Sold: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
NKanngaz (Diskussion | Bidrag) Länkar, feodalism, Bibelref |
|||
Rad 1:
'''Sold''' (av [[latin]]ets ''[[solidus]]'' [so'li:dus]), den avlöning, som förr betalades till [[krigsman]]nen, som till följd därav kallades soldnär eller soldat.
Sold förekom inte i [[Antiken|forntidens]] äldsta [[här]]ar. I [[Grekland]] blev sådan vid landtrupperna införd av [[Perikles]] och uppgick sedermera för en tungrustad fotsoldat ([[hoplit]]) till 4 [[obol]]er om dagen, för en [[Kavalleri|ryttare]] till 12 oboler. Då [[Iran|perserna]] tog i sin tjänst grekiska hjälptrupper, måste de förse dem med sold, och sedermera användes sold-eller legotrupper av [[Karthago]]. Vid de [[romersk]]a trupperna utdelades sold för första gången av [[Camillus]] under [[belägring]]en av [[Veji]] ([[406 f.Kr.|406]]–[[396 f.Kr.]]), såsom en måttlig ersättning för soldatens av honom själv anskaffade utrustning.
Solden utgjorde under [[andra puniska kriget]] ([[218 f.Kr.|218]]–[[201 f.Kr.]]) ännu endast 2/3 [[denar]] om dagen, men höjdes av [[Julius Caesar|Caesar]] till 1 denar och uppdrevs sedermera betydligt under kejsarna. [[Alexander Severus]] gav soldaten var fjärde månad en [[solidus]]. Under [[medeltiden]]s första århundraden erhöll den [[Bysans|bysantinske]] soldaten en solidus i månaden. I [[Bibeln]] refereras till sold i Luk 3:14 och 1 Kor 9:7.
Hos de folk, som deltog i de stora [[folkvandringarna]], förekom inte sold förrän efter [[korstågen]] och gavs i allmänhet endast åt särskilda lejda trupper. Den blev allmän först mot slutet av medeltiden, när stående härar och värvade trupper fick ersätta
Under 1500- och 1600-talen var solden och hoppet om att kunna plundra de drivfjädrar, som hägrade för krigarna. På [[Karl V (tysk-romersk kejsare)|Karl V:s]] (1519–1556) tid utgjorde solden för en landsknekt 4 [[gulden]] och för en ryttare 12 gulden i månaden, men ökades sedermera, så att den under [[Trettioåriga kriget]] uppgick ända till 6–9 gulden för en fotsoldat. Sold utbetaltes vid vissa [[termin]]er, av [[Gustav II Adolf]] 1, 11 och 21 i varje månad; men oregelbundenheter förekom ofta, och de flesta av de icke sällan förekommande soldatupproren förorsakades av utebliven sold. Även befälet erhöll sold, vanligen uppgående för olika grader till vissa gånger soldatens. Vanligen skulle de, som erhöll sold, själva svara för sitt underhåll. Benämningen sold har sedermera utbytts mot avlöning.
| |||