /><ref name="de Blij" /> Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent, som [[Världsdelar och kontinenter|subkontinent]] eller [[halvö]].

Fil:Laitauredeltat-1-25Crno lake.jpg|LaitauredeltatEn sjö i [[SareksDurmitor nationalpark]] i, [[SverigeMontenegro]].

Fil:0905 Odra Domiąża ZP.JPG|[[Oder]] i [[Police (stad)|Police]] ([[Polen]]).

Fil:NeumCoastBH.jpg|Kusten mot medelhavet i [[Bosnien och Hercegovina]].

Fil:Dalmatia coast.jpg|Dalmatiska kusten, [[Kroatien]].

Europa har ett flertal olika [[klimat]], från [[medelhavsklimat]] i söder till [[Polarklimat|arktiskt klimat]] i det nordligaste [[Norden]] och [[Ryssland]]. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket [[Maritimt klimatKustklimat|maritimt]], med milda vintrar, mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i [[Östeuropa]], har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar ([[inlandsklimat]]). Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar. Europas tempererade klimat är, trots den långa kuststräckan, utsatt för jämförelsevis lägre nivåer av katastrofala väderhändelser som [[orkanOrkanstyrka|orkaner]]er och andra starkt destruktiva vädersystem.

Den huvudsakliga växtligheten i Europa är [[skog]], som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av [[Golfströmmen]] och [[Nordatlantiska driften|Nordatlantiska strömmen]]. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra har nord-sydlig riktning ([[Skanderna]], [[Dinariska alperna]], [[Karpaterna]], [[Apenninerna]]) och eftersom regnet främst faller på bergssidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har undgått avbetning av [[boskap]] vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av de skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga [[ekosystem]]en.

Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Norra ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar – [[gran]]skogar i Skandinavien, vidsträckta [[tall]]skogar i Ryssland, [[Äkta kastanj|kastanj]]e[[Tempererad regnskog|regnskog]] i [[Kaukasien]] och [[korkek]]skogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock [[Barrväxter|barrträd]] föredragits framför ursprungliga [[lövträd]], eftersom de växer snabbare. Planteringar och [[monokultur]]er täcker nya stora landområden och detta ger mycket dåliga miljöer för europeiska, skogslevande arter. Andelen [[urskog]] i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogstäckt yta är ön [[Island]] som i stort sett avskogats helt. Därefter följer [[Irland]] med åtta procents skogstäckning. Det mest skogbevuxna landet är [[Finland]] (72 procent).

På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är [[bok (träd)|bok]], [[Björkar|björk]] och [[ek]]. I norr, på [[tajga]]n, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många [[olivträd]] planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är [[cypressCypress-släktet|cypressen]]en. [[Barrskog]] dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i [[tundra]] närmare [[Arktis]]. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder [[buskskog]]. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk [[Slätt|grässlätt]] – [[stäpp]]en – sträcker sig västerut från [[Ukraina]] och södra Ryssland tills den upphör i Ungern och övergår i tajga i norr.

Andra viktiga rovdjur är [[lodjur]]et, [[vildkatt]]en, [[järv]]en, [[rävar]], olika arter av [[mård]], [[igelkott]], olika arter av [[ormar]], olika [[fåglar]] ([[ugglor]] och andra [[rovfåglar]]). Viktiga [[växtätare]] i Europa är [[snigel|sniglar]], [[groddjur|amfibie]]r, [[fiskar]], olika fåglar, samt [[däggdjur]] som [[gnagare]], [[rådjur]], [[vildsvin]], [[Hjortdjur|hjort]], [[Älgar|älg]] och i bergen [[murmeldjur]], [[Alpstenbock|stenbock]]ar, [[gems]] med flera. Havslevande organismer är också en viktig del av Europas [[flora (botanik)|flora]] och fauna. Havsfloran är mestadels [[fytoplankton]]. Viktiga djur i Europas hav är [[plankton]], [[blötdjur]], [[tagghudingar]], olika [[Kräftdjur|kräftor]], [[bläckfiskbläckfiskar]]ar, fiskar, [[delfiner]] och [[valar]]. Vissa djur lever i [[grotta|grottor]], till exempel [[fladdermus|fladdermöss]].

De första moderna [[människor]]na (''[[Människa|homo sapiens]]'') utvecklades i [[Afrika]] för omkring 200&nbsp;000 år sedan och kom till Europa för cirka 40&nbsp;000 år sedan.<ref name="ReferenceA">''Allt om vetenskap'' (2, 2008) "Jakten på människans urhem". Av Tomas Lindblad.,S 24-33s 24–33.</ref> Det var endast en liten grupp afrikaner som för kanske 60&nbsp;000 år sedan tog sig över till Sinaihalvön och blev förfäder till alla människor utom de afrikaner som stannade i Afrika.<ref>''Allt om vetenskap'' (7, 2010) "Neandertalaren finns inom dig". Av Tomas Lindblad.,S 22-27s 22–27.</ref><ref name="ReferenceA"/> Forskarna tvistar ännu om vägen till Europa har gått direkt norrut genom det som i dag är Israel, Libanon och Syrien, eller om våra förfäder tog sig vidare över till Arabiska halvön och sedan följde Indiska oceanens kust tills de stötte på floder som de följde norrut. I bägge fallen bör homo sapiens i sin första inflyttningsvåg till Europa för 40&nbsp;000 år sedan ha tagit sig till Europa via det som i dag är Turkiska halvön, där mycket gamla fynd har hittats.<ref name="BBC 2009">BBC (2009) ''Människans resa: Europa''. Del av dokumentärserie för TV. 48 min. Visad av SVT UR samt Kunskapskanalen (2010-09-06). Tillgänglig i UR Access. ID-nummer: 156003.</ref><ref name="ReferenceA"/> Ansiktsbenen från den hittills äldsta "europén" – en 40&nbsp;000 år gamla fossil från en tonåring – har hittats i en grotta i Rumänien, och Richard Neave, en brittisk kriminaltekniker, har återskapat ansiktet med hjälp av kopior av skallbenen. En mörkhyad person med ansiktsdrag som inte överensstämmer helt med någon nu levande folkgrupp blev resultatet. Neave talar om ett ansikte som tycks befinna sig i "flux" – i ett tillstånd av förändring mot vilken som helst av de folkgrupper som i dag finns i världen.<ref>BBC (2009) ''Människans resa: Europa''. Del av dokumentärserie för TV. 48 min. Visad av SVT UR samt Kunskapskanalen (2010-09-06). Tillgänglig i UR Access. ID-nummer: 156003.</ref> Omkring tio procent av dagens européer bär på gener från dessa första européer.<ref name="BBC 2009"/>

Medan Homo sapiens ännu utvecklades i Afrika levde [[Homo heidelbergensis]] och [[Neandertalare|Homo neanderthalensis]] i Europa. De sista neandertalmänniskorna dog ut för cirka 30&nbsp;000 år sedan. För cirka 25&nbsp;000 år sedan svepte vågor av invandrare från Asien in i Europa, och kom att dominera kontinenten. Att likadana konstföremål hittats från dagens Frankrike till området kring Kaspiska havet tyder på ett socialt nätverk och människor med en övergripande gemensam kultur.<ref name="BBC 2009"/>

Med [[yngre stenåldern]] och [[bronsåldern]] började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid [[Medelhavet]] och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade [[antikens Grekland]] samt [[romerska riket]], som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I Romarriket kunde också den nya religionen [[kristendomen]] utbredas snabbt. Under kejsaren [[Konstantin den store]] blev kristendomen [[statsreligion]] och dess inflytande har fortsatt till vår tid.

[[Medeltiden]] var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska [[kejsare]]n i väst och den gamla romerska kejsaren i [[Bysantinska riket|Bysans]]. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och [[påve]] om övermakten. [[ReformationReformationen]]en på [[1500-talet]] delade kyrkan i en [[romersk-katolska kyrkan|katolsk]] och en [[protestantism|protestantisk]] del. Religionskrig följde på denna delning, och [[1618]] till [[1648]] förhärjade [[trettioåriga kriget]] stora delar av Mellaneuropa.

