Hoppa till innehållet

Geo Widengren: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigering
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Auktoritetsdata
tillägg
 
(13 mellanliggande sidversioner av 10 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{Faktamall biografi WD
[[Fil:Widengren1962.jpg|thumb|Geo Widengren 1962.]]
| namn =
⚫
'''Geo Widengren''', född [[24 april]] [[1907]] i [[Stockholm]], död [[28 januari]] [[1996]] i Stockholm, var en svensk [[Professor (Sverige)|professor]] i [[religionshistoria]] vid [[Uppsala universitet]], [[orientalist]], [[iranist]] och [[författare]] till en rad arbeten om bl.a. [[iran]]ska religioner (i synnerhet [[manikeism]] och [[zoroastrism]]), [[islam]], [[judendom]] och [[gnosticism]]. Hans främsta verk är antagligen ''Die Religionen Irans'' som utkom 1965.
| bild =
| alt =
| bildtext =
| födelsenamn =
| födelsedatum =
| födelseort =
| dödsdatum =
| dödsort =
| begravningsplats =
| nationalitet =
| utbildad vid =
| yrke =
| ämbete =
| arbetsgivare =
| noterbara_verk =
| parti =
| religion =
| maka =
| barn =
| föräldrar =
}}
⚫
'''Geo Widengren''', född [[24 april]] [[1907]] i [[Stockholm]], död [[28 januari]] [[1996]] i Stockholm, var en svensk [[Professor (Sverige)|professor]] i [[religionshistoria]] vid [[Uppsala universitet]], [[orientalist]], [[iranist]] och [[författare]] till en rad arbeten om bland annat [[iran]]ska religioner (i synnerhet [[manikeism]] och [[zoroastrism]]), [[islam]], [[judendom]] och [[gnosticism]]. Hans främsta verk är antagligen ''Die Religionen Irans'' som utkom 1965.


== Biografi ==
== Biografi ==
Geo Widengren föddes och växte upp i Stockholm. Han gjorde militärtjänst åren 1925–1927 och utsågs till [[fänrik]] vid [[Militärhögskolan Karlberg]]. Han deltog som frivillig i den svenska [[Kontingent|kontingenten]] i [[Finska vinterkriget]].
Geo Widengren föddes och växte upp i Stockholm. Han gjorde militärtjänst åren 1925–1927 och utsågs till [[fänrik]] vid [[Militärhögskolan Karlberg]]. Han deltog som frivillig i den svenska [[kontingent]]en i [[Finska vinterkriget]].


Widengren studerade religionshistoria vid Stockholms högskola (idag [[Stockholms universitet]]) under sin läromästare [[Tor Andræ]] fram till 1933 och doktorerade vid [[Teologiska fakulteten]] i [[Uppsala]] 1936. Hans doktorsavhandling hade titeln ''The Accadian and Hebrew Psalms of Lamentation as Religious Documents''. 1940 blev han, endast 33 år gammal, professor i religionshistoria vid samma fakultet, och var därutöver dekanus vid Teologiska fakulteten 1944–1945, 1950–1951 och 1964–1971.<ref>{{Webbref |url=http://www.iranicaonline.org/articles/widengren-geo |titel=Geo Widengren |hämtdatum=11 jan 2018 |författare= Anders Hultgård |författarlänk= |efternamn2= |förnamn2= |datum= |år=2017 |månad= |format= |verk= |utgivare=Encyclopaedia Iranica |sid= |språk=engelska |doi= |arkivurl= |arkivdatum= |citat= |ref= }}</ref>
Widengren studerade religionshistoria vid Stockholms högskola (idag [[Stockholms universitet]]) under sin läromästare [[Tor Andræ]] fram till 1933 och doktorerade vid [[Teologiska fakulteten, Uppsala universitet|teologiska fakulteten]] i [[Uppsala]] 1936. Hans doktorsavhandling hade titeln ''The Accadian and Hebrew Psalms of Lamentation as Religious Documents''. 1940 blev han professor i religionshistoria vid samma fakultet, och var därutöver dekanus vid Teologiska fakulteten 1944–1945, 1950–1951 och 1964–1971.<ref>{{Webbref |url=http://www.iranicaonline.org/articles/widengren-geo |titel=Geo Widengren |hämtdatum=11 jan 2018 |författare= Anders Hultgård |författarlänk= |efternamn2= |förnamn2= |datum= |år=2017 |månad= |format= |verk= |utgivare=Encyclopaedia Iranica |sid= |språk=engelska |doi= |arkivurl= |arkivdatum= |citat= |ref= }}</ref>


