Europa

världsdel på jordens norra halvklot
Version från den 31 augusti 2023 kl. 12.00 av 89.233.255.131 (Diskussion) (ett fel)

gt för ekonomin. Av icke-förnyelsebara naturtillgångar har till exempel Sverige järn och Ryssland, Norge och Rumänien har olja. Jordbruksrelaterade naturtillgångar produceras över hela Europa. De styrs av klimatet och jordmån, till exempel produceras mycket trä i Sverige och Finland samt till exempel citrusfrukter och olivolja till södra Europa. Europa är tätbefolkat och har en väl utvecklad industri vilket gör att världsdelen exporterar industriprodukter och importerar stora mängder petroleumprodukter, metaller, råmaterial och mat. Industrin bygger ofta på förädling av landets naturtillgångar, både från jordbruk och icke-förnyelsebara.

Europa
Europa i världen.
Politisk karta över Europa
Area: 10 180 000 km²
Folkmängd: 746 419 440
Antal stater: 45
Högsta punkt: Elbrus 5 642 m ö.h.
Lägsta punkt: Kaspiska havet 28 m u.h.

Stater[1][2][3][4][5][6][7][8][9][10]
Albanien Albanien
Andorra Andorra
Belarus Belarus
Belgien Belgien
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina
Bulgarien Bulgarien
Danmark Danmark
Estland Estland
Finland Finland
Frankrike Frankrike
Georgien Georgien[11][12]
Grekland Grekland
Irland Irland
Island Island
Italien Italien
Kroatien Kroatien
Lettland Lettland
Liechtenstein Liechtenstein
Litauen Litauen
Luxemburg Luxemburg
Malta Malta
Moldavien Moldavien
Monaco Monaco
Montenegro Montenegro
Nederländerna Nederländerna
Nordmakedonien Nordmakedonien
Norge Norge
Polen Polen
Portugal Portugal
Rumänien Rumänien
Ryssland Ryssland
San Marino San Marino
Schweiz Schweiz
Serbien Serbien
Slovakien Slovakien
Slovenien Slovenien
Spanien Spanien
Storbritannien Storbritannien
Sverige Sverige
Tjeckien Tjeckien
Tyskland Tyskland
Ukraina Ukraina
Ungern Ungern
Vatikanstaten Vatikanstaten
Österrike Österrike

Särskilda områden
Athos Athos
Färöarna Färöarna
Gibraltar Gibraltar
Guernsey Guernsey
Isle of Man Isle of Man
Jersey Jersey
Kosovo Kosovo
Svalbard Svalbard
Åland Åland

Stater som har delar av ytan i Europa
Azerbajdzjan Azerbajdzjan
Danmark Danmark
Frankrike Frankrike
Kazakstan Kazakstan
Nederländerna Nederländerna
Portugal Portugal
Ryssland Ryssland
Spanien Spanien
Turkiet Turkiet

Största städer:
Ryssland Moskva
Storbritannien London
Tyskland Rhen-Ruhr (storstadsområde)
Turkiet Istanbul (delvis i Asien)
Frankrike Paris

Politisk karta över Europa.

Europa har en ledande roll i världshandeln och står för mer än hälften av världens samlade import och export; västeuropeiska länder står för huvuddelen av denna handel.[13] Under kolonialtiden höll många europeiska länder områden i andra världsdelar som de använde som "sina" marknader. Ett återkommande problem för Europas handel med resten av världen är valutakurserna.[13]

Arbetsmarknad

jag gilllar potatismos med Negers och arbetsgivare är organiserade i fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Flera länder, exempelvis Frankrike och Tyskland, har lagstiftning om minimilöner. I Frankrike har kollektivavtalen hög täckningsgrad tack vare lagfäst så kallad allmängiltigförklaring. Sverige saknar statlig reglering av såväl minimilöner som utsträckning av kollektivavtal till oorganiserade arbetsgivare. En del av senare har däremot hängavtal med ett fackförbund. I de nordiska länderna har förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och reglering genom kollektivavtal större betydelse än i många öst- och sydeuropeiska länder där avtalssystemen försvagats kraftigt efter den finanskris som inleddes 2008.[14]

Turism

Internationellt utbyte av tänkande och idéer har varit en viktig del av den europeiska kulturen sedan de första universiteten1100-talet och ännu tidigare genom de religiösa pilgrimsfärderna. Från 1500-talet blev bildningsresan finalen på unga aristokraters utbildning. Genom romantikens kult av antikens Aten och Rom, uppstod fröet till den moderna turismen som en näringsgren inom handel med tjänster. 1845 grundade Thomas Cook Europas första resebyrå. De första turistföreningarna bildades under 1800-talets sista decennier.

Efter andra världskriget har turismen blivit en massföreteelse. Charterresorna inleddes i början av 1950-talet och har vuxit till storindustri. De över tid främsta europeiska chartermålen har varit Mallorca, Gran Canaria och Rhodos, men även vintersportmålen i Alperna är betydande. Bland länder är Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland och Storbritannien störst som internationella resmål, och alla fem är bland världens tio största turistländer.[15] 1972 startade InterRail, vilket möjliggjorde en ny typ av bildningsresa för främst de unga generationerna sedan dess.