Sedan [[1400-talet]] byggde europeiska länder (särskilt [[Spanien]], [[Portugal]], [[Ryssland]], [[Nederländerna]], [[Frankrike]] och [[Storbritannien]]) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, [[Amerika]] och [[Asien]]. Europa har haft ett mycket stort inflytande på andra världsdelar (till exempel genom [[kristen mission]], [[kolonialism]], [[slaveri|slavhandel]], annan handel och kultur). På [[1700-talet]] förde [[Upplysningstiden|upplysningen]] fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. [[1789]] kom genom [[franska revolutionen]] för första gången [[borgerlighetborgerlig]]enheten till makten. I början av [[1800-talet]] hamnade halva Europa under den franske kejsaren [[Napoleon I]]:s välde, tills han led nederlag i Ryssland [[1812]]. [[Industrialisering]]en började i delar av Europa på [[1700-talet]] och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet [[socialism|socialistiska]] rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot [[demokrati]], men även av [[Reaktionär|reaktion]] och [[imperialism]]. Både [[första världskriget]] ([[1914]] till [[1918]]) och [[andra världskriget]] ([[1939]] till [[1945]]) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse.

Sedan de sista årtiondena på [[1900-talet]] har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som [[Europeiska unionen]].<ref>{{Webbref|titel=Europa - Historia|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/europa#historia|verk=www.ne.se|hämtdatum=2022-04-28}}</ref> Samtidigt har nya konflikter i Europas utkant eller närhet påverkat både ekonomi och politik. Både [[Jugoslaviens upplösning]] och [[Arabiska våren]] ledde till stora flyktingströmmar mot Europa, liksom politiska utmaningar för EU:s och [[Nato|Natos]]s medlemsländer. Efter Warzawapakten har Nato vuxit i Central- och Östeuropa, parallellt med att ett alltmer politiskt och militärt aktivt Ryssland återigen vill öka sin påverkan på politiken i sina grannstater.<ref>{{Webbref|titel=Ryssland - Historia|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ryssland#historia|verk=www.ne.se|hämtdatum=2022-04-28}}</ref> 2008 var Ryssland i [[Kriget i Georgien 2008|krig med Georgien]], och 2022 inledde Ryssland en [[Rysslands invasion av Ukraina 2022|invasion av Ukraina]] (åtta år efter [[Krimkrisen|landets annektering av Krim]]), den största attacken på ett europeiskt land sedan andra världskriget.<ref>{{Tidningsref|rubrik=Ryska styrkor har intagit Tjernobyl|url=https://www.svd.se/a/Kz2VlE/invasionen-av-ukraina-en-vandpunkt-i-europeisk-historia|tidning=Svenska Dagbladet|datum=2022-02-24|hämtdatum=2022-04-28|issn=1101-2412|språk=sv|förnamn=Fredrik|efternamn=Fahlman}}</ref>

[[Fil:Flag of Europe.svg|miniatyr|EU:s och [[Europarådet]]s flagga är vanlig att se på många håll i Europa.]]

En annan betydande organisation är [[OSSE|Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa]] (OSSE), som grundades [[1975]] som en blocköverskridande instans under namnet Europeiska säkerhetskonferensen (ESK), och som förutom de europeiska länderna även innefattar [[USA]] och [[Kanada]].

Större delen av de länder som tillhörde [[Europeiska frihandelssammanslutningen|EFTA]], som grundades på [[1950-talet]], har senare blivit medlemmar av EU. Efter Storbritanniens utträde ur EU 2020 har EU 27 medlemsstater. Ytterligare ett antal länder förhandlar om medlemskap. Utöver EU och EFTA finns ytterligare två [[Europeiska frihandelsområden]] -– [[Centraleuropeiska frihandelsavtaletfrihandelsområdet|CEFTA]] (''Centraleuropeiska frihandelsavtalet'') som tappat medlemmarna Rumänien och Bulgarien samt [[Baltiska frihandelsområdet|BAFTA]] (''Baltiska frihandelsområdet'') som upplöstes vid baltstaternas EU-inträde [[2004]].

* Samtliga stater i Europa, förutom Ryssland, Belarus och Vatikanstaten, är medlemmar i [[Europarådet]].

* 29 av dagens 45 stater var [[självständigSjälvständighet|självständiga]]a år 1990.

* 27 stater är medlemmar av [[EU]].

* 4 stater – Schweiz och de tre [[mikrostat]]erna Andorra, Monaco och San Marino —– har specialavtal{{förtydliga|Vad menas med 'specialavtal'?|datum=2012-03}} med EU.

[[Maastrichtfördraget]]s [[subsidiaritetSubsidiaritetsprincipen|subsidiaritetsprincip]]sprincip är bland annat inspirerad av och tar sig uttryck i ett lapptäcke av regionala samarbeten på olika nivåer. Med ett begrepp myntat [[1968]] av den schweiziske [[essäistessä]]enisten och [[filosof]]en [[Denis de Rougemont]] ([[1906]]-–[[1985]]) talar man om ''Regionernas Europa''.<ref>Denis de Rougemont: "Vers une fédération des régions" i "Naissance de l'Europe des Régions", Bulletin du Centre Européen de la Culture, no 2 årg 12, Genève 1968</ref>

Vid sidan av de stora paneuropeiska samarbetena finns flera regionala [[mellanstatlighet|mellanstatliga]] samarbeten: [[Nordiska rådet]] och [[Nordiska ministerrådet]]; [[Baltiska rådet]]; [[Benelux]]; [[Centraleuropeiska initiativet]] (CEI); [[Visegrádgruppen]] och [[Brittisk-irländska rådet|British-Irish Council]]. [[Arktiska rådet]], [[Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet|Black Sea Economic Cooperation]] (BSEC), [[GUAM Organization for Democracy and Economic Development|GUAM]] och [[Medelhavsunionen]] är samarbeten mellan stater i Europa och angränsande regioner.

För samarbeten mellan regionala administrationer (exempelvis ''[[Förläning|län]]'') finns [[Europarådets kommunalkongress]] (CLRAE) inom Europarådet. Inom EU finns [[Europeiska regionkommittén|Regionkommittén]] samt [[Nätverket för regionala lagstiftande församlingar|Regionala lagstiftande församlingar]] (CALRE). De så kallade [[EuregionEU-region]]erna är sammanslutna i [[Europeiska gränsregionförbundet]] (AEBR). Ett fristående nätverk är [[Assembly of European Regions]] (AER).

* {{flaggbild2|Island}} (huvudstad: [[ReykjavikReykjavík]])

* {{flaggbild2|Moldavien}} (huvudstad: [[ChişinăuChișinău]])

{{Kartposition markör|Europa2|plats=<br />{{flaggbild|Estland}} [[Tallinn]]|lat=59.416667|long=24.766667}}

{{Kartposition markör|Europa2|plats={{flaggbild|Island}} [[ReykjavikReykjavík]]|lat=64.133333|long=-21.933333|platstextbredd=16}}

{{Kartposition markör|Europa2|plats={{flaggbild|Moldavien}} [[ChişinăuChișinău]]|lat=47|long=28.85|platstextbredd=16}}

{{Kartposition markör|Europa2|plats=<br />[[Stockholm]] {{flaggbild|Sverige}}|lat=59.329444|long=18.068611|position=left|platstextbredd=16}}

:''Se även [[RegionalaNätverket för regionala lagstiftande församlingar]],|Regionala [[Autonomlagstiftande region]], [[Associerad stat]], [[Avhängiga territorierförsamlingar]] och [[Europeiska unionsrättens territoriella tillämpningsområde]].<span style="font-size:85%;"> Källor</span>''<ref name="Landguiden" /><ref name="Nationalencyklopedin" />

* {{flaggbild2|Gibraltar}} (huvudstad: [[Gibraltar Town]]) – självstyrande [[Storbritanniens utomeuropeiska territorier|utomeuropeiskt territorium]], [[avhängiga territorier|avhängigt]] [[Storbritannien]].