Widengren var känd för att han behärskade många språk vilket gav honom en fördel i studiet av [[Främre Orienten]]s religioner under olika epoker. Han hade studerat assyriologi i [[Köpenhamn]] och [[iranistik]] i Uppsala för [[H.S. Nyberg]]. Han behärskade bland annat [[grekiska]], [[latin]], [[armeniska]], [[persiska]], [[arabiska]], samt flera äldre iranska språk som [[avestiska]] och [[Pehlevi|medelpersiska]].
Widengren var känd för att han behärskade många språk vilket gav honom en fördel i studiet av [[Främre Orienten]]s religioner under olika epoker. Han hade studerat assyriologi i [[Köpenhamn]] och [[iranistik]] i Uppsala för [[H.S. Nyberg]]. Han behärskade bland annat [[grekiska]], [[latin]], [[armeniska]], [[persiska]], [[arabiska]], samt flera äldre iranska språk som [[avestiska]] och [[Pahlavi (språk)|medelpersiska]].


Widengren var vicepresident (1950–1960) och president (1960–1970) för International Association for the History of Religion. Han var också [[hedersdoktor]] vid [[Universiteit van Amsterdam|Amsterdams universitet]], [[Cardiff University|Cardiffs universitet]], [[Rostocks universitet]] och Uppsala universitet, samt ledamot eller korresponderande medlem av flera in- och utländska akademier, däribland [[Institut de France]], Istituto Italiano per il Medio ed Estremo Oriente, American Society of Biblical Literature och World Union of Jewish Studies. 1958 mottog han [[Nordstjärneorden]].<ref>{{Tidningsref|författare=Sigrid Kahle|rubrik=Entusiastisk meteorolog|url=https://www.dn.se/arkiv/familj/entusiastisk-meteorolog/|tidning=Dagens Nyheter|hämtdatum=13 februari 2019}}</ref>
Widengren var vicepresident (1950–1960) och president (1960–1970) för International Association for the History of Religion. Han var också [[hedersdoktor]] vid [[Universiteit van Amsterdam|Amsterdams universitet]], [[Cardiff University|Cardiffs universitet]], [[Rostocks universitet]] och Uppsala universitet, samt ledamot eller korresponderande medlem av flera in- och utländska akademier, däribland [[Institut de France]], Istituto Italiano per il Medio ed Estremo Oriente, American Society of Biblical Literature och World Union of Jewish Studies. 1958 mottog han [[Nordstjärneorden]].<ref>{{Tidningsref|författare=Sigrid Kahle|rubrik=Entusiastisk meteorolog|url=https://www.dn.se/arkiv/familj/entusiastisk-meteorolog/|tidning=Dagens Nyheter|hämtdatum=13 februari 2019}}</ref>
Rad 13: Rad 35:
[[Anders Hultgård]] har utgivit ''In memoriam Geo Widengren (1907–1996)''. ''[[Svenska Dagbladet]]s'' kulturredaktör [[Leif Carlsson (redaktör)|Leif Carlsson]] har skrivit om Widengrens verk om religionens ursprung, ''Religionens värld''.<ref>{{Tidningsref |författare= Leif Carlsson |rubrik= Lammets bröllop |tidning= Svenska Dagbladet |id= |datum= 12 juni 1980 (tillgänglig i SvD:s digitala arkiv) |sid= 8}}</ref>
[[Anders Hultgård]] har utgivit ''In memoriam Geo Widengren (1907–1996)''. ''[[Svenska Dagbladet]]s'' kulturredaktör [[Leif Carlsson (redaktör)|Leif Carlsson]] har skrivit om Widengrens verk om religionens ursprung, ''Religionens värld''.<ref>{{Tidningsref |författare= Leif Carlsson |rubrik= Lammets bröllop |tidning= Svenska Dagbladet |id= |datum= 12 juni 1980 (tillgänglig i SvD:s digitala arkiv) |sid= 8}}</ref>


Widengren var [[iranofil]] och framhöll det iranska inflytandet på [[judendom]], [[kristendom]] och [[mithraism]].
Widengren var [[iranofil]] och framhöll det iranska inflytandet på [[judendom]], [[kristendom]] och [[mithraism]]. Han besökte landet 1971, officiellt inbjuden till firandet av den iranska monarkins 2500-årsjubileum i [[Shiraz]] och [[Persepolis]].