Infrastruktur

Två stora trafiksystem sammanbinder Europa i väst och öst. Dessa är Transeuropeiska transportnät och Paneuropeiska transportkorridorerna. Byggandet av motorvägar inleddes i Tyskland och Italien på 1930-talet. Ett växande antal broar och tunnlar förbinder Europas nationer och regioner. Till de större interregionala infrastrukturprojekten hör Sankt Gotthardstunneln (1980), Kanaltunneln (1994), Stora Bältbron (1998) och Öresundsförbindelsen (2000).

Klassiska interkontinentala järnvägslinjer är Orientexpressen (från 1883) och Transsibiriska järnvägen (från 1897). EuroCity-nätet invigdes 1987 men dessa tåg ersätts allt mer av snabbtåg och höghastighetståg som TGV, X 2000, ICE med flera. Med höghastighetstågen har tågtrafiken börjat konkurrera med flyget. Den första linjen invigdes 1981 med TGV-tåg mellan Paris och Lyon.

Det italienska tåget (Frecciarossa 1000) har en topphastighet om 400 km/h.

En livsnerv, såväl i nutiden som historien, är Donau, störst av Europas vattenvägar. Dessa har stor politisk och ekonomisk betydelse för transporter, kraftutvinning, dricksvattentäkter, bevattningssystem och fiske. För att reglera uttaget av resurser samt miljöproblem som utsläpp och risker för översvämning finns vattenvårdsförbund. Dessa kan bestå av stater lika väl som lokala förvaltningar, privata företag och olika organisationer. Europas största hamnar i fråga om lastat och lossat gods är: Rotterdam i Nederländerna (nummer 3 i världen 2005); Antwerpen i Belgien; Hamburg i Tyskland; Marseille och Le Havre i Frankrike; Amsterdam i Nederländerna; Novorossijsk i Ryssland; Algeciras i Spanien (nummer 50 i världen 2005) samt Bremen/Bremerhaven i Tyskland och Felixstowe i England.[16] När EU avskaffade taxfree 1999 innebar detta ett avbräck för färjetrafiken, som sedan dess även mötts av ökad konkurrens från lågprisflyget. Detta gäller passagerartrafiken. För transporter med långtradare och tåg mellan Europas många havsregioner är färjelinjerna fortfarande viktiga.

Det reguljära trafikflyget startade på 1910-talet, men fick växande betydelse efter andra världskriget. Europas äldsta fortfarande existerande flygbolag är nederländska KLM som startades 1919. Vad gäller mängden internationella passagerare, är det också ett av världens fem största flygbolag, tillsammans med tyska Lufthansa, franska Air France och brittiska British Airways.[17] Vad gäller den totala mängden passagerare är de största flygnaven i Europa: London-Heathrow flygplats (nummer 3 i världen 2006); Paris-Charles de Gaulle flygplats i Paris; Frankfurt Mains flygplats; Amsterdam-Schiphols flygplats utanför Amsterdam och Adolfo Suárez Madrid-Barajas flygplats (nummer 13 i världen 2006).[18]

Naturresurser

Mineral

Europa har bergarter och geologiska strukturer från nästan alla geologiska perioder vilket gör att Europa haft tillgång till ett brett utbud av användbara mineraler. Kontinenten har stora mängder kol som spelar en viss, om än minskande, roll för att smälta andra mineraler. Ett kolrikt bälte går diagonalt genom Europa från Storbritannien genom Belgien, Nederländerna, Frankrike (främst Lorraine), Tyskland (främst Nordrhein-Westfalen och Saarland) och Schlesien (i södra Polen), Donetskbäckenet (i östra Ukraina) och Uralbergen.[19] Europa saknar i stort betydande oljefyndigheter, dock finns stora fyndigheter i Ryssland. I Nordsjön utvinns olja av Norge och Storbritannien och i Svarta havet av Rumänien. Uranfyndigheter finns i många Europeiska länder, däribland Frankrike, Spanien, Ungern, Estland, Ukraina och Sverige. De största reserverna av järnmalm finns i Kryvyj Rih i Ukraina och i Magnitogorsk och i närheten av Kursk i Ryssland. I resten av Europa är det bara Frankrike och Sverige som är lämpliga för storskalig gruvdrift.[19] Kopparreserver finns i Skandinavien, södra Uralbergen och kring Medelhavet. Bauxit förekommer i hela Europa, men främst på Balkanhalvön och i Ungern. Reserverna av guld och silver är i princip slut; metallerna tillverkas bara i små mängder, främst i Sverige och Spanien.[19]

Vatten

Europas bergs- och höglandsregioner förser världsdelens floder och sjöar med vatten; dessa förser sedan i sin tur lågländerna med vatten. Kring Medelhavet finns det så gott som inget ytvatten under somrarna. Undantag är norra och nordvästra Iberiska halvön som har gott om regn, norra Italien som har sommarregn och får vatten från alpfloderna samt i Apenninerna.[19] Det ökade behovet av vatten för industri och hushåll har gjort lågländerna beroende av högländerna för att få vatten. Samtidigt har föroreningar bidragit till denna vattenbrist. Jämfört med andra delar av världen har Europa dock gott om vatten.[19]

Demografi

Huvudartikel: Europas demografi

Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tätbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66 personer per kvadratkilometer. Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.