* [[Fil:Flag of Guernsey.svg|border|20px]] [[Guernsey]] (huvudstad: [[St. Peter Port]]) – självstyrande område, [[associerad stat|associerat]] med Storbritannien (''[[Crown Dependency|kronbesittning]]'').

* {{flaggbild|Norge}} [[Jan Mayen]] – obebott område [[avhängiga territorier|avhängigt]] [[Norge]].

* {{flaggbild2|Ryssland}} – Ryssland har ungefär en fjärdedel av sin landmassa inom Europas geografiska gränser. Denna fjärdedel består av Rysslands historiska kärnland med cirka 75 procent av befolkningen (cirka 100 miljoner människor).

* {{flaggbild2|Azerbajdzjan}} – Azerbajdzjan är en republik i sydöstra Kaukasien som geografiskt ligger till största del i Asien men med en liten landremsa i Europa. Politiskt brukar landet ibland ses som europeiskt -och det är medlem av Europarådet sedan 2001.<ref>[[Europarådet]], [http://www.coe.int/en/web/portal/azerbaijan Azerbaijan]</ref>

* {{flaggbild2|Kazakstan}} – Kazakstan har, om man utgår från den traditionella avgränsningen längs [[Uralfloden]], en mindre del av sin yta i Europa, resten i Asien. Det europeiska området har, trots att det till ytan är större än flera europeiska länder, endast en liten andel av landets befolkning. Kazakstan är kulturellt och politiskt delat mellan [[Centralasien]] och den [[Ryssland|ryska kultursfären]]. Landet är medlem i bland annat [[OSSE]] och [[FN:s ekonomiska kommission för Europa|UNECE]].

* {{flaggbild2|Turkiet}} – Turkiet har, utifrån den geografiska gränsdragningen mellan Europa och Asien genom [[Bosporen]] - [[Dardanellerna]], endast 3 procent av sin yta i Europa och resten i [[Anatolien|Mindre Asien]]. I den europeiska delen ligger delar av landets största stad, [[Istanbul]], som var [[Bysantinska riket|Östroms]] och [[Bysantinska riket|Bysans]] historiska huvudstad [[Konstantinopel]]. Politiskt ingår Turkiet i den europeiska sfären, bland annat genom sitt medlemskap i [[Nato]], [[Europarådet]] och tullunionen med [[Europeiska unionen]], men landets förhandlingar om fullt medlemskap i unionen är omstridda.

* {{flaggbild2|Armenien}} – Denden transkaukasiska staten Armenien räknas geografiskt till Asien. Men historisktHistoriskt och kulturellt är emellertid landet Armenien nära förbundet med Europa, och är medlem i europeiska mellanstatliga organisationer.

* {{flaggbild2|Cypern}} – Önön Cypern ligger i östligaste Medelhavet, nära Asiens kust, dit den därmed räknas geografiskt. Historiskt och kulturellt är emellertid landet Cypern nära förbundet med Europa, och är medlem i europeiska mellanstatliga organisationer. Sedan maj 2004 är republiken Cypern medlem i EU.

:''Se även: [[FrankrikesNätverket utomeuropeiskaför departement]], [[Regionalaregionala lagstiftande församlingar]]|Regionala ochlagstiftande [[Autonom regionförsamlingar]].<span style="font-size:85%;"> Källor</span><ref name="Landguiden" /><ref name="Nationalencyklopedin" />''

* [[Fil:Flag of the Azores.svg|border|20px]] [[Azorerna]] och [[Fil:Flag of Madeira.svg|20px]] [[Madeira]] – Ögruppenögruppen Azorerna och ön Madeira i [[Atlanten]] är [[Autonom region|självstyrande regioner]] i Portugal.

* {{flaggbild|SpanienCeuta}} [[Ceuta]] och [[Fil:Flag of {{flaggbild|Melilla.svg|border|20px]]}} [[Melilla]] – Städernastäderna Ceuta och Melilla på den nordafrikanska kusten, är självstyrande områden tillhörande Spanien (ibland sammanförda under samlingsbeteckningen [[Plazas de soberanía]]).

* [[Fil:Flag of the Canary Islands.svg|border|20px]] [[Kanarieöarna]] – Kanarieöarna utanför [[Afrika]]s kust, är en av [[Spaniens autonoma regioner]].

* {{flaggbild|Frankrike}} [[Franska Guyana]] och [[Guadeloupe]] och [[Martinique]] samt [[Réunion]] och [[Mayotte]] – Franska Guyana i [[Sydamerika]]; Guadeloupe och Martinique i [[Västindien|Karibien]] samt Réunion och Mayotte i [[Indiska Oceanenoceanen]] är fyra av [[Frankrikes regioner]]. Se även [[Frankrikes utomeuropeiska departement]].

* {{flaggbild2|Grönland}} – Grönland utanför [[Nordamerika]]s kust är en självstyrande del av Danmark.

==== Områden utanför Europa som är [[Avhängiga territorier|avhängiga]] av europeiska stater ====

:''Se även: [[Avhängiga territorier]].<span style="font-size:85%;"> Källor</span><ref name="Landguiden" /><ref name="Nationalencyklopedin" />''

* Till [[Frankrike]] hör: [[Saint-Pierre och Miquelon]], [[Franska Polynesien]], [[Nya Kaledonien]], [[Wallis- och Futunaöarna]], [[Saint-Barthélemy]], [[Saint-Martin]], [[Adélieland]], [[Amsterdamön, Indiska oceanen|Amsterdamön]], [[Crozetöarna]], [[Îles Éparses]], [[Kerguelen]]öarna, [[Île Saint-Paul (TAAF)|Saint-Paulön]].

{{Huvudartikel|:''Se även: [[Lista över väpnade konflikter i Europa efter 1989]], [[Lista över stater som saknar fullt internationellt erkännande}}]].''

Europa har en lång historia som världens rikaste och mest produktiva världsdel. Vid tiden för Kristi födelse beräknas [[Västeuropa]]s produktivitet per capita varit cirka 30 procent högre an världens genomsnitt. År 1500 hade denna fördel stigit till 40 procent.<ref name="Madisson">Madisson, Angus (2009). [http://www.ggdc.net/maddison/Historical_Statistics/horizontal-file_09-2008.xls Statistics on World Population, GDP and Per Capita GDP, 1-2006 AD] {{Wayback|url=http://www.ggdc.net/maddison/Historical_Statistics/horizontal-file_09-2008.xls |date=20201205205145 }}.</ref> Efter vetenskapens utveckling och den industriella revolutionen i Europa tilltog försprånget snabbt, år 1700 producerade en genomsnittlig europé nära 70 procent mer än världens genomsnittsinvånare, och 1850 var övertaget hela 150 procent. Kring år 1900 hade Västeuropas världsledande roll som världens mest produktiva område övertagits av den tidigare europeiska kolonin USA, men Europa har fortsatt att tillhöra världens rikaste, mest produktiva och kunskapsproducerande regioner.<ref name="Madisson" />

Det finns flera definitioner och rankningar av internationella [[finanscentrum|finanscentra]]. Kriterier kan till exempel vara storleken på [[aktiemarknad|värdepappershandeln]] eller hur många [[multinationellt företag|multinationella företag]] som har kontor där, liksom [[bruttoregionprodukt]] (BRP), den regionala motsvarigheten till [[Bruttonationalprodukt|BNP]]. De städer som främst brukar nämnas i Europa är [[London]], [[Paris]], [[RheinRhen-Ruhr Regionen-regionen|Rhen-Ruhr]] (med bland annat [[Dortmund]], [[Köln]], [[Düsseldorf]] och [[Bonn]]), [[Milano]], [[Randstad]] (det vill säga [[Amsterdam]], [[Rotterdam]], [[Haag]] och [[Utrecht]] med flera), [[Rhen-Main-området]] (med bland annat [[Frankfurt am Main]]), [[Madrid]], [[Bryssel]]/[[Antwerpen]], [[Zürich]] och [[Moskva]].

