Adolf Wilhelm Edelsvärd, född 28 juni 1824 i Östersund, död 15 oktober 1919 i Stockholm, var en svensk arkitekt och officer (major) samt fortifikationsingenjör; son till Wilhelm Edelsvärd.
| Adolf Wilhelm Edelsvärd | |
 Adolf W. Edelsvärd | |
| Information | |
|---|---|
| Begravningsplats | Solna kyrkogård[1] |
| I tjänst för | Sverige |
| Försvarsgren | Ingenjörstrupperna |
| Tjänstetid | 1844 - 1864 |
| Grad | Major |
| Enhet | Dalregementet Fortifikationen |
| Utmärkelser | Nordstjärneorden Sankt Olavs Orden |
| Övrigt | Arkitekt |
Biografi
Edelswärd föddes den 18 juni 1824 som son till Fredrik Wilhelm Edelsvärd. Denne var militär, ingenjör och även intresserad av utveckling inom lantbruket. Adolf Wilhelm gick samma väg som sin far och blev 1844 antagen såsom underlöjtnant vid Dalregementet, men blev efter en tid flyttad till fortifikationen.
Adolf W. Edelsvärd anställdes 1855 som SJ:s chefsarkitekt, detta var ett år innan de första bansträckorna öppnades. Under hans 40 år i ledningen för Statens Järnvägars arkitektkontor uppfördes inte mindre än 5 725 byggnader vid de av staten byggda huvudlinjerna, därav 297 stationshus. Edelsvärd lade stor vikt vid stationshusets stil och funktion – alltifrån de stora centralstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö till linjestationernas små stationshus, som ofta utfördes efter standardmodeller:
- Boxholmsmodellen
- Byskemodellen
- Gnestamodellen
- Habomodellen
- Hällnäsmodellen
- Jonseredsmodellen
- Katrineholmsmodellen
- Partilledsmodellen
- Sparreholmsmodellen
- Vännäsmodellen
Då stationsplatsen var utsedd ankom det på Edelsvärd att utplacera och utforma de olika till en station hörande byggnader. Han nöjde sig dock inte med att enbart studera byggnadernas utformning utan ansåg att de borde ses i ett större sammanhang och han hade därför även tankar och idéer angående stadsplaneringen i samband med byggandet av det svenska järnvägsnätet. Han angav ett par punkter som han ansåg borde följas vid planläggandet av landsortsstäder eller förstäder. Staden skulle bl a förses med torg, öppna platser och planteringar, vidare skulle den delas i två hälfter av parallella huvudgator (se Katrineholm) åtskilda av en park med alléer. Det skulle avsättas välbelägna tomter för publika byggnader. Med "välbelägna" avsåg Edelsvärd här att de borde placeras i stadens centralaxel, vars poler skulle utgöras av stationshuset och kyrkan. Här skulle även stationsbyggnaden få en "monumental tyngd" då den bildade fond i ett centralt stadsparti. Idag kan man se spår av hans tankar och idéer i städer som Nässjö där stationsbyggnaden var ortens första offentliga byggnad och fick utgöra utgångspunkten i stadsplanen och där en esplanad leder från stationsbyggnaden till Stortorget och i Hässleholm där stationsbyggnaden och kyrkan ligger i respektive ändpunkt stadens huvudgata.
Många av Edelsvärds stationshus finns kvar, särskilt vid de större stationerna: Stockholm C, Göteborg C, Malmö C, Norrköping C, Uppsala C, Linköping C och Örebro C men av de mindre där tågen inte längre stannar, har åtskilliga nu skattat åt förgängelsen.
Vid sidan av sin verksamhet som järnvägsarkitekt ritade Edelsvärd även andra byggnader och bland hans kyrkobyggnader måste nämnas: Hagakyrkan, Engelska kyrkan och S:ta Birgittas kapell alla i Göteborg samt Trollhättans kyrka tillika Jonsereds kyrka, Taxinge kyrka och Sandarne kyrka. För Stockholmsutställningen 1866 ritade han utställningshallen i Kungsträdgården.
Ledamotskap
Utmärkelser
- Riddare av Nordstjärneorden
- Riddare av Sankt Olavs Orden,
Se även
Källor
- Arkitekturmuseum - Arkitektregistret
- Biografi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
- Biografi i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Adolf W. Edelsvärd.
- ^ FinnGraven.se, läs online, läst: 14 oktober 2018.[källa från Wikidata]