Språk

Huvudartikel: Språk i Europa

Över 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska. Engelska, portugisiska, franska och spanska har genom kolonialismen spridits till stora delar av världen och blivit världsspråk. Engelskan har efter andra världskriget undan för undan stärkt sin ställning som världens mest spridda andraspråk. Engelska är det mest använda språket vid internationella förhandlingar liksom inom näringsliv, media och underhållning.

De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland.

I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa. MaltesiskanMalta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land. Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolatspråk som saknar kända släktingar. Dessutom talas i dag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen under senare tid.

Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet som har vissa mindre variationer inom de olika länderna. Detta följs av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Belarus, Ukraina, Bulgarien, Serbien, Montenegro och Nordmakedonien) och det grekiska alfabetet.

Etniska minoriteter

De språkliga och etniska minoriteternas intressen skyddas av de båda konventionerna Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk och Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter. Frågor om minoritetsspråk bevakas av Europeiska byrån för mindre använda språk (EBLUL) som verkar inom både EU och Europarådet.

Organisationerna för norra Europas ursprungsbefolkningar verkar i internationella sammanhang framförallt genom FN-organet FN:s permanenta forum för ursprungsfolk (UNFPII), vars arbete grundar sig på ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk. Många andra organisationer för etniska och språkliga minoriteter är sammanslutna i Federal Union of European Nationalities (FUEN) som bildades 1949. Nyare och mindre etablerad är den världsomspännande organisationen Unrepresented Nations and Peoples Organisation (UNPO).

Som en följd av invandring från Mellanöstern, Afrika, Asien och Latinamerika har Europa etniska minoriteter från dessa områden.

Städer

Huvudartikel: Europas storstäder

Europas största städer med storstadsområde:

Rank Stad Land Stadskärna Storstadsområde
1 Moskva Ryssland 10 425 075 14 612 602
2 London Storbritannien 7 517 700 12 629 020
3 Istanbul[20] Turkiet 6 832 000 8 575 000
4 Sankt Petersburg Ryssland 4 580 620 4 830 552
5 Berlin Tyskland 3 388 477 4 300 000

Det finns fem megastäder i Europa, som vuxit till över 10 miljoner invånare. Dessa är London; Moskva; Rhen-Ruhr (med bland annat Dortmund, Köln, Düsseldorf och Bonn); Paris och Istanbul (ligger delvis i Europa). Dessutom finns sex storstadsregioner som passerat fem miljoner invånare: Milano; Randstad (det vill säga Amsterdam, Rotterdam, Haag och Utrecht med flera); Madrid; Sankt Petersburg; Rom och Rhen-Main-området (med bland annat Frankfurt am Main).

Religion

Huvudartikel: Religion i Europa

Kristendomen dominerar som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst katoliker, protestanter och ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, som sikhism, hinduism, buddhism och traditionella östasiatiska läror. Europa är den världsdel som har den lägsta andelen bahá'í-troende.[21]

Europa är en av världens mest sekulariserade regioner. Omkring 18 procent av européerna räknas som icke-troende, särskilt i norr, i nordväst och i flera av de östeuropeiska länderna. Europas politiska system är numera nästan helt sekulariserade.

Bland Europas stater är det ett antal som anger officiell religion och/eller har kvar systemet med statskyrkor. Liechtenstein, Malta, Monaco, San Marino och Vatikanstaten är i denna mening katolska. Grekland och Serbien är ortodoxa, medan Danmark, Norge och Island är protestantiska. I England (del av Storbritannien) är den anglikanska kyrkan officiell och i Finland är både den lutherska och den ortodoxa kyrkan officiella. Vissa av Schweiz kantoner är officiellt katolska, andra officiellt protestantiska. Frankrike, Portugal, Turkiet, Rumänien och Azerbajdzjan är officiellt sekulära.[22]

Under arbetet med EU:s konstitution inom konventet för Europas framtid drevs krav från framträdande krafter, att skriva in kristendomen som gemensam europeisk värdegrund, men förslaget kom inte med i den då slutliga versionen 2004.[23] I minst lika hög grad som kristendomen, har arvet efter antikens och hellenismens Grekland och Rom, särskilt under renässansen på 1400-talet och 1500-talet samt upplysningen från det sena 1600-talet till det tidiga 1800-talet, haft avgörande inflytande på vad som i dag är bärande europeiska värderingar: demokrati, rättssäkerhet med grund i romersk rätt, alla människors lika värde, utvecklingen av mänskliga rättigheter med mera.