De europeiska länderna skiljer sig mycket åt vad gäller hur väl arbetstagare och arbetsgivare är organiserade i fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Flera länder, exempelvis Frankrike och Tyskland, har lagstiftning om minimilöner. I Frankrike har kollektivavtalen hög täckningsgrad tack vare lagfäst så kallad allmängiltigförklaring. Sverige saknar statlig reglering av såväl minimilöner som utsträckning av kollektivavtal till oorganiserade arbetsgivare. En del av senare har däremot hängavtal med ett fackförbund. I de nordiska länderna har förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och reglering genom kollektivavtal större betydelse än i många öst- och sydeuropeiska länder där avtalssystemen försvagats kraftigt efter den finanskris som inleddes 2008.<ref>[https://www.etui.org/Publications2/Books/Collective-bargaining-in-Europe-towards-an-endgame.-Volume-I-volume-II-volume-III-and-volume-IV] {{Wayback|url=https://www.etui.org/Publications2/Books/Collective-bargaining-in-Europe-towards-an-endgame.-Volume-I-volume-II-volume-III-and-volume-IV |date=20190724145357 }} Torsten Müller, Kurt Vandaele och Jeremy Waddington (red.) ''Collective bargaining in Europe: towards an endgame. Del I-IVI–IV'' (ETUI, Bryssel 2009</ref>

Internationellt utbyte av tänkande och idéer har varit en viktig del av den europeiska kulturen sedan de första [[universitet]]en på [[1100-talet]] och ännu tidigare genom de religiösa [[pilgrimsfärdpilgrim]]ernasfärderna. Från [[1500-talet]] blev [[Grand tour|bildningsresan]] finalen på unga [[aristokratAristokrati|aristokraters]]ers utbildning. Genom [[romantiken]]s kult av [[antiken]]s [[Aten]] och [[Rom]], uppstod fröet till den moderna [[turism]]en som en näringsgren inom [[handel]] med [[tjänst]]er. [[1845]] grundade [[Thomas Cook]] Europas första [[resebyrå]]. De första turistföreningarna bildades under [[1800-talet]]s sista decennier.

Efter andra världskriget har [[turism]]en blivit en massföreteelse. [[CharterFlygcharter|Charterresorna]]resorna inleddes i början av [[1950-talet]] och har vuxit till storindustri. De över tid främsta europeiska chartermålen har varit [[Mallorca]], [[Gran Canaria]] och [[Rhodos]], men även [[vintersport]]målen i [[Alperna]] är betydande. Bland länder är Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland och Storbritannien störst som internationella resmål, och alla fem är bland världens tio största turistländer.<ref name=UNWTO2019>{{Bokref|titel=International Tourism Highlights |utgivare=UNWTO |doi=10.18111/9789284421152 |år=2019 |isbn=9789284421152 }}</ref> [[1972]] startade [[TågluffTågluffning|InterRail]], vilket möjliggjorde en ny typ av bildningsresa för främst de unga generationerna sedan dess.

Två stora [[trafiksystem]] sammanbinder Europa i väst och öst. Dessa är [[Transeuropeiska transportnätet|Transeuropeiska transportnät]] och [[Paneuropeiska transportkorridorerna]]. Byggandet av [[motorväg]]ar inleddes i Tyskland och Italien på 1930-talet. Ett växande antal [[bro]]ar och [[tunnel|tunnlar]] förbinder Europas nationer och regioner. Till de större interregionala [[infrastruktur]]projekten hör [[Sankt Gotthardstunneln]] ([[1980]]), [[Kanaltunneln]] ([[1994]]), [[Stora Bältbron]] ([[1998]]) och [[Öresundsförbindelsen]] ([[2000]]).

En livsnerv, såväl i nutiden som historien, är [[Donau]], störst av [[Europas vattenvägar]]. Dessa har stor politisk och ekonomisk betydelse för [[sjöfart|transporter]], [[vattenkraft|kraftutvinning]], [[dricksvatten]]täkter, [[konstbevattning|bevattningssystem]] och [[fiske]]. För att reglera uttaget av resurser samt [[miljöförstöring|miljöproblem]] som utsläpp och risker för [[översvämning]] finns [[vattenvårdsförbund]]. Dessa kan bestå av stater lika väl som lokala förvaltningar, privata företag och olika organisationer. Europas största hamnar i fråga om lastat och lossat gods är: [[Rotterdam]] i Nederländerna (nummer 3 i världen [[2005]]); [[Antwerpen]] i Belgien; [[Hamburg]] i Tyskland; [[Marseille]] och [[Le Havre]] i Frankrike; [[Amsterdam]] i Nederländerna; [[Novorossijsk]] i Ryssland; [[Algeciras]] i Spanien (nummer 50 i världen 2005) samt [[Bremen]]/[[Bremerhaven]] i Tyskland och [[Felixstowe]] i England.<ref>[https://web.archive.org/web/20070927223354/http://aapa.files.cms-plus.com/Statistics/WORLD%20PORT%20RANKINGS%202005.xls World Port Rankings 2005, American Association of Port Authorities] ([[Microsoft Excel|xls]]-format)</ref> När EU avskaffade [[taxfree]] 1999 innebar detta ett avbräck för [[färja|färjetrafiken]], som sedan dess även mötts av ökad konkurrens från [[lågprisflygLågprisflygbolag|lågprisflyget]]et. Detta gäller passagerartrafiken. För transporter med [[Långtradare (lastbil)Lastbil|långtradare]] och tåg mellan Europas många havsregioner är [[bilfärja|färjelinjerna]] fortfarande viktiga.

Det reguljära [[trafikflyg]]et startade på [[1910-talet]], men fick växande betydelse efter [[andra världskriget]]. Europas äldsta fortfarande existerande [[flygbolag]] är nederländska [[KLM]] som startades [[1919]]. Vad gäller mängden internationella passagerare, är det också ett av världens fem största flygbolag, tillsammans med tyska [[Lufthansa]], franska [[Air France]] och brittiska [[British Airways]].<ref>[http://www.iata.org/ International Air Transport Association (IATA)]</ref> Vad gäller den totala mängden passagerare är de största [[Hub (luftfart)|flygknutpunkternaflygnav]]en i Europa: [[London-Heathrow flygplats]] (nummer 3 i världen [[2006]]); [[Paris-Charles de Gaulle flygplats]] i Paris; [[Frankfurt Mains flygplats]]; [[Amsterdam-Schiphols flygplats]] utanför Amsterdam och [[Adolfo Suárez Madrid-Barajas flygplats]] (nummer 13 i världen 2006).<ref>[http://www.airports.org/cda/aci_common/display/main/aci_content07_c.jsp?zn=aci&cp=1-5-54-55_666_2__ Passenger Traffic 2006, Airports Council International] {{Wayback|url=http://www.airports.org/cda/aci_common/display/main/aci_content07_c.jsp?zn=aci&cp=1-5-54-55_666_2__ |date=20120429000000 }}</ref>

