Ibisar (Threskiornithidae) är en fågelfamilj i ordningen pelikanfåglar.[1]
| Ibisar | |
 Röd ibis (E. ruber) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Ibisar Threskiornithidae Richmond, 1917 |
| Synonymer | |
|
Plegadidae Ibisfåglar | |
Systematik
redigeraTraditionellt har ibisfamiljen delats upp i två underfamiljer: de egentliga ibisarna (Threskionithinae) och skedstorkarna (Plataleinae). Skedstorkarna är större än de andra ibisarna och deras näbbar är rundade och tillplattade längst ut. Alla skedstorkar förs numera till släktet Platalea. Denna uppdelning har dock visat sig felaktig. Familjen består genetiskt visserligen av två utvecklingslinjer, men bestående av Nya världens ibisar å ena sidan (exklusive Plegadis) och Gamla världens ibisar plus skedstorkar (som till och med är djupt inbäddade i den gruppen) å andra sidan.[2][3]
Ibisarna ingår idag i ordningen pelikanfåglar. Vissa studier har visat att de och hägrarna (Ardeidae) bildar en monofyletisk grupp, men stödet för detta är relativt svagt. Gibb et al. (2013) analyserade det fullständiga mitokondriella genomet för fyra hägerarter, fyra ibisarter samt släktingar.[4] De fann att hägrar och ibisar inte bildar en grupp och uppskattar att de varit skilda utvecklingslinjer sedan tidig Pliocen. Det är alltså fullt möjligt att ibisar i framtiden kommer placeras i en egen ordning. Kuramoto et al. (2015) fann bevis för tidig hybridisering mellan ibisar och hägrar efter att hägrarna skilts från pelikanernas utvecklingslinje. Det skulle förklara de motsägelsefulla resultaten i tidigare analyser.[5]
Utseende och fältkännetecken
redigeraIbisar är små men kraftigt byggda fåglar, har höga ben, och kort hals. Deras främsta kännetecken är den förhållandevis mycket långa näbben som är böjd nedåt, alternativt raka och tillplattade längst ut hos skedstorkarna. Övernäbben har en längsgående fåra på var sida. De har breda vingar, kort stjärt, riklig fjäderdräkt. Tårna är långa, och har bindhud. De flyger svävande, tar få vingslag, och har en graciös hållning i luften med utsträckt kropp. De flesta arter är dagaktiva.
Ekologi
redigeraFåglarna bor i varma områden över hela världen. De trivs bäst i lite våtare områden, bland vass eller i sumpmarker, eller i skogar. De häckar i regel kolonivis, men häckningsplatserna skiljer sig åt för olika arter. Vissa arter häckar i bergen, andra i träd, och flera i strandkanter. Äggen är vanligtvis vita med prickar eller fläckar. Deras föda är animalisk, och utgörs av maskar, insekter, mindre fiskar och andra vattendjur. Flera arter är asätare.
Ibisen i kulturen
redigeraIbisen var i forntida Egyptens religion en av guden Thots många gestalter och många ibisfåglar mumifierades till hans ära.
Släkten och arter
redigeraListan nedan följer resultaten från Krattinger et al. 2010 och Chesser et al. 2010.[3][2] Artindelningen följer IOC från 2015.[6]
Underfamilj Eudociminae
- Släkte Eudocimus
- Släkte Cercibis
- Spetsstjärtad ibis (C. oxycerca)
- Släkte Mesembrinibis
- Grön ibis (M. cayennensis)
- Släkte Phimosus
- Rödmaskad ibis (P. infuscatus)
- Släkte Theristicus (4 arter)
- Grå ibis (T. caerulescens)
- Beigehalsad ibis (T. caudatus)
- Svartmaskad ibis (T. melanopis)
- Andinsk ibis (T. branickii) – behandlas ofta som underart till melanopis[1]
Underfamilj Threskiornithinae
- Släkte Plegadis
- Bronsibis (P. falcinellus)
- Vitmaskad ibis (P. chihi)
- Punaibis (P. ridgwayi)
- Släkte Nipponia
- Tofsibis (N. nippon)
- Släkte Lophotibis
- Vitvingad ibis (L. cristata)
- Släkte Geronticus
- Eremitibis (G. eremita)
- Skallig ibis (G. calvus)
- Släkte Bostrychia
- Olivibis (B. olivacea)
- Sãotoméibis (B. bocagei)
- Fläckbröstad ibis (B. rara)
- Hadadaibis (B. hagedash)
- Flikibis (B. carunculata)
- Släkte Platalea
- Rosenskedstork (P. ajaja) - fördes tidigare till det egna släktet Ajaia
- Gulnäbbad skedstork (P. flavipes)
- Afrikansk skedstork (P. alba)
- Skedstork (P. leucordia)
- Koreaskedstork (P. minor)
- Kungsskedstork (P. regia)
- Släkte Pseudibis
- Brahminibis (P. papillosa)
- Vitskuldrad ibis (P. davisoni)
- Jätteibis (P. gigantea)
- Släkte Threskiornis
- Solitäribis (T. solitarius) – utdöd
- Madagaskaribis (T. bernieri)
- Helig ibis (T. aethiopicus )
- Orientibis (T. melanocephalus)
- Australisk ibis (T. molucca)
- Skäggibis (T. spinicollis)
Utdöda arter
redigeraUtöver solitäribisen som dog ut på 1700-talet har man funnit fossila lämningar efter ytterligare tre arter som troligen dog ut under Holocen:
- Släkte Xenicibis
- Jamaicaibis (Xenicibis xympithecus)
- Släkte Apteribis
- Molokaiibis (Apteribis glenos)
- Mauiibis (Apteribis brevis)
Källor
redigera- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ [a b] Chesser, R.T., C.K.L. Yeung, C.-T. Yao, X.-H. Tians, and S.-H. Li (2010), Molecular phylogeny of the spoonbills (Aves: Threskiornithidae) based on mitochondrial DNA, Zootaxa 2603, 53-60.
- ^ [a b] Krattinger, F. (2010), “Molecular Phylogeny of Threskiornithidae”, Masters thesis, University of Fribourg.
- ^ Gibb, G.C., M. Kennedy, and D. Penny (2013), Beyond phylogeny: Pelecaniform and ciconiiform birds, and long-term niche stability, Mol. Phylogenet. Evol. 68, 229-238.
- ^ Kuramoto, T., H. Nishihara, M. Watanabe, and N. Okada (2015), Determining the Position of Storks on the Phylogenetic Tree of Waterbirds by Retroposon-Insertion Analysis, Genome Biol. Evol.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör ibisar.