År 391 avskaffades religionsfriheten av kejsaren Theodosius I under inflytande av biskopen och kyrkofadern Ambrosius. Ingenstans har den sedan återinförts på kyrkans initiativ. 1493 välsignade påven Alexander VI Spaniens och Portugals kolonisering av Amerika i bullan Inter Caetera.

Andra religioner som har haft stort kulturellt inflytande i Europa är islam och judendomen, inte minst inom arkitektur, vetenskap och handel. Islam genom kalifatet i CórdobaIberiska halvön från 700-talet till 1200-talet och Osmanska riketBalkan från 1300-talet till 1800-talet, samt genom korsfararstaterna i Mellanöstern från 1000-talet till 1300-talet. Judendomen genom diasporan från Jerusalems förstöring år 70 e.Kr. För utvecklingen av den tidiga penninghushållningen från 1300-talet till reformationen, var judisk invandring betydelsefull, på grund av det kristna förbudet mot att ta ränta (5:e Mos. 23:19). Detta har också varit ett av skälen till judeförföljelserna och de många pogromerna.

Det österländska inflytandet, från det mongoliska khanatet Gyllene horden i Ryssland från 1200-talet till 1400-talet, har inte tillnärmelsevis haft liknande betydelse. Trots den religiösa toleransen hos ledarskiktet, som sedermera omvändes till islam, har historieskrivningen framförallt handlat om erövringståg och främmande härskare.[24][25][26][27]

Kultur

 
Mona Lisa av Leonardo da Vinci hänger på Louvren.
 
Gustave Dorés illustration till Rödluvan, en av bröderna Grimms nedtecknade folksagor.
 
Stillbild från filmen Pansarkryssaren Potemkin av Sergej Eisenstein.
 
William Shakespeare på titelbladet till förstautgåvan av hans pjäser 1623.
 
Popbandet The Beatles 1964.
 
Ludwig van Beethoven som bland annat komponerat Europahymnen.
 
GraffitiEast Side Gallery, en sparad bit av Berlinmuren.

Ett framträdande drag i Europas kulturhistoria har varit hur dess nyskapande centrum flyttats från den ena staden till den andra. Ett av de allra mest betydelsefulla centra någonsin var Norditaliens stadsstater där renässansen föddes under 1400-talet. Inom målarkonsten har Leonardo da Vinci och Michelangelo Buonarroti blivit de för eftervärlden mest representativa namnen för denna epok.

Den elisabetanska teatern i London under andra halvan av 1500-talet och första halvan av 1600-talet, hade under sin tid begränsat internationellt inflytande jämfört med den rådande klassicismen. Sedan William Shakespeares dramatik återuppväcktes under romantiken, har denna epoks uttolkning utgjort normen för hur pjäserna "skall" spelas. Av klassicistiska dramatiker är Molière, som förenade klassicismens ideal med commedia dell'artes figurgalleri och stilgrepp, den mest spelade.

Under romantiken växte de tyska staterna fram som Europas kulturella nav. Den mest spridda nedteckningen av europeiska folksagor publicerades av bröderna Grimm 18121815. Förståelsen av dessa vidgades och fördjupades hundra år senare med spridningen av Carl Gustav Jungs analytiska psykologi, med begrepp som det kollektiva undermedvetna och arketyper.

Begreppet moralpanik myntades först 1972 av Stanley Cohen, men den första internationella moralpaniken orsakades redan 1774 av Johann Wolfgang von Goethes brevroman Den unge Werthers lidanden och den så kallade Werther-effekten.

Dante Alighieri var under början av 1300-talet pionjär inom att skriva litteraturfolkspråk. När Johannes Gutenberg (från europeisk horisont) uppfann boktryckarkonsten på 1440-talet, skapades förutsättningen för spridning av böcker i vidare kretsar. 1700-talets alltmer självmedvetna brittiska borgarklass bildade underlag för den nya skönlitterära genren romanen. Då läskunnigheten började bli mer allmän vid mitten av 1800-talet kunde romankonsten växa till ledande kulturbärare.

Runt sekelskiftet 1700/1800 blev Wien musikaliskt centrum med wienklassicismen, för eftervärlden företrädd av kompositörer som Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven. Med ursprung i wienervalsen fortsatte Wien under 1800-talet som operettens huvudstad.

Från tredje republikens införande 1870 och efter Pariskommunen 1871 etablerade impressionisterna Paris som ett kreativt centrum, vilket i stort sett varade ända fram till Nazitysklands ockupation 1940. Det modernistiska genombrottet inom konsten har kanske främst kommit att personifieras av Pablo Picasso. Andra viktiga centra för modernismens och avantgardismens olika riktningar var dels Berlin efter novemberrevolutionen 1918 och under den bräckliga Weimarrepubliken från 1919 fram till nazisternas maktövertagande 1933; samt Moskva efter ryska revolutionen 1917 och fram till Josef Stalins definitiva maktövertagande 1929, mycket av detta nådde inte väst förrän under tövädret efter Stalins död. Efter andra världskriget har inga lika självklara centra återuppstått.