Europa har [[bergart]]er och [[geologi]]ska strukturer från nästan alla geologiska perioder vilket gör att Europa haft tillgång till ett brett utbud av användbara [[mineralermineral]]er. Kontinenten har stora mängder [[Kol (bränsle)|kol]] som spelar en viss, om än minskande, roll för att smälta andra mineraler. Ett kolrikt bälte går diagonalt genom Europa från Storbritannien genom Belgien, Nederländerna, Frankrike (främst [[Lorraine]]), Tyskland (främst [[Nordrhein-Westfalen]] och [[Saarland]]) och [[Schlesien]] (i södra Polen), [[Donetskbäckenet]] (i östra Ukraina) och [[Uralbergen]].<ref name="Encyclopædia Britannica" /> Europa saknar i stort betydande [[Petroleum|oljefyndigheter]], dock finns stora fyndigheter i Ryssland. I [[Nordsjön]] utvinns olja av Norge och Storbritannien och i [[Svarta havet]] av Rumänien. [[Uran]]fyndigheter finns i många Europeiska länder, däribland Frankrike, Spanien, Ungern, Estland, Ukraina och Sverige. De största reserverna av [[järnmalm]] finns i [[Kryvyj Rih]] i Ukraina och i [[Magnitogorsk]] och i närheten av [[Kursk]] i Ryssland. I resten av Europa är det bara Frankrike och Sverige som är lämpliga för storskalig [[gruvdrift]].<ref name="Encyclopædia Britannica" /> [[Koppar]]reserver finns i [[Skandinavien]], södra [[Uralbergen]] och kring [[Medelhavet]]. [[Bauxit]] förekommer i hela Europa, men främst på [[Balkanhalvön]] och i Ungern. Reserverna av [[guld]] och [[silver]] är i princip slut; [[metall]]erna tillverkas bara i små mängder, främst i Sverige och Spanien.<ref name="Encyclopædia Britannica" />

{{Huvudartikel|EuropasSpråk språki Europa}}

Över 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den [[indoeuropeiska språk]]familjen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de [[slaviska språk|slaviska]], [[germanska språk|germanska]] och [[romanska språk|romanska]] språkgrupperna mest utbredda. Även [[grekiska]], [[albanska]], [[baltiska språk]] och [[keltiska språk]] samt [[romani]] räknas till de indoeuropeiska språken. Som ''[[lingua franca]]'' inom världsdelen fungerar [[engelska]], [[franska]], [[tyska]] och [[ryska]]. Engelska, portugisiska, franska och [[spanska]] har genom [[kolonialismenkolonialism]]en spridits till stora delar av världen och blivit [[världsspråk]]. Engelskan har efter [[andra världskriget]] undan för undan stärkt sin ställning som världens mest spridda andraspråk. Engelska är det mest använda språket vid internationella förhandlingar liksom inom näringsliv, media och underhållning.

I den europeiska delen av [[Turkiet]] är [[turkiska]]n, som tillhör de [[Turkspråk|turkiska språkspråken]]en, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i [[Bulgarien]]. Andra turkiska språk som [[gagauziska]]n och [[tatariska]]n är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det [[kalmuckiska]] språket, som talas vid Europas östra gräns nära [[Volga]], är det enda [[Mongolspråk|mongoliska språkspråket]]et i Europa. [[Maltesiska]]n på [[Malta]] är det enda [[semitiska språk]] som används som officiellt språk i ett europeiskt land. [[Baskiska]]n, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett [[isolatspråk]] som saknar kända släktingar. Dessutom talas i dag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen under senare tid.

De språkliga och [[etnicitetEtnisk grupp|etniska minoriteternas]] intressen skyddas av de båda konventionerna ''[[Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk|Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk]]'' och ''[[Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter|Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter]]''. Frågor om minoritetsspråk bevakas av [[Europeiska byrån för mindre använda språk]] (EBLUL) som verkar inom både EU och Europarådet.

Organisationerna för norra Europas [[ursprungsbefolkningUrsprungsfolk|ursprungsbefolkningar]]ar verkar i internationella sammanhang framförallt genom FN-organet [[FN:s permanenta forum för ursprungsfolk]] (UNFPII), vars arbete grundar sig på [[InternationalInternationella Labour Organizationarbetsorganisationen|ILO:s]] [[Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk|konvention om ursprungsfolk och stamfolk]]. Många andra organisationer för etniska och språkliga minoriteter är sammanslutna i [[Federal Union of European Nationalities]] (FUEN) som bildades [[1949]]. Nyare och mindre etablerad är den världsomspännande organisationen [[Unrepresented Nations and Peoples Organisation]] (UNPO).

Det finns fem [[megastad|megastäder]] i Europa, som vuxit till över 10 miljoner invånare. Dessa är [[London]]; [[Moskva]]; [[RheinRhen-Ruhr Regionen-regionen|Rhen-Ruhr]] (med bland annat [[Dortmund]], [[Köln]], [[Düsseldorf]] och [[Bonn]]); [[Paris]] och [[Istanbul]] (ligger delvis i Europa). Dessutom finns sex [[storstadsregionStorstadsområde|storstadsregioner]]er som passerat fem miljoner invånare: [[Milano]]; [[Randstad]] (det vill säga [[Amsterdam]], [[Rotterdam]], [[Haag]] och [[Utrecht]] med flera); [[Madrid]]; [[Sankt Petersburg]]; [[Rom]] och [[Rhen-Main-området]] (med bland annat [[Frankfurt am Main]]).

[[KristendomenKristendom]]en dominerar som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst [[romersk-katolska kyrkan|katoliker]], [[protestantism|protestanter]] och [[östligtOrtodoxa ortodoxakyrkor|ortodoxa]]. Andra stora religioner i världsdelen är [[islam]] med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt [[judendom]]en. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, som [[sikhism]], [[hinduism]], [[buddhism]] och traditionella östasiatiska läror. Europa är den världsdel som har den lägsta andelen [[bahá'í|bahá'í-troende]].<ref>Adherents.com (2008: http://www.adherents.com/largecom/index.html {{Wayback|url=http://www.adherents.com/largecom/index.html |date=20080302171848 }}</ref>

Bland Europas stater är det ett antal som anger officiell religion och/eller har kvar systemet med statskyrkor. [[Liechtenstein]], [[Malta]], [[Monaco]], [[San Marino]] och [[Vatikanstaten]] är i denna mening katolska. [[Grekland]] och [[Serbien]] är ortodoxa, medan [[Danmark]], [[Norge]] och [[Island]] är protestantiska. I [[England]] (del av [[Storbritannien]]) är den [[Anglikanska kyrkogemenskapen|anglikanska kyrkan]] officiell och i [[Finland]] är både den lutherska och den ortodoxa kyrkan officiella. Vissa av [[Schweiz kantoner]] är officiellt katolska, andra officiellt protestantiska. [[Frankrike]], [[Portugal]], [[Turkiet]], [[Rumänien]] och [[Azerbajdzjan]] är officiellt sekulära.<ref name="Landguiden">[http://www.landguiden.se/ Landguiden] (Utrikespolitiska Institutet)</ref>

Under arbetet med [[Europeiska unionen|EU:s]] [[Europeiska konstitutionen|konstitution]] inom [[Europeiska konventet|konventet för Europas framtid]] drevs krav från framträdande krafter, att skriva in kristendomen som gemensam europeisk [[värdegrund]], men förslaget kom inte med i den då slutliga versionen [[2004]].<ref>[http://europa.eu/roadtoconstitution/index_sv.htm EU: Mot en konstitution för Europa] {{Wayback|url=http://europa.eu/roadtoconstitution/index_sv.htm |date=20070708012805 }}</ref> I minst lika hög grad som kristendomen, har arvet efter [[antiken]]s och [[hellenism]]ens [[Antikens Grekland|Grekland]] och [[Romerska riket|Rom]], särskilt under [[renässansen]] på 1400-talet och 1500-talet samt [[upplysningen]] från det sena 1600-talet till det tidiga 1800-talet, haft avgörande inflytande på vad som i dag är bärande europeiska värderingar: [[demokrati]], [[rättssäkerhet]] med grund i [[romersk rätt]], [[människovärde|alla människors lika värde]], utvecklingen av [[De mänskliga rättigheterna|mänskliga rättigheter]] med mera.

