Karl Hedberg

	Karl Hedberg
	Karl Hedberg
Född	Karl Birger Hedberg; 3 maj 1866; Jakob och Johannes församling, Stockholm
Död	19 april 1946 (79 år); Oscars församling, Stockholm
Släktingar	Frans Hedberg (far) ; Amanda Broman (mor) ; Walborg Hedberg (syster) ; Tor Hedberg (bror) ; Bengt Hedberg (bror) ; Nils Hedberg (bror) ; Elin Hedberg (syster)

Karl Birger Hedberg, född 3 maj 1866 i Jakob och Johannes församling i Stockholm, död 19 april 1946 i Oscars församling i Stockholm^[1], var en svensk regissör och författare. Han var son till Frans Hedberg och hans hustru Amanda (född Broman), samt bror till Walborg, Tor, Bengt, Nils och Elin Hedberg.

Biografi

Hedberg blev student 1884, debuterade som skådespelare 1886 och var 1900-1911 regissör vid Svenska teatern samt från 1911 vid Dramatiska teatern. Hedbergs iscensättningar utmärktes av klarhet, kultur och verklighetssinne. Han utgav även noveller som Livets salt (1901) och skrev några lustspel, bland annat det på sin tid populära Hjärtats begär (1900). Han var också verksam som översättare, dels av pjäser, dels av Kipling och Balzac.

Bibliografi

Hjärtats begär: lustspel i tre akter (Beijer, 1900)
Livets salt: berättelser (Bonnier, 1901)
En äkta man: lustspel i en akt (Bonnier, 1933)

Översättningar (urval)

Honoré de Balzac: Kusin Pons (1899)
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers: Äventyret: komedi i tre akter (La belle aventure) (otryckt översättning)
Jacob Hilditch: I skuggan: berättelser (Beijer, 1899)
Rudyard Kipling: Soldathistorier (Beijer, 1897)
Adam Oehlenschläger: Aladdin (Aladdin, eller Den forunderlige Lampe) (otryckt översättning)
Jules Romains: Diktatorn: pjäs (radiobearbetning av Olov Molander, Radiotjänst, 1936)
Johann Sigurjónsson: Bärg-Ejvind och hans hustru: skådespel i fyra akter (Bjærg-Ejvind og hans hustru) (Ljus, 1913)
Hermann Sudermann: Johannes: tragedi i 5 akter och ett förspel (Askerberg, 1899)

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1886	Valentin	Faust Johann Wolfgang von Goethe		Engelbrechtska sällskapet^[2]

Regi (ej komplett)

År	Produktion	Upphovsmän	Teater
1905	Livets dal Das Tal des Lebens	Max Dreyer	Svenska teatern, Stockholm^[3]
1906	Gillets hemlighet	August Strindberg	Svenska teatern, Stockholm^[4]
1909	Mrs Dot	W. Somerset Maugham	Svenska teatern, Stockholm^[5]
1909	Djävulens lärjunge The Devil's Disciple	George Bernard Shaw	Svenska teatern, Stockholm^[6]
1910	Örnarna	Ernst Didring	Svenska teatern, Stockholm^[7]^[8]
	Högre politik	Richard Skowronnek	Svenska teatern, Stockholm
	Den heliga lunden Le bois sacre	Robert de Flers och Gaston Arman de Caillavet	Svenska teatern, Stockholm
1911	Smith	W. Somerset Maugham	Svenska teatern, Stockholm
1911	Blott en dröm	Lothar Schmidt	Svenska teatern, Stockholm
1919	Äventyret	Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers	Dramaten
	Den gröna fracken	Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers	Dramaten
	En idealisk äkta man	Oscar Wilde	Dramaten
1920	Madame Sans-Gêne	Victorien Sardou	Dramaten
	Paradsängen	Gunnar Heiberg	Dramaten
	Det röda bandet	Carl Mathern och Toni Impekoven	Dramaten
	Markis von Keith	Frank Wedekind	Dramaten
	Låt oss skiljas	Victorien Sardou och Émile de Najac	Dramaten
1921	Hemkomsten	Robert de Flers och Francis de Croisset	Dramaten
	Villa Hjärtedöd	George Bernard Shaw	Dramaten
	Porträttet Am Teetisch	Karl Sloboda	Dramaten
1922	Valet	Alfred Sutro	Dramaten
	Gurli	Henrik Christiernsson	Dramaten
	Sällskap där man har tråkigt	Édouard Pailleron	Dramaten
	Peter Peter Ingeborg	Curt Goetz	Dramaten
	Älskog Liebelei	Arthur Schnitzler	Dramaten
1923	Nationalmonumentet	Tor Hedberg	Dramaten
	Vägen till Dover The Dover Road	A. A. Milne	Dramaten
	Sköldpaddskammen	Richard Kessler	Dramaten
	Den beundrandsvärde Crichton	J. M. Barrie	Dramaten
1924	Äventyrens värld	Christian Günther	Dramaten
	Knock	Jules Romains	Dramaten
	Advokaten	Eugène Brieux	Dramaten
1926	Värdshusvärdinnan	Carlo Goldoni	Dramaten
1927	Doktor Mirakel	Robert de Flers och Franois de Croisset	Dramaten
1927	Markisinnan	Noel Coward	Dramaten
1928	Försvarsadvokaten	Ferenc Molnar	Dramaten

Noter

^ Dödsnotis i Vem är det 1957
^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 3 december 1886. Arkiverad från originalet den 17 september 2018. https://web.archive.org/web/20180917162008/https://tidningar.kb.se/8224221/1886-12-03/edition/0/part/1/page/2.jpg. Läst 25 mars 2018.
^ Ernst Högman (1905). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 18 (43): sid. 547. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1905/pdf/1905_43.pdf. Läst 18 november 2015.
^ Johan Nordling (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (19): sid. 234. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1906/pdf/1906_19.pdf. Läst 20 november 2015.
^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 februari 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-02-08/13929A/3. Läst 6 augusti 1909.
^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 25 november 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-11-25/14213/6. Läst 7 augusti 2015.
^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 27 februari 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-02-27/14303/8. Läst 8 augusti 2015.
^ Bo Bergman (17 april 1910). ”Premiären på Didrings 'Örnarna' en betydande succès”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-04-17/14349/1. Läst 7 augusti 2015.

Källor

Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12, s. 59-60.
Karl Hedberg i Rollboken på Dramaten

[1] Dödsnotis i Vem är det 1957

[2] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 3 december 1886. Arkiverad från originalet den 17 september 2018. https://web.archive.org/web/20180917162008/https://tidningar.kb.se/8224221/1886-12-03/edition/0/part/1/page/2.jpg. Läst 25 mars 2018.

[3] Ernst Högman (1905). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 18 (43): sid. 547. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1905/pdf/1905_43.pdf. Läst 18 november 2015.

[4] Johan Nordling (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (19): sid. 234. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1906/pdf/1906_19.pdf. Läst 20 november 2015.

[5] ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 februari 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-02-08/13929A/3. Läst 6 augusti 1909.

[6] ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 25 november 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-11-25/14213/6. Läst 7 augusti 2015.

[7] ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 27 februari 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-02-27/14303/8. Läst 8 augusti 2015.

[8] Bo Bergman (17 april 1910). ”Premiären på Didrings 'Örnarna' en betydande succès”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-04-17/14349/1. Läst 7 augusti 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]