Evenemang och institutioner

Traditionen med internationella kulturfestivaler föddes under andra halvan av 1800-talet i industrialismens och nationalismens kölvatten. I den kulturhistoriska essäboken Industrialismens scen skildrar teatervetaren Ingvar Holm 1800-talets framväxande europeiska offentlighet.[28] Med underrubriken "Ur revolutionernas och varumässornas teaterhistoria" avsåg han att karaktärisera den epok då Europa fick en internationell kulturell scen. Karaktäristiken var i själva verket en travesti på August Strindbergs "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv", i sin tur underrubrik till Det nya riket från 1882. Utvecklingens stora startpunkt var världsutställningen i Londons Crystal Palace 1851. En av höjdpunkterna på denna klang- och jubel-estetik var uruppförandet av Giuseppe Verdis opera Aida vid Suezkanalens invigning 1871.

Från tiden efter andra världskriget härrör en lång rad internationella kulturevenemang, som startades i syfte att öka det europeiska utbytet och som bidragit till att bygga upp en europeisk identitet. Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) är mest känd för Eurovision Song Contest, men är också en viktig förutsättning för TV- och radiofestivalerna Prix Italia och Prix Europa. Det mest prestigefyllda TV-priset är Guldrosen (tidigare känt som Montreuxfestivalen) som numera delas ut i Luzern. European Film Awards har delats ut sedan 1988, delvis som en motvikt till den dominerande amerikanska filmindustrin. De mest anrika filmfestivalerna är de i Cannes och Berlin samt den i Venedig, som organisatoriskt hör ihop med Venedigbiennalen, grundad redan 1895.

Även Bayreuthfestspelen, tillägnade Richard Wagners operor, är av äldre datum, grundade 1876, men nystartade 1951 efter ett längre uppehåll. Operafestivalen i Glyndebourne hölls första gången 1934. Bland de främsta operahusen är La Scala i Milano och Covent Garden i London. Framträdande kompanier för klassisk balett är Bolsjojbaletten i Moskva och Royal Ballet i London. Betydande kompanier inom modern dans är Cullbergbaletten i Stockholm, Tanztheater Pina Bausch i Wuppertal och Nederlands Dans Theater i Haag. Till de mest ansedda symfonirokestrarna räknas Berlinerfilharmonikerna, Wienerfilharmonikerna och London Symphony Orchestra.

Westdeutscher Rundfunks studio i Köln var under 1950- och 1960-talen ett centrum för elektroakustisk musik, en smal genre med stort inflytande på andra uttryck som filmmusik och popmusik. Utan jämförelse störst enskild betydelse för populärmusikens utveckling har The Beatles haft. Rockband som The Rolling Stones och Pink Floyd förstorade formatet att passa bäst på stora arenor. Live AidWembley Stadium 1985 är en av de största konserterna någonsin. De två största rockfestivalerna är RoskildefestivalenSjälland och Glastonburyfestivalen i sydvästra England. Viktiga jazzfestivaler är North Sea Jazz Festival i Rotterdam och Pori Jazz i Björneborg.

Jämte Venedigbiennalen är konstmässan Documenta i Kassel, som grundades 1955, ett av de stora konstevenemangen. Till de främsta konstmuseerna för klassisk konst hör Louvren i Paris, National Gallery i London, Uffizierna i Florens, Eremitaget i Sankt Petersburg och Pradomuseet i Madrid. När det gäller modern konst kan Louisiana utanför Köpenhamn, Tate Modern i London, Centre Pompidou (Beaubourg) i Paris och Guggenheimmuseet i Bilbao nämnas. Bildbyrån Magnum som startades 1947 i Paris har varit ledande inom dokumentärfotografi och bildjournalistik. Det internationella Hasselbladpriset har delats ut sedan 1980 för "framstående fotografisk gärning".

Bokmässan i Frankfurt är en av världens största. Nobelpriset i litteratur har till stora delar varit en europeisk angelägenhet. Sedan det började delas ut 1901 har det (t.o.m. 2008) bara delats ut 27 gånger till utomeuropeiska författare, av dessa är det endast sju som inte skrivit på världsspråk av europeiskt ursprung.

Edinburgh Festival Fringe och Avignonfestivalen är mest kända för teater. En annan av de mest inflytelserika teatermönstringarna är Berliner Theatertreffen. Teaterdistriktet i Londons West End är ledande inom musikal. Till 1900-talets och 2000-talets ledande dramatiska teatrar hör Konstnärliga teatern i Moskva, Royal Shakespeare Company i London och Stratford-upon-Avon, Royal Court Theatre i London, Théâtre du Soleil i Paris, Piccolo Teatro i Milano, Berliner Ensemble, Schaubühne am Lehniner Platz och Volksbühne i Berlin. Inom nycirkus har gruppen Archaos från Marseille varit pionjär.