År [[391]] avskaffades [[religionsfrihet]]en av kejsaren [[Theodosius I]] under inflytande av biskopen och kyrkofadern [[Ambrosius av Milano|Ambrosius]]. Ingenstans har den sedan återinförts på kyrkans initiativ. [[1493]] välsignade påven [[Alexander VI]] Spaniens och Portugals [[kolonialism|kolonisering]] av [[Amerika]] i [[Påvlig bulla|bullan]]n ''[[Inter Caetera]]''.

Andra religioner som har haft stort kulturellt inflytande i Europa är islam och judendomen, inte minst inom [[arkitektur]], [[vetenskap]] och [[handel]]. Islam genom [[Kalifatet Córdoba|kalifatet i Córdoba]] på [[Iberiska halvön]] från 700-talet till 1200-talet och [[Osmanska riket]] på [[Balkanhalvön|Balkan]] från 1300-talet till 1800-talet, samt genom [[korsfararstaterna]] i [[Mellanöstern]] från 1000-talet till 1300-talet. Judendomen genom [[diaspora]]n från [[Jerusalems förstöring]] år 70 e.Kr. För utvecklingen av den tidiga [[penninghushållning]]en från 1300-talet till reformationen, var judisk invandring betydelsefull, på grund av det kristna förbudet mot att ta [[ränta]] (''[[Femte MosebokMoseboken|5:e Mos.]] 23:19''). Detta har också varit ett av skälen till [[antisemitism|judeförföljelserna]] och de många [[pogrom]]erna.

Det österländska inflytandet, från det [[mongoler|mongoliska]] [[khanat]]et [[Gyllene horden]] i [[Ryssland]] från 1200-talet till 1400-talet, har inte tillnärmelsevis haft liknande betydelse. Trots den religiösa toleransen hos ledarskiktet, som sedermera omvändes till islam, har historieskrivningen framförallt handlat om erövringståg och främmande härskare.<ref name="Nationalencyklopedin">[http://www.ne.se/ Nationalencyklopedin]</ref><ref>[[Pierre Vidal-Naquet]] (red): "Atlas över mänsklighetens historia", översättning Brita Ahlborg & Line Ahrland, Stockholm 1991, {{ISBN|91-34-51102-4}}</ref><ref>[[Sverker Sörlin]]: "Europas idéhistoria 1492-19181492–1918. Världens ordning", Stockholm 2004, {{ISBN|91-27-05491-8}}</ref><ref>[[Sverker Sörlin]]: "Europas idéhistoria 1492-19181492–1918. Mörkret i människan", Stockholm 2004, {{ISBN|91-27-09676-9}}</ref>

[[Fil:3c11094uThe Beatles arrive at JFK Airport.jpg|höger|miniatyr|Popbandet [[The Beatles]] 1964.]]

Ett framträdande drag i Europas [[kulturhistoria]] har varit hur dess nyskapande centrum flyttats från den ena staden till den andra. Ett av de allra mest betydelsefulla centra någonsin var Norditaliens [[stadsstat]]er där [[renässansen]] föddes under 1400-talet. Inom målarkonsten har [[Leonardo da Vinci]] och [[Michelangelo|Michelangelo Buonarroti]] blivit de för eftervärlden mest representativa namnen för denna epok.

Under romantiken växte de [[Tysk-romerska riket|tyska staterna]] fram som Europas kulturella nav. Den mest spridda nedteckningen av europeiska [[folksaga|folksagor]] publicerades av [[bröderna Grimm]] [[1812]]-–[[1815]]. Förståelsen av dessa vidgades och fördjupades hundra år senare med spridningen av [[Carl Gustav Jung]]s [[analytisk psykologi|analytiska psykologi]], med begrepp som det [[kollektiva omedvetna|kollektiva undermedvetna]] och [[arketyp]]er.

Från [[Tredje franska republiken|tredje republiken]]s införande [[1870]] och efter [[Pariskommunen]] [[1871]] etablerade [[Impressionism (måleri)|impressionisterna]] [[Paris]] som ett kreativt centrum, vilket i stort sett varade ända fram till [[Nazityskland]]s ockupation [[1940]]. Det modernistiska genombrottet inom konsten har kanske främst kommit att personifieras av [[Pablo Picasso]]. Andra viktiga centra för [[modernism]]ens och [[avantgardismAvantgarde|avantgardismens]]ens olika riktningar var dels [[Berlin]] efter [[Tyska novemberrevolutionen|novemberrevolutionen]] [[1918]] och under den bräckliga [[Weimarrepubliken]] från [[1919]] fram till [[nazism|nazisternas]] maktövertagande [[1933]]; samt [[Moskva]] efter [[ryska revolutionen]] [[1917]] och fram till [[Josef Stalin]]s definitiva maktövertagande [[1929]], mycket av detta nådde inte väst förrän under [[Ryskt töväder|tövädret]] efter Stalins död. Efter [[andra världskriget]] har inga lika självklara centra återuppstått.

Från tiden efter [[andra världskriget]] härrör en lång rad internationella kulturevenemang, som startades i syfte att öka det europeiska utbytet och som bidragit till att bygga upp en europeisk identitet. [[Europeiska Radioradio- och TV-unionen]] (EBU) är mest känd för [[Eurovision Song Contest]], men är också en viktig förutsättning för TV- och radiofestivalerna [[Prix Italia]] och [[Prix Europa]]. Det mest prestigefyllda TV-priset är [[Guldrosen]] (tidigare känt som ''Montreuxfestivalen'') som numera delas ut i [[Luzern]]. [[European Film Awards]] har delats ut sedan [[1988]], delvis som en motvikt till den dominerande amerikanska filmindustrin. De mest anrika filmfestivalerna är de i [[Filmfestivalen i Cannes|Cannes]] och [[Filmfestivalen i Berlin|Berlin]] samt den i [[Filmfestivalen i Venedig|Venedig]], som organisatoriskt hör ihop med [[Venedigbiennalen]], grundad redan [[1895]].

Även [[Bayreuthfestspelen]], tillägnade [[Richard Wagner]]s operor, är av äldre datum, grundade [[1876]], men nystartade [[1951]] efter ett längre uppehåll. [[Glyndebourne Festival Opera|Operafestivalen i Glyndebourne]] hölls första gången [[1934]]. Bland de främsta operahusen är [[Teatro alla Scala|La Scala]] i [[Milano]] och [[Royal Opera House|Covent Garden]] i London. Framträdande [[Balett (ensemble)|kompanier]] för klassisk [[balett]] är [[Bolsjojbaletten]] i Moskva och [[Royal Ballet]] i London. Betydande kompanier inom [[modern dans]] är [[Cullbergbaletten]] i [[Stockholm]], [[Tanztheater Pina Bausch]] i [[Wuppertal]] och [[Nederlands Dans Theater]] i [[Haag]]. Till de mest ansedda [[symfoniorkester|symfonirokestrarna]] räknas [[Berlinerfilharmonikerna]], [[Wienerfilharmonikerna]] och [[London Symphony Orchestra]].

[[Westdeutscher Rundfunk]]s studio i [[Köln]] var under [[1950-talet|1950]]- och [[1960-talet|1960-talen]] ett centrum för [[elektroakustisk musik]], en smal genre med stort inflytande på andra uttryck som [[filmmusik]] och [[popmusik]]. Utan jämförelse störst enskild betydelse för populärmusikens utveckling har [[The Beatles]] haft. Rockband som [[The Rolling Stones]] och [[Pink Floyd]] förstorade formatet att passa bäst på stora arenor. [[Live Aid]] på [[Wembley Stadium (1923)|Wembley Stadium]] [[1985]] är en av de största konserterna någonsin. De två största rockfestivalerna är [[Roskildefestivalen]] på [[Själland]] och [[Glastonburyfestivalen]] i sydvästra England. Viktiga jazzfestivaler är [[North Sea Jazz Festival]] i [[Rotterdam]] och [[Pori Jazz]] i [[Björneborg|Pori/Björneborg]].