Hans vetenskapliga ståndpunkter utvecklades vidare av [[Anders Hultgård]], Alessandro Bausani och Shaul Shaked, med flera.<ref>{{Bokref |titel=The Persian Presence in the Islamic World |efternamn=Yarshater |förnamn=Ehsan |författarlänk= |medförfattare= |år=1998 |utgivare=Cambridge University Press |utgivningsort=Cambridge |isbn= |sid 36-50= }}</ref> Geo Widengren är begravd på [[Västerhaninge kyrka|Västerhaninge kyrkogård]].<ref>{{webbref |url=https://www.svenskagravar.se/gravsatt/092203cb-4405-4fd0-a86e-1b315ba20aa4 |titel=Widengren, Geo |hämtdatum=2023-10-26 |utgivare=SvenskaGravar.se }}</ref>
⚫
== Verk i urval ==

⚫
== Bibliografi (i urval) ==
* ''Apocalyptique iranienne et dualisme qoumranien'', Paris, 1995.
* ''Apocalyptique iranienne et dualisme qoumranien'', Paris, 1995.
* ''Der Mandäismus'', Darmstadt, 1982.
* ''Der Mandäismus'', Darmstadt, 1982.
Rad 33: Rad 57:
* ''Hochgottglaube im alten Iran'', Uppsala, 1938
* ''Hochgottglaube im alten Iran'', Uppsala, 1938


==Noter==
==Vidare läsning==
* [[Oloph Bexell]], ''Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier.'' (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), sidorna 101–105
* Göran Larsson: ''Geo Widenbäck'', 2023

==Källor==

===Noter===
<references/>
<references/>


Rad 41: Rad 71:


{{Auktoritetsdata}}
{{Auktoritetsdata}}

{{STANDARDSORTERING:Widengren, Geo}}
{{STANDARDSORTERING:Widengren, Geo}}
⚫
[[Kategori:Män]]
⚫
[[Kategori:Födda 1907]]
⚫
[[Kategori:Avlidna 1996]]
⚫
[[Kategori:Personer från Stockholm]]
[[Kategori:Iranistik]]
[[Kategori:Islamologer]]
[[Kategori:Islamologer]]
[[Kategori:Svenska iranister]]
[[Kategori:Svenska iranister]]
Rad 52: Rad 78:
[[Kategori:Svenska professorer i teologi]]
[[Kategori:Svenska professorer i teologi]]
[[Kategori:Svenska religionshistoriker]]
[[Kategori:Svenska religionshistoriker]]
[[Kategori:Kommendörer av Nordstjärneorden]]
[[Kategori:Alumner från Stockholms universitet]]
[[Kategori:Alumner från Stockholms universitet]]
[[Kategori:Alumner från Uppsala universitet]]
[[Kategori:Alumner från Uppsala universitet]]
[[Kategori:Personer verksamma vid Uppsala universitet]]
[[Kategori:Personer verksamma vid Uppsala universitet]]
⚫
[[Kategori:Forskare från Stockholm]]
⚫
[[Kategori:Födda 1907]]
⚫
[[Kategori:Avlidna 1996]]
⚫
[[Kategori:Män]]

Nuvarande version från 26 oktober 2023 kl. 00.11

Geo Widengren
Född24 april 1907[1][2]
Stockholm[3]
Död28 januari 1996[1][2] (88 år)
Stockholm[4]
Medborgare iSverige[5]
Utbildad vidUppsala universitet
Stockholms universitet
SysselsättningTeolog, författare, universitetslärare
ArbetsgivareUppsala universitet
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1962)[6]
Redigera Wikidata

Geo Widengren, född 24 april 1907 i Stockholm, död 28 januari 1996 i Stockholm, var en svensk professor i religionshistoria vid Uppsala universitet, orientalist, iranist och författare till en rad arbeten om bland annat iranska religioner (i synnerhet manikeism och zoroastrism), islam, judendom och gnosticism. Hans främsta verk är antagligen Die Religionen Irans som utkom 1965.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Geo Widengren föddes och växte upp i Stockholm. Han gjorde militärtjänst åren 1925–1927 och utsågs till fänrik vid Militärhögskolan Karlberg. Han deltog som frivillig i den svenska kontingenten i Finska vinterkriget.