De viktigaste designmässorna är Internationella bilsalongen i Genève samt modeveckorna i Paris, London och Milano. Hundratals byggnader i Europa är upptagna på Unescos världsarvslista. Ett axplock av arkitektoniska höjdpunkter är: Akropolis i Aten (grekisk antik), Pantheon i Rom (romersk antik), Hagia Sofia i Istanbul (Bysans), Alhambra i Granada (västlig islam), Katedralen i Reims (gotik), Vasilijkatedralen i Moskva (rysk-ortodox), Slottet i Versailles utanför Paris (barock), Sagrada Família i Barcelona (jugend) och Berlins modernistiska bostadsområden från 19131934 (funktionalism). Exempel på anslående och ryktbar modernistisk och postmodernistisk arkitektur från 1950-talet och framåt är, förutom de redan nämnda Beaubourg och Guggenheimmuseet; Notre Dame du Haut i Haute-Saône, Finlandiahuset i Helsingfors, Hundertwasserhaus i Wien, le Grande Arche – uppförd 1989 till 200-årsminnet av franska revolutionen – i Paris-stadsdelen la Défense, Puente del Alamillo i Sevilla, Den Sorte Diamant i Köpenhamn, Kunsthaus Graz i Graz och 30 St Mary Axe i London.

Berliner Theatertreffen och Filmfestivalen i Berlin är två delar av Berliner Festspiele, en av de största och mest anrika av Europas många stadsfestivaler. 1985 blev Aten Europas första kulturhuvudstad.

Massmedier

En tröghetsfaktor i den europeiska integrationsprocessen är att det inte finns någon gemensam offentlig arena för kultur- och samhällsdebatt. Via bland annat kommunikationssatelliter och Internet deltar dock nationella media även i en internationaliserad opinionsbildning i dag.

Press

1990 gjordes ett försök att skapa en gemensam europeisk offentlighet med den veckoutgivna tidningen The European. Efter ett halvår nådde den en upplaga på 340 000 exemplar, men därefter sjönk upplagan och utgivningen upphörde 1998.

Flera nationella dagstidningar trycks även i internationella utgåvor: brittiska Financial Times och The Guardian; franska Le Monde; spanska El País och italienska Corriere della Sera. Ytterligare andra stora nationella tidningar har internationell spridning: The Times, The Independent och The Daily Telegraph från Storbritannien; Frankfurter Allgemeine och Die Welt från Tyskland; Le Figaro från Frankrike, La Repubblica från Italien och Komsomolskaja Pravda och Izvestija från Ryssland. Modern Times Group (MTG) gav som mest gratistidningen Metro i över femtio europeiska editioner i femton länder.

De första dagstidningarna började ges ut i Tyskland och Frankrike vid mitten av 1600-talet. Den moderna dagspressen har sitt ursprung i mitten av 1800-talet och hänger samman med urbaniseringen, industrialiseringen, den ökade läskunnigheten och demokratirörelserna. Bland de äldsta dagstidningarna som fortfarande ges ut är The Times som grundades 1788. Den har också en av de största upplagorna (600 000 exemplar 2008)[29] efter Komsomolskaja Pravda (från 700 000 exemplar).[30] Jämfört med de kvalificerade morgontidningarna har den sensationsinriktade tabloidpressen avsevärt större upplagor. Störst är tyska Bild som ges ut av Springer-koncernen (3,3 miljoner exemplar),[31] följd av brittiska The Sun som ägs av Rupert Murdochs News Corporation (3,1 miljoner exemplar 2008).[32] Under Sovjettiden hade kommunistpartiets Pravda och ungdomsförbundets Komsomolskaja Pravda upplagor på 10 miljoner exemplar och däröver, men antalet läsare sjönk drastiskt efter Sovjetunionens upplösning 1991. Under Vladimir Putins tid som Rysslands president har medias frihet begränsats på nytt. Varannanveckorstidningen Novaja Gazeta som kommit ut sedan 1993 har bevarat sitt oberoende. Tidningen har en upplaga på 170 000 exemplar[33] och publicerar även engelskt material på webben.

Andelen hushåll med daglig tidning är högst i Norden och lägst i Sydeuropa. När det gäller TV-konsumtion är förhållandet det motsatta. En orsak är att tidningarna inte har hemutdelning i södra Europa. I Italien finns en skarp kontrast mellan den kvalificerade journalistiken i dagstidningarna och den lätta underhållningen i TV. I Tyskland har tidningsutgivningen varit regionaliserad beroende på att andra världskrigets segrarmakter delade ut regionala licenser till utgivarna. Även i Italien har tidningsutgivningen haft regional prägel och i Frankrike är de regionala tidningarna större än rikstidningarna.

Gemensamt för Europas medielandskap är att ägarkoncentrationen har ökat de senaste decennierna och många tidningar och andra medier har samlats i allt mer internationaliserade koncerner. Så ägs till exempel brittiska The Independent av spanska El País och italienska La Repubblica tillsammans med Trinity Mirror. Familjen Agnelli äger de båda italienska tidningarna La Stampa och Corriere della Sera, och den senare är i sin tur delägare i spanska El Mundo. The Times ingår i Rupert Murdochs imperium och Die Welt i Springer-koncernen.

