Vladislav Tretiak: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Att Tretjak tillsammans med Irina Rodnina tände OS-elden. Tetjak var inte ensam om detta. |
||
Rad 24: | Rad 24: | ||
'''Vladislav Aleksandrovitj Tretjak''', [[ryska]]: Владисла́в Алекса́ндрович Третья́к, född [[25 april]] [[1952]] i Orudjevo, [[Moskva oblast]], [[Sovjetunionen]], är en [[ryssar|rysk]] före detta [[Målvakt (ishockey)|ishockeymålvakt]]. |
'''Vladislav Aleksandrovitj Tretjak''', [[ryska]]: Владисла́в Алекса́ндрович Третья́к, född [[25 april]] [[1952]] i Orudjevo, [[Moskva oblast]], [[Sovjetunionen]], är en [[ryssar|rysk]] före detta [[Målvakt (ishockey)|ishockeymålvakt]]. |
||
Tretjak tände den olympiska elden på stadion vid invigningen av de [[olympiska spelen]] i [[Sotji]] 2014. |
Tretjak tillsammans med Irina Rodnina tände den olympiska elden på stadion vid invigningen av de [[olympiska spelen]] i [[Sotji]] 2014. |
||
==Karriär== |
==Karriär== |
Versionen från 7 februari 2014 kl. 22.10
Vladislav Tretjak | |
Vladislav Tretiak 2008. | |
Smeknamn | Mannen med hundra händer |
---|---|
Nationalitet | Ryssland |
Född | 25 april 1952 , Orudjevo, Moskva oblast, Sovjetunion |
Spelardata | |
Position | Målvakt |
Skjuter | Vänster |
Längd | 183 cm |
Vikt | 91 kg |
Klubbar | |
Spelade för | HK CSKA Moskva |
Övrigt | |
NHL-draftad | 138:a totalt, 1983 Montreal Canadiens |
Proffsår | 1969–1984 |
Hall of Fame | 1989 |
Vladislav Aleksandrovitj Tretjak, ryska: Владисла́в Алекса́ндрович Третья́к, född 25 april 1952 i Orudjevo, Moskva oblast, Sovjetunionen, är en rysk före detta ishockeymålvakt.
Tretjak tillsammans med Irina Rodnina tände den olympiska elden på stadion vid invigningen av de olympiska spelen i Sotji 2014.
Karriär
Vladislav Tretjak gjorde internationell mästerskapsdebut vid VM 1970 i Sverige som reservmålvakt bakom Viktor Konovalenko. I detta VM spelade han bland annat i matchen mot Tre Kronor, där det sovjetiska laget förlorade med 2-4.
Inför den så kallade "Summit Series" 1972 mot Kanadas NHL-proffs ansågs han till en början vara den svagaste länken i Sovjetunionens lag; bland annat beroende på att en kanadensisk delegation sett honom släppa in åtta mål i en intern träningsmatch några veckor före seriematcherna. Vad den kanadensiska delegationen dock inte visste var att Tretjak hade firat ordentligt kvällen innan eftersom han skulle gifta sig följande dag.[1] Väl i matchserien mot Kanada visade han andra takter och erhöll, trots sammanlagd förlust, världsstatus.
Samma år, 1972, vann Tretjak även sitt första av totalt tre olympiska guld under vinterspelen i Sapporo. Bland övriga meriter finns tio VM-guld mellan åren 1970–1983, seger i Canada Cup 1981 samt att som förste sovjetiske spelare bli invald i Hockey Hall of Fame 1989.
Som medborgare i det gamla Sovjetunionen fick Tretjak aldrig chansen att spela i NHL, men blev efter karriären involverad i Chicago Blackhawks organisation som målvaktstränare där han bland annat har hjälpt blivande stormålvakter som Ed Belfour och Dominik Hašek.
I samband med VM 2008 utsågs Tretjak till en av spelarna i århundradets ishockeylag. De övriga spelarna var:
- Vjatjeslav Fetisov, back, Sovjetunionen
- Börje Salming, back, Sverige
- Valerij Charlamov, forward, Sovjetunionen
- Sergej Makarov, forward, Sovjetunionen
- Wayne Gretzky, forward, Kanada
Tillsammans med Stig Nilsson startade Vladislav Tretjak 1991 Tretjaks barnhemsutbyte, TBU, vars syfte är att bjuda in ryska barnhemsbarn till Sverige för vistelse i feriefamilj.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Vladislav Tretiak.
- Vladislav Tretiak hhof.com
- Vladislav Tretiak hockey-reference.com
Referenser
- ^ Vladislav Tretiak: 1972 Summit Series 1972summitseries.com
- Födda 1952
- Sovjetiska ishockeymålvakter
- Ryska ishockeymålvakter
- Män
- Levande personer
- Personer från Moskva oblast
- Världsmästare i ishockey
- Europamästare i ishockey
- Olympiska guldmedaljörer 1976
- Olympiska silvermedaljörer 1980
- Olympiska guldmedaljörer 1984
- Olympiska guldmedaljörer 1972
- Sovjetiska olympiska guldmedaljörer
- Sovjetiska olympiska silvermedaljörer
- Medlemmar i Hockey Hall of Fame