Widengren studerade religionshistoria vid Stockholms högskola (idag Stockholms universitet) under sin läromästare Tor Andræ fram till 1933 och doktorerade vid teologiska fakulteten i Uppsala 1936. Hans doktorsavhandling hade titeln The Accadian and Hebrew Psalms of Lamentation as Religious Documents. 1940 blev han professor i religionshistoria vid samma fakultet, och var därutöver dekanus vid Teologiska fakulteten 1944–1945, 1950–1951 och 1964–1971.[7]

Widengren var känd för att han behärskade många språk vilket gav honom en fördel i studiet av Främre Orientens religioner under olika epoker. Han hade studerat assyriologi i Köpenhamn och iranistik i Uppsala för H.S. Nyberg. Han behärskade bland annat grekiska, latin, armeniska, persiska, arabiska, samt flera äldre iranska språk som avestiska och medelpersiska.

Widengren var vicepresident (1950–1960) och president (1960–1970) för International Association for the History of Religion. Han var också hedersdoktor vid Amsterdams universitet, Cardiffs universitet, Rostocks universitet och Uppsala universitet, samt ledamot eller korresponderande medlem av flera in- och utländska akademier, däribland Institut de France, Istituto Italiano per il Medio ed Estremo Oriente, American Society of Biblical Literature och World Union of Jewish Studies. 1958 mottog han Nordstjärneorden.[8]

Anders Hultgård har utgivit In memoriam Geo Widengren (1907–1996). Svenska Dagbladets kulturredaktör Leif Carlsson har skrivit om Widengrens verk om religionens ursprung, Religionens värld.[9]

Widengren var iranofil och framhöll det iranska inflytandet på judendom, kristendom och mithraism. Han besökte landet 1971, officiellt inbjuden till firandet av den iranska monarkins 2500-årsjubileum i Shiraz och Persepolis.

Hans vetenskapliga ståndpunkter utvecklades vidare av Anders Hultgård, Alessandro Bausani och Shaul Shaked, med flera.[10] Geo Widengren är begravd på Västerhaninge kyrkogård.[11]

Bibliografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Apocalyptique iranienne et dualisme qoumranien, Paris, 1995.
  • Der Mandäismus, Darmstadt, 1982.
  • The Pure Brethren and the philosophical structure of their system, Islam: past influence and present challenge, Edinburgh, 1979.
  • The Gnostic attitude, Santa Barbara, 1973.
  • Religionens värld, Stockholm, 1945, omarbetad och utökad upplaga 1953, omarbetad och förkortad 1971.
  • Religionsphänomenologie, Berlin, 1969.
  • Muhammed: hans liv och hans tro, Stockholm, 1967.
  • Mani und der Manichäismus, Stuttgart, 1961. (engelska, 1965)
  • Der Feudalismus im alten Iran : Männerbund, Gefolgswesen, Feudalismus in der iranischen Gesellschaft im Hinblick auf die indo-germanischen Verhältnisse, Köln, 1969.
  • Iranische Geisteswelt: von den Anfängen bis zum Islam, Baden-Baden, 1961.
  • Die Religionen Irans, Stuttgart, 1965.
  • Kungar, profeter och harlekiner: religionshistoriska uppsatser, Stockholm, 1961.
  • Ryttarfolken från öster: och andra artiklar, Stockholm, 1960.
  • Muhammad, the apostle of God, and his ascension, Uppsala, 1955.
  • The great Vohu Manah and the apostle of God : studies in Iranian and Manichaean religion, Uppsala, 1945.
  • Hochgottglaube im alten Iran, Uppsala, 1938

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Oloph Bexell, Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), sidorna 101–105
  • Göran Larsson: Geo Widenbäck, 2023