Vid sidan av ledande dagstidningarna finns ett antal veckoutgivna nyhetsmagasin och söndagstidningar som är inflytelserika och har internationell spridning: The Observer, The Sunday Times, The Economist och The Spectator från Storbritannien; Der Spiegel och Die Zeit från Tyskland och Le Nouvel Observateur och L'Express från Frankrike. Mycket utrikes material i dagspressen är inte redaktionellt utan köps från internationella nyhetsbyråer. De största är Reuters, London; dpa (Deutsche Presse-Agentur), Hamburg; AFP (L'Agence France-Presse), Paris och ITAR-TASS och Interfax, Moskva. Inter Press Service (IPS) med huvudkontor i Rom och Buenos Aires förmedlar nyheter på över tio språk.

Radio

1922 startade radiosändningar i Storbritannien. 1927 fick BBC (British Broadcasting Company) ensamrätt på radioutsändningar. BBC byggdes upp som en offentligrättslig, självständig och allmännyttig organisation med licensfinansierad verksamhet som bygger på ett avtal med staten – vilket kom att bli modellen för public service i flertalet europeiska länder.

Redan under radions första decennium startade flera länder kortvågssändningar på främmande språk. Under andra världskriget var propagandan ett framträdande inslag; både från å ena sidan Nazityskland och å andra sidan Sovjetunionen och övriga allierade. Även under kalla kriget lades betydande resurser på propaganda. 1949 startade CIA Radio Free Europe som ett svar på Berlinblockaden för att nå ut till befolkningen bakom järnridån, efter Sovjetunionens upplösning 1991 har man i stället bland annat riktat sig mot Mellanöstern. (Radio Free Europe skall inte förväxlas med Sender Freies Berlin som var public service-bolaget i Västberlin.)

Under krigsåren växte BBC:s anseende för sin sakliga och oberoende nyhetsrapportering. Fortfarande har de flesta nationella radiobolag utlandssändningar över kortvåg; på det egna språket som service till utlandsboende samt oftast på ett eller flera främmande språk. Radio Vaticana startades 1931 och sänder i dag på 37 språk.

Det lilla furstendömet Luxemburg valde en annan väg än flertalet europeiska länder för sin nationella radio och överlät rättigheterna till ett kommersiellt bolag. 19511992 sände Radio Luxembourg internationellt över mellanvåg. När andra nationella radiobolag var restriktiva med den nya popmusiken fick Radio Luxembourg ett kultartat genomslag hos den yngre publiken. Tillsammans med piratradiostationer öppnade detta vägen dels för ungdomskanaler och musikkanaler inom public service, dels för en avreglering av sändningstillstånden. Bolaget bakom Radio Luxembourg, numer CLT-UFA, delägt av den tyska mediekoncernen Bertelsmann, är i dag Europas största kommersiella radio- och TV-bolag med kanaler i många länder. NRJ (Nouvelle Radio Jeunesse) som startade i liten skala i Frankrike 1981 är i dag ett nätverk med över 300 stationer runtom i Europa.

TV

BBC började sända TV redan 1936. Efter uppehåll under kriget kom sändningarna igång på nytt 1946. 1954 kunde nätverket ITV (Independent Television) börja med reklamfinansierade regionala sändningar. 1962 tilläts nationell reklam-TV. I Frankrike, Spanien och Italien är de nationella public service-kanalerna både licens- och reklamfinansierade. I Frankrike och Italien är den statliga inblandningen i public service traditionellt större än i övriga Västeuropa. I Italien har situationen varit extra speciell då Silvio Berlusconi (premiärminister 19941995, 20012006 och 20082011) även ägde de tre största kommersiella kanalerna.

BSkyB var 1981 Västeuropas första satellit-TV-kanal, som fram till 1988 hade ambitionen att vara en paneuropeisk TV-aktör. 1983 började satellit-TV-sändningar med Eutelsat, tillgängliga via kabel-TV-nät eller parabol, som förutom Sky hade musikkanalen Music Box och underhållningskanalen Super Channel i utbudet. 1993 bildade 19 europeiska public service-bolag SOCEMIE som står bakom den paneuropeiska nyhetskanalen Euronews. Den dominerande internationella europeiska nyhetskanalen är BBC World News. Public service-bolaget Deutsche Welle som är del i tyska ARD sänder sedan 1993 dagligen på tyska, engelska och spanska. ARD är även inblandat i kulturkanalerna 3 Sat och Arte.

Canal+ startade 1984 i Frankrike som Europas första betal-TV-kanal. Efter flera ombildningar och samgåenden är Canal+ i dag störst i Europa på betal-TV med utbud inom film och sport. I dag finns kanaler från de flesta nationella TV-bolag tillsammans med ett stort antal kommersiella kanaler tillgängliga över satellit. 2003 fanns 85 engelskspråkiga kanaler, 50 franskspråkiga och 45 tyskspråkiga.

