Hoppa till innehållet

Svartvit stare: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Rad 61: Rad 61:


== Status ==
== Status ==
[[IUCN]] bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, ''contra'' i begränsad mening som [[livskraftig]] och ''jalla'' som [[akut hotad]].<ref name="IUCN"/>
[[IUCN]] bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig. Svartvit stare utom ''jalla'' mening som [[livskraftig]] och ''jalla'' som [[akut hotad]].<ref name="IUCN"/>


== Referenser ==
== Referenser ==

Versionen från 11 maj 2018 kl. 07.40

Svartvit stare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljStarar
Sturnidae
SläkteGracupica
ArtSvartvit stare
G. contra
Vetenskapligt namn
§ Gracupica contra
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
  • Sturnus contra

Svartvit stare[2] (Gracupica contra) är en asiatisk fågel i familjen starar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende

Svartvit stare är en rätt stor stare med en kroppslängd på 23 centimeter, karakteristiskt tecknad i vitt och svart. Överdelen, strupe och bröst är svarta medan kind, tygel, vingtäckare och övergump är vita. Den har en lång och gul näbb med rött på näbbasen och rödaktig bar hud runt ögat. Könen är lika medan ungfåglarna är mörkbruna där de adulta fåglarna är svarta.[4]

Utbredning och systematik

Svartvit stare delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

  • G. c. jalla – förekommer på Sumatra, Java och Bali
  • contra-gruppen
    • G. c. contra – förekommer i norra och centrala Indien
    • G. c. sordidus – förekommer i norra Assam
    • G. c. superciliaris – förekommer från Manipur och Myanmar söderut till Tenasserim
    • G. c. floweri – förekommer från södra Myanmar till Thailand och Laos

Den är även införd till Japan, Saudi Arabia, Taiwan och Förenade Arabemiraten.[1][5]

Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN jalla som den egna arten Gracupica jalla.

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den i släktet Sturnus, men flera genetiska studier visar att släktet är starkt parafyletiskt, där de flesta arterna är närmare släkt med majnorna i Acridotheres än med den europeiska staren (Sturnus vulgaris).[6][7]

Levnadssätt

Arten påträffas huvudsakligen i låglänta områden upp till 700 meters höjd, i jordbruksområden, fuktiga gräsmarker och kring bebyggelse. Den ses också ofta vid reningsdammar och soptippar. Fågeln födosöker ofta i små grupper på fält, gräsmattor och öppen mark efter säd, frukt, insekter, maskar och mollusker.[8]

Häckning

Svartvita staren vid sitt bo.

Häckningssäsongen är från mars till september i Indien. Boet är en lös gräshög som formats till en kupol med en ingång på ena sidan. Det placeras i ett stort träd, som mango, banjanträd eller jackfruktPandey, Deep Narayan (1991). ”Nesting habitat selection by the Pied Myna Sturnus contra Linn”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 88 (2): sid. 285–286. https://biodiversitylibrary.org/page/48673707. </ref>) eller ibland av människan skapade strukturer.[9] Honan lägger fyra till sex ägg som ruvas i 14-15 dagar. Båda könen matar ungarna som är flygga efter tre veckor. Svartvit stare kan lägga fler än en kull..[4][10][11]

Status

IUCN bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig. Svartvit stare utom jalla mening som livskraftig och jalla som akut hotad.[1]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Gracupica contra Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Rasmussen, P.C.; Anderton, J.C. (2005). Birds of South Asia. The Ripley Guide. Volume 2. Washington DC and Barcelona: Smithsonian Institution and Lynx Edicions. Sid. 583. 
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 191. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Lovette, I.J., B.V. McCleery, A.L. Talaba, and D.R. Rubenstein (2008), A complete species-level molecular phylogeny for the “Eurasian” starlings (Sturnidae: Sturnus, Acridotheres, and allies): Recent diversification in a highly social and dispersive avian group Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 47, 251-260.
  7. ^ Zuccon, D., E. Pasquet, and P.G.P. Ericson (2008), Phylogenetic relationships among Palearctic-Oriental starlings and mynas (genera Sturnus and Acridotheres: Sturnidae), Zool. Scripta 37, 469-481.
  8. ^ Freare, Chris; Craig, Adrian (1998). Starlings and Mynas. London: Croom Helm. Sid. 167–168. ISBN 071363961X. 
  9. ^ Tiwari, JK (1992). ”An unusual nesting site of Pied Myna”. Newsletter for Birdwatchers 32 (3–4): sid. 12. https://archive.org/stream/NLBW32_34#page/n13/mode/1up. 
  10. ^ Ali, S & S D Ripley (1986). Handbook of the birds of India and Pakistan. Volume 5 (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 172–175. 
  11. ^ Narang, ML; Tyagi, AK; Lamba, BS (1978). ”A contribution to the ecology of Indian Pied Myna, Sturnus contra contra Linnaeus”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 75: sid. 1157–1177. https://biodiversitylibrary.org/page/48297392. 

Externa länkar

Wikispecies har information om Gracupica contra.

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svartvit_stare&oldid=42903130”