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: widengren-geo, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bruno Delmas (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 115675, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 20 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ Libris, 1 oktober 2012, Libris-URI: xv8bcx4g2nz8jh1, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ Jérôme Fenoglio (red.), Inauguration de la nouvelle faculté de droit à l'université de Strasbourg, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 23 november 1962, s. 20, läs online .[källa från Wikidata]
  7. ^ Anders Hultgård (2017). ”Geo Widengren” (på engelska). Encyclopaedia Iranica. http://www.iranicaonline.org/articles/widengren-geo. Läst 11 januari 2018. 
  8. ^ Sigrid Kahle. ”Entusiastisk meteorolog”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/entusiastisk-meteorolog/. Läst 13 februari 2019. 
  9. ^ Leif Carlsson (12 juni 1980 (tillgänglig i SvD:s digitala arkiv)). ”Lammets bröllop”. Svenska Dagbladet: s. 8. 
  10. ^ Yarshater, Ehsan (1998). The Persian Presence in the Islamic World. Cambridge: Cambridge University Press 
  11. ^ ”Widengren, Geo”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/092203cb-4405-4fd0-a86e-1b315ba20aa4. Läst 26 oktober 2023. 
v • r
Svenska orientalister
Carl Magnus Agrell | Herman Almkvist | Tor Andræ | Matthias Asp | Carl Aurivillius | Henric Benzelius | Carl Fredrik Bergstedt | Jacob Jonas Björnståhl | Bengt Magnus Bolméer | Henrik Brenner | Johannes Bureus | Olof Celsius den äldre | Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe | Abraham Konstantin Mouradgea d'Ohsson | Magnus Dublar | Johan Engeström | Peter Forsskål | Jonas Hambraeus | Sven S. Hartman | Jonas Fredrik Hesse | Petrus Holm | Bo Holmberg | Bonde Humerus | Achatius Kahl | Sigrid Kahle | Gustaf Knös | Tryggve Kronholm | Carlo Landberg | Gustaf Lillieblad | Henrik Gerhard Lindgren | Arne Melvinger | Axel Moberg | Davoud Monchi-Zadeh | Matthias Norberg | Johan Teodor Nordling | Andreas Norrelius | H.S. Nyberg | Jonas Otter | Claes Ramström | Gösta Rignell | Karl-Erik Rignell | Carl Schultén | Pehr Sjöbring | Johan Gabriel Sparfwenfeldt | Haquin Stridsberg | Anders Svanborg | Esaias Tegnér den yngre | Abraham Thorberg | Johan Adam Tingstadius | Christopher Toll | Carl Johan Tornberg | Hampus Tullberg | Otto Fredrik Tullberg | Bo Utas | Gösta Vitestam | Georg Wallin den yngre | Geo Widengren | Herman Emanuel Yllander | Karl Vilhelm Zetterstéen | Johan David Åkerblad
v • r
Persisk litteratur
Antiken
Zarathustra (Gatha, ca 1400 f.Kr.) • Pahlavilitteraturen (300- till 900-talet) • Bozorgmehr Bokhtagan (500-talet) • Barbad (600-talet e.Kr.)
Persisk miniatyr med verser av Hafez
Medeltiden
Ruzbeh Pur Dāduē (d. 756) • Rudaki (d. 941) • Daqiqi (d. 980) • Ferdousi (Shahnameh, d. 1020) • Tusen och en natt (ca 900–1000-talet) • Avicenna (d. 1037) • Manuchehri Damghani (d. 1040) • Hujwiri (d. 1077) • Nizam al-Mulk (d. 1092) • Mohammad Ghazali (d. 1111) • Omar Khayyam (d. 1122) • Ahmad Ghazali (d. 1126) • Hamadani (d. 1131) • Suhrawardi (d. 1191) • Sana'i (d. 1131) • Nizami Aruzi (1100-talet) • Nezami (d. 1209) • Attâr (d. 1230) • Shams ad-din Tabrizi (d. 1248) • Jalal al-din Rumi (d. 1273) • Fakhr ad-din Araqi (d. 1289) • Sa'di (d. 1292) • Kermani (d. 1352) • Hafez (d. 1390) • Jami (d. 1492) • Mohammad Fozuli (d. 1556)
Modern tid
Iraj Mirza (d. 1926) • Mohammad Iqbal (d. 1938) • Ahmad Kasravi (d. 1946) • Muhammad-Taqi Bahar (d. 1951) • Mohammad Ali Jamalzadeh (d. 1997) • Nima Yushij (d. 1959) • Sadeq Hedayat (d. 1951) • Bozorg Alavi (d. 1997) • Ahmad Shamlu (d. 2000) • Parvin E'tesami (d. 1941) • Sohrab Sepehri (d. 1980) • Forough Farrokhzad (d. 1967) • Simin Daneshvar (d. 2012) • Bahram Beyzai (1938–) • Goli Taraghi (1939–) • Mina Assadi (1943–) • Hushang Moradi Kermani (1944–) • Shahrnush Parsipur (1946–) • Jila Mossaed (1948–) • Robab Moheb (1953–) • Mana Aghaee (1973–)
Iranister, översättare
och litteraturvetare
Institutioner
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Geo_Widengren&oldid=54056357”