Internet

I dag finns material från de flesta medieaktörer fritt tillgängligt på internet. Många tillhandahåller material både på sitt eget språk och på engelska. Fler och fler gör även sina arkiv tillgängliga över nätet.

Referenser

Noter

  1. ^ United Nations Group of Experts on Geographical Names (2008) Composition of macro geographical (continental) regions, geographical sub-regions, and selected economic and other groupings, Förenta Nationerna, 17 October 2008.
  2. ^ Åström, Kenneth (red.); Gramfors, Bo; Lovell, Johns (red.) (1998). Nationalencyklopedins världsatlas. Höganäs: Bra Böcker. ISBN 91-7133-473-4 
  3. ^ Lönnö, Jessica (red.); Liber Kartor (2004). Libers stora världsatlas. Stockholm: Liber. ISBN 91-47-80133-6 
  4. ^ Elg, Margareta (red.); Ica Bokförlag (2003). Ica-förlagets världsatlas. Västerås: Ica Bokförlag. ISBN 91-534-2418-2 
  5. ^ af Geijerstam, Ingela; Grenholm, Kerstin (red.); Bonniers (2003). Bonniers världsatlas. Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-0-010649-6 
  6. ^ Encyclopedia Britannica World Atlas (2009) Encyclopedia Britannica World Atlas, 25 januari 2009.
  7. ^ National Geographic (red.) (2005) (på engelska). National Geographic Atlas of the World (Eighth Edition). Washington: National Geographic. ISBN 0-7922-7543-8. http://www.nationalgeographic.com/maps/atlas/  Arkiverad 25 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ London Times Books (red.) (2003) (på engelska). The Times Atlas of The World (11th Edition). London: London Times Books. ISBN 0-00-715720-7. http://www.timesatlas.com/ 
  9. ^ de Blij, Harm J. & Muller, Peter O. (2002) (på engelska). Geography: Realms, Regions and Concepts (Tenth Edition). New York: John Wiley and Sons. ISBN 0-471-40775-5 
  10. ^ Europaparlamentet, European Parliament Resolution 2014/2717(RSP), 17 July 2014: "...pursuant to Article 49 of the Treaty on European Union, Georgia, Moldova and Ukraine – like any other European state – have a European perspective and may apply to become members of the Union..."
  11. ^ International Geographic Encyclopaedia and Atlas. Springer, 24 november 1979, p. 273
  12. ^ Stora sovjetencyklopedin, 2:a upplagan, Vol. XV, Moskva: 1952, s. 382
  13. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, på internet, 4 juli 2008, uppslagsord: Europe
  14. ^ [1] Arkiverad 24 juli 2019 hämtat från the Wayback Machine. Torsten Müller, Kurt Vandaele och Jeremy Waddington (red.) Collective bargaining in Europe: towards an endgame. Del I–IV (ETUI, Bryssel 2009
  15. ^ International Tourism Highlights. UNWTO. 2019. doi:10.18111/9789284421152. ISBN 9789284421152 
  16. ^ World Port Rankings 2005, American Association of Port Authorities (xls-format)
  17. ^ International Air Transport Association (IATA)
  18. ^ Passenger Traffic 2006, Airports Council International Arkiverad 29 april 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  19. ^ [a b c d e] Encyclopædia Britannica på nätet
  20. ^ Befolkningen i den europeiska delen, 30 % av Istanbuls befolkning bor i asiatiska Istanbul.
  21. ^ Adherents.com (2008: http://www.adherents.com/largecom/index.html Arkiverad 2 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  22. ^ Landguiden (Utrikespolitiska Institutet)
  23. ^ EU: Mot en konstitution för Europa Arkiverad 8 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  24. ^ Nationalencyklopedin
  25. ^ Pierre Vidal-Naquet (red): "Atlas över mänsklighetens historia", översättning Brita Ahlborg & Line Ahrland, Stockholm 1991, ISBN 91-34-51102-4
  26. ^ Sverker Sörlin: "Europas idéhistoria 1492–1918. Världens ordning", Stockholm 2004, ISBN 91-27-05491-8
  27. ^ Sverker Sörlin: "Europas idéhistoria 1492–1918. Mörkret i människan", Stockholm 2004, ISBN 91-27-09676-9
  28. ^ Ingvar Holm: "Industrialismens scen", Lund 1979, ISBN 91-20-06030-0
  29. ^ The Times på engelskspråkiga Wikipedia
  30. ^ Komsomolskaya Pravda på engelskspråkiga Wikipedia
  31. ^ Bild (Zeitung) på tyskspråkiga Wikipedia
  32. ^ The Sun på engelskspråkiga Wikipedia
  33. ^ Novaya Gazeta på engelskspråkiga Wikipedia

Övriga källor

Externa länkar

  Wikimedia Commons har media som rör Europa.

  Wiktionary har ett uppslag om europa.

  Europaportalen – temasidan för Europa på svenskspråkiga Wikipedia.