Jämte Venedigbiennalen är konstmässan [[Documenta]] i [[Kassel]], som grundades [[1955]], ett av de stora konstevenemangen. Till de främsta konstmuseerna för klassisk konst hör [[Louvren]] i Paris, [[National Gallery]] i London, [[Uffizierna]] i [[Florens]], [[Eremitaget]] i [[Sankt Petersburg]] och [[Pradomuseet]] i [[Madrid]]. När det gäller modern konst kan [[Louisiana]] utanför [[Köpenhamn]], [[Tate GalleryBritain|Tate Modern]] i London, [[Centre Georges-Pompidou|Centre Pompidou]] (''Beaubourg'') i Paris och [[GuggenheimGuggenheimmuseet, Museum (Bilbao)|Guggenheimmuseet]] i [[Bilbao]] nämnas. Bildbyrån [[Magnum (bildbyrå)Photos|Magnum]] som startades [[1947]] i Paris har varit ledande inom dokumentärfotografi och bildjournalistik. Det internationella [[Hasselbladpriset]] har delats ut sedan 1980 för "framstående fotografisk gärning".

[[Edinburgh Festival Fringe]] och [[Avignonfestivalen]] är mest kända för teater. En annan av de mest inflytelserika teatermönstringarna är [[Berliner Theatertreffen]]. Teaterdistriktet i Londons [[West End of London|West End]] är ledande inom musikal. Till 1900-talets och 2000-talets ledande dramatiska teatrar hör [[Konstnärliga teatern]] i Moskva, [[Royal Shakespeare Company]] i London och [[Stratford-upon-Avon]], [[Royal Court Theatre]] i London, [[Théâtre du Soleil]] i Paris, [[Piccolo Teatro]] i [[Milano]], [[Berliner Ensemble]], [[Schaubühne am Lehniner Platz]] och [[Volksbühne]] i Berlin. Inom [[Lista över nycirkusar|nycirkus]] har gruppen [[Archaos]] från [[Marseille]] varit pionjär.

De viktigaste designmässorna är [[Internationella Bilsalongenbilsalongen i Genève]] samt [[modevecka|modeveckorna]] i Paris, London och Milano. Hundratals byggnader i Europa är upptagna på [[Unesco]]s [[Lista över världsarv i Europa|världsarvslista]]. Ett axplock av [[arkitektur|arkitektoniska]] höjdpunkter är: ''[[Akropolis, Aten|Akropolis]]'' i [[Aten]] ([[Klassiska Grekland|grekisk antik]]), ''[[Pantheon]]'' i [[Rom]] ([[Romerska kejsardömet|romersk antik]]), ''[[Hagia Sofia]]'' i [[Istanbul]] ([[Bysantinsk arkitektur|Bysans]]), ''[[Alhambra]]'' i [[Granada]] ([[Islamisk arkitektur|västlig islam]]), ''[[Notre-Dame de Reims|Katedralen i Reims]]'' ([[Gotisk arkitektur|gotik]]), ''[[Vasilijkatedralen]]'' i Moskva ([[Rysk-ortodoxa kyrkan|rysk-ortodox]]), ''[[Slottet i Versailles]]'' utanför Paris ([[Barockens arkitekturBarockarkitektur|barock]]), ''[[Sagrada Família]]'' i [[Barcelona]] ([[jugend]]) och [[Berlins modernistiska bostadsområden]] från [[1913]]–[[1934]] ([[Funktionalism (arkitektur)|funktionalism]]). Exempel på anslående och ryktbar modernistisk och [[Postmodernism (arkitektur)|postmodernistisk arkitektur]] från 1950-talet och framåt är, förutom de redan nämnda Beaubourg och Guggenheimmuseet; ''[[Notre Dame du Haut]]'' i [[Haute-Saône]], ''[[Finlandiahuset]]'' i [[Helsingfors]], ''[[Hundertwasserhaus]]'' i Wien, ''le [[Grande Arche]]'' -– uppförd [[1989]] till 200-årsminnet av [[franska revolutionen]] – i Paris-stadsdelen [[la Défense]], ''[[Puente del Alamillo]]'' i [[Sevilla]], ''[[Det Kongelige Bibliotek|Den Sorte Diamant]]'' i Köpenhamn, ''[[Kunsthaus Graz]]'' i [[Graz]] och ''[[The Gherkin|30 St Mary Axe]]'' i London.

Berliner Theatertreffen och Filmfestivalen i Berlin är två delar av [[Berliner Festspiele]], en av de största och mest anrika av Europas många [[stadsfestival]]er. [[1985]] blev Aten Europas första [[EuropasEuropeisk kulturhuvudstäderkulturhuvudstad|kulturhuvudstad]].

En tröghetsfaktor i den europeiska [[IntegrationSocial (samhälle)integration|integrationsprocessen]] är att det inte finns någon gemensam offentlig arena för kultur- och samhälls[[debattsamhällsdebatt]]. Via bland annat [[kommunikationssatellit]]er och [[Internet]] deltar dock nationella media även i en [[Internationalisering|internationaliserad]] [[opinionsbildningopinion]]sbildning i dag.

[[1990]] gjordes ett försök att skapa en gemensam europeisk offentlighet med den veckoutgivna tidningen ''[[The European]]''. Efter ett halvår nådde den en upplaga på 340&nbsp;000 exemplar, men därefter sjönk upplagan och utgivningen upphörde [[1998]].

Flera nationella [[dagstidning]]ar trycks även i internationella utgåvor: brittiska ''[[Financial Times]]'' och ''[[The Guardian]]''; franska ''[[Le Monde]]''; spanska ''[[El País]]'' och italienska ''[[Corriere della Sera]]''. Ytterligare andra stora nationella tidningar har internationell spridning: ''[[The Times]]'', ''[[The Independent]]'' och ''[[The Daily Telegraph]]'' från Storbritannien; [[Frankfurter Allgemeine Zeitung|Frankfurter Allgemeine]] och [[Die Welt]] från Tyskland; [[Le Figaro]] från Frankrike, ''[[La Repubblica]]'' från Italien och ''[[Komsomolskaja Pravda]]'' och ''[[Izvestija]]'' från Ryssland. [[MTG|Modern Times Group]] (MTG) gergav utsom mest gratistidningen ''[[Metro (tidning)|Metro]]'' i över femtio europeiska [[edition]]er i femton länder.

De första dagstidningarna började ges ut i Tyskland och Frankrike vid mitten av [[1600-talet]]. Den moderna dagspressen har sitt ursprung i mitten av [[1800-talet]] och hänger samman med [[urbanisering]]en, [[industrialisering]]en, den ökade [[läskunnighet]]en och [[demokratisering|demokratirörelserna]]. Bland de äldsta dagstidningarna som fortfarande ges ut är ''The Times'' som grundades [[1788]]. Den har också en av de största upplagorna (600&nbsp;000 exemplar [[2008]])<ref>[https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Times&oldid=268866148 ''The Times''] på engelskspråkiga Wikipedia</ref> efter ''Komsomolskaja Pravda'' (från 700&nbsp;000 exemplar).<ref>[https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Komsomolskaya_Pravda&oldid=252813807 ''Komsomolskaya Pravda''] på engelskspråkiga Wikipedia</ref> Jämfört med de kvalificerade [[morgontidning]]arna har den sensationsinriktade [[kvällstidning|tabloidpressen]] avsevärt större upplagor. Störst är tyska ''[[Bild (tidning)|Bild]]'' som ges ut av [[Axel Springer AGSE|Springer-koncernen]] (3,3 miljoner exemplar),<ref>[https://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Bild_(Zeitung)&oldid=56107494 ''Bild (Zeitung)''] på tyskspråkiga Wikipedia</ref> följd av brittiska [[The Sun]] som ägs av [[Rupert Murdoch]]s [[News Corporation]] (3,1 miljoner exemplar 2008).<ref>[https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Sun&oldid=268749561 ''The Sun''] på engelskspråkiga Wikipedia</ref> Under Sovjettiden hade [[Sovjetunionens kommunistiska parti|kommunistpartiets]] ''[[Pravda]]'' och [[Komsomol|ungdomsförbundets]] ''Komsomolskaja Pravda'' upplagor på 10 miljoner exemplar och däröver, men antalet läsare sjönk drastiskt efter [[Sovjetunionen]]s upplösning 1991. Under [[Vladimir Putin]]s tid som [[Rysslands president]] har medias frihet begränsats på nytt. Varannanveckorstidningen ''[[Novaja Gazeta]]'' som kommit ut sedan [[1993]] har bevarat sitt oberoende. Tidningen har en upplaga på 170&nbsp;000 exemplar<ref>[https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Novaya_Gazeta&oldid=267595522 ''Novaya Gazeta''] på engelskspråkiga Wikipedia</ref> och publicerar även engelskt material på [[World Wide Web|webben]].

