Versionen från 15 mars 2011 kl. 19.34 redigera Yvwv (Diskussion \| Bidrag) Utvidgat bekräftade användare 92 113 redigeringar →Frälsebönder ← Äldre redigering		Versionen från 27 februari 2012 kl. 10.29 redigera gör ogjord Doddebot (Diskussion \| Bidrag) 26 050 redigeringar m typos fixed: sammahängande → sammanhängande Nyare redigering →
Rad 10: ==Världsligt frälse== Det världsliga frälset har sitt ursprung i två tidigare militära organisationsformer, [[ledung]]en och [[hird]]en. En omtvistad fråga i nordisk historieforskning har länge varit från vilken av dessa det tidigaste frälseskiktet rekryterades. I Norge är det världsliga frälset rätt tydligt en vidareutveckling av den gamla kungliga hirden och ett med det ~~sammahängande~~sammanhängande äldre tjänste- och förläningssystem med ''lendermenn'' som i sin tur hade egna hirdar. I Danmark och Sverige kan man däremot inte hitta ett sådant direkt samband. Det danska frälset hade, när det tidigast framträder i källorna, en rekryteringsbas som huvudsakligen utgjordes av förmögnare bönder. Det kan dock inte tolkas som ett fullständigt brott med traditionerna från den gamla hirden. Det danska frälsets ed till kungen är identisk med de tidigare hirdmännens och det är givetvis så att många av hirdmännen ursprungligen rekryterades ur samma bondeklass om senare frälset.<ref>[[Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid]], band 4, sp 681 ff</ref> I lagstiftningen kan frälset tidigast beläggas i den danska ''Jyske lov'' 1241, där det bestäms vilka som har rätt att ta män i sin tjänst och att herremännen i kungens tjänst får köpa all jord de har råd med utan att skattskyldigheten medföljer i köpet, "då de våga sin hals för kungens bud och landets fred". I Norge stadfäste 1277 [[Magnus Lagaböter]] en ny titulatur, där de till frälset knutna titlarna dyker upp för första gången. Hirdens högsta rang, ''skutilsveinar'' (plur.), ersätts med den latinska riddariteln ''miles''. De kungliga förläningstagarna, lendermennen, börjar samtidigt kallas ''baroner''. Hirdens övriga svenner får den latinska titeln för [[väpnare]], ''armiger''. Av ett annat dokument som utfärdats samma år framgår att varje riddare hade rätt att frikalla sig själv och ytterligare två män från alla ledungsskyldigheter.<ref>[[Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid]], band 4, sp 681-87; Jerker Rosén, "Det världsliga frälset", ingår i [[Sten Carlsson]], [[Jerker Rosén]] m fl, ''Den svenska historien'', band 1, ''Forntid, vikingatid och tidig medeltid till 1319'' (Stockholm 1966), s 280-85</ref>

Frälse: Skillnad mellan sidversioner