Gemensamt för Europas medielandskap är att [[ägarkoncentration]]en har ökat de senaste decennierna och många tidningar och andra medier har samlats i allt mer internationaliserade [[koncern]]er. Så ägs till exempel brittiska ''The Independent'' av spanska ''El País'' och italienska ''La Repubblica'' tillsammans med ''[[Trinity Mirror]]''. Familjen [[Agnelli]] äger de båda italienska tidningarna ''[[La Stampa]]'' och ''Corriere della Sera'', och den senare är i sin tur delägare i spanska ''[[El Mundo]]''. ''The Times'' ingår i Rupert Murdochs imperium och ''Die Welt'' i Springer-koncernen.

Vid sidan av ledande dagstidningarna finns ett antal veckoutgivna [[Tidskrift|nyhetsmagasin]] och söndagstidningar som är inflytelserika och har internationell spridning: ''[[The Observer]]'', ''[[The Sunday Times]]'', ''[[The Economist]]'' och ''[[The Spectator (1828)|The Spectator]]'' från Storbritannien; ''[[Der Spiegel]]'' och ''[[Die Zeit]]'' från Tyskland och ''[[L'Obs|Le Nouvel Observateur]]'' och ''[[L'Express]]'' från Frankrike. Mycket [[utrikeskorrespondent|utrikes material]] i dagspressen är inte [[redaktion]]ellt utan köps från internationella [[nyhetsbyrå]]er. De största är [[Reuters]], [[London]]; [[Deutsche Presse-Agentur|dpa]] (Deutsche Presse-Agentur), [[Hamburg]]; [[Agence France-Presse|AFP]] (L'Agence France-Presse), [[Paris]] och [[Itar-Tass|ITAR-TASS]] och [[Interfax]], [[Moskva]]. [[Inter Press Service]] (IPS) med huvudkontor i [[Rom]] och [[Buenos Aires]] förmedlar nyheter på över tio [[språk]].

[[1922]] startade [[radio]]sändningar i Storbritannien. [[1927]] fick [[BBC]] (''British Broadcasting Company'') [[ensamrätt]] på radioutsändningar. BBC byggdes upp som en [[Offentlig rätt|offentligrättslig]], [[Opolitisk|självständig]] och [[allmännyttig]] organisation med [[TV-avgift|licensfinansierad]] verksamhet som bygger på ett avtal med [[stat]]en -– vilket kom att bli modellen för ''[[public service]]'' i flertalet europeiska länder.

Redan under radions första decennium startade flera länder [[kortvåg]]ssändningar på främmande språk. Under andra världskriget var [[propaganda]]n ett framträdande inslag; både från å ena sidan [[Nazityskland]] och å andra sidan Sovjetunionen och övriga [[De allierade iunder andra världskriget|allierade]]. Även under [[kalla kriget]] lades betydande resurser på propaganda. [[1949]] startade [[Central Intelligence Agency|CIA]] [[Radio Free Europe/Radio Liberty|Radio Free Europe]] som ett svar på [[Berlinblockaden]] för att nå ut till befolkningen bakom [[järnridån]], efter Sovjetunionens upplösning 1991 har man i stället bland annat riktat sig mot [[Mellanöstern]]. (Radio Free Europe skall inte förväxlas med ''[[SFB|Sender Freies Berlin]]'' som var public service-bolaget i Västberlin.)

Under krigsåren växte BBC:s anseende för sin sakliga och oberoende nyhetsrapportering. Fortfarande har de flesta nationella radiobolag utlandssändningar över kortvåg; på det egna språket som service till utlandsboende samt oftast på ett eller flera främmande språk. [[Vatikanradion|Radio Vaticana]] startades [[1931]] och sänder i dag på 37 språk.

Det lilla [[furstendöme]]t Luxemburg valde en annan väg än flertalet europeiska länder för sin nationella radio och överlät rättigheterna till ett [[kommersiell]]t bolag. [[1951]]-–[[1992]] sände [[Radio Luxembourg]] internationellt över [[mellanvåg]]. När andra nationella radiobolag var restriktiva med den nya [[popmusik]]en fick Radio Luxembourg ett [[Kultstatus|kultartat]] genomslag hos den yngre publiken. Tillsammans med [[piratradio]]stationer öppnade detta vägen dels för ungdomskanaler och musikkanaler inom public service, dels för en [[avreglering]] av [[sändningstillstånd]]en. Bolaget bakom Radio Luxembourg, numer [[RTL Group|CLT-UFA]], delägt av den tyska mediekoncernen [[Bertelsmann]], är i dag Europas största kommersiella radio- och TV-bolag med kanaler i många länder. [[NRJ]] (''Nouvelle Radio Jeunesse'') som startade i liten skala i Frankrike [[1981]] är i dag ett nätverk med över 300 stationer runtom i Europa.

BBC började sända TV redan [[1936]]. Efter uppehåll under kriget kom sändningarna igång på nytt [[1946]]. [[1954]] kunde nätverket [[ITV]] (''Independent Television'') börja med [[reklam]]finansierade regionala sändningar. [[1962]] tilläts nationell reklam-TV. I Frankrike, Spanien och Italien är de nationella public service-kanalerna både licens- och reklamfinansierade. I Frankrike och Italien är den statliga inblandningen i public service traditionellt större än i övriga [[Västeuropa]]. I Italien har situationen varit extra speciell då [[Silvio Berlusconi]] ([[Lista över Italiens premiärministerkonseljpresidenter|premiärminister]] [[1994]]-–[[1995]], [[2001]]-–[[2006]] och [[2008]]-–[[2011]]) även ägerägde de tre största kommersiella kanalerna.

[[British Sky BroadcastingGroup|BSkyB]] var [[1981]] Västeuropas första [[satellit-TV]]-kanal, som fram till [[1988]] hade ambitionen att vara en paneuropeisk TV-aktör. [[1983]] började satellit-TV-sändningar med [[Eutelsat 1F1|Eutelsat]], tillgängliga via [[kabel-TV]]-nät eller [[Parabolantenn|parabol]], som förutom Sky hade musikkanalen [[Music Box (TV-kanal)|Music Box]] och underhållningskanalen [[NBC Europe|Super Channel]] i utbudet. [[1993]] bildade 19 europeiska public service-bolag [[SOCEMIE]] som står bakom den paneuropeiska nyhetskanalen [[Euronews]]. Den dominerande internationella europeiska nyhetskanalen är [[BBC World News]]. Public service-bolaget [[Deutsche Welle]] som är del i tyska [[ARD (Tyskland)|ARD]] sänder sedan 1993 dagligen på [[tyska]], [[engelska]] och [[spanska]]. ARD är även inblandat i kulturkanalerna [[3sat|3 Sat]] och [[Arte]].

* {{Commons|Atlas of Europe}}

* {{Wiktionary|Europa}}