Kildinsamiska
 |
Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Kildinsamiska. |
| Kildinsamiska | |
| Кӣллт са̄мь кӣлл (Kiillt saam' kiill) | |
| Talas i | Ryssland |
|---|---|
| Region | Kolahalvön |
| Antal talare | 800[1] |
| Språkfamilj | Kildinsamiska |
| ryska alfabetet | |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐2 | smi |
| ISO 639‐3 | sjd |
Kildinsamiska (endonym Са̄мь кӣлл eller Кӣллт са̄мь кӣлл) är ett språk som tillhör den östra gruppen inom samiskan och därmed också tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen. Kildinsamiskan talas av ungefär 500 samer på Kolahalvön i nordvästra Ryssland.
Utbredning
Kildinsamiska talas av omkring 500 personer i de centrala delarna av Kolahalvön, särskilt i området vid Lovozero. Språket har fått sitt namn från ön Kildin nordöst om Murmansk. Kildinsamiskan är det största språket inom gruppen östsamiska språk, men på grund av ryskans tilltagande utbredning är språkets fortbestånd mer tveksamt än enaresamiskans och skoltsamiskans. De språk som är närmast besläktade med kildinsamiskan är tersamiskan och den troligen utdöda akkalasamiskan, som ibland också uppfattas som en kildinsamisk dialekt. Det finns ryska och finska låneord i kildinsamiska.[2]
Ortografi
Under 1930-talet utvecklades först ett kolasamiskt skriftspråk på basis av latinska alfabetet. Detta skriftspråk byggde dock inte på kildinsamiskan, utan på den skoltsamiska dialektgruppen, som då var den största och geografiskt mest centrala. På grund av den sovjetiska språkpolitiken användes latinska alfabetet inte längre efter andra världskriget.
På 1970-talet inleddes ett förnyat arbete med ett kolasamiskt skriftspråk. Den samiska läraren Aleksandra A. Antonova skrev 1982 en abc-bok på kildinsamiska Са̄мь букварь, där hon använde ryska alfabetets bokstäver. Vokallängd (till exempel ӯ för /u:/) och de tonlösa sonoranterna ӆ /l̥/, ӎ /m̥/, ӊ /n̥/ och ҏ /r̥/ (dock inte /j̊/) återges i skrift med hjälp av diakritiska tecken. Den så kallade halvpalataliseringen av /t/ och /n/ markeras med den kyrkslaviska bokstaven Ҍ ҍ (till exempel -тҍ) eller också med hjälp av diakritiska tecken (som till exempel -ӭ), beroende på den motsvarande konsonantens ställning i utljud eller före vokal. Antonovas ortografi, som även användes av Georgij M. Kert för dennes kildinsamiska-ryska-kildinsamiska skolordbok, som skrev 1986, utvecklades av språkvetaren Rimma D. Kuruč. Kuruč arbetade tillsammans med samiska medarbetare i Murmansk på att utveckla det kolasamiska skriftspråket. Förutom läroböcker och didaktiskt material för lärarutbildningen uppstod i Kuručs arbetsgrupp också en stor kildinsamisk-rysk ordbok. Ordboken publicerades 1985 och innehöll också en kort normerande översiktsgrammatik över kildinsamiskan. Antonovas ortografi utökades då med bokstäverna Һ һ som tecken för preaspiration samt Ј ј för den tonlösa palatala approximanten /j̊/. Dessa båda bokstäver byttes dock senare ut mot ' (apostrof) och Ҋ ҋ. Denna senaste version av ortografin är också fixerad i den bok om grunderna och reglerna för ortografin som gavs ut 1995 av Kuručs arbetsgrupp. Dessa regler och de tillagda bokstäverna har dock inte accepterats av alla samer i Ryssland och i praktiken existerar nu både Antonovas rättstavning och de båda versionerna av Kuručs rättstavning sida vid sida.
Det kyrilliska samiska alfabetet innehåller följande bokstäver:
| А а | Ӓ ӓ* | Б б | В в | Г г | Д д | Е е* | Ё ё* | Ж ж | З з | Һ һ | И и* |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| /a/ | /æ/ | /b/ | /v/ | /g/ | /d/ | /jɛ/ | /jɔ/ | /ʒ/ | /z/ | /ʰ/ | /i/ |
| Й й | Ҋ ҋ / Ј ј | К к | Л л | Ӆ ӆ | М м | Ӎ ӎ | Н н | Ӊ ӊ | Ӈ ӈ | О о | П п |
| /j/ | /j̥/ | /k/ | /l/ | /l̥/ | /m/ | /m̥/ | /n/ | /n̥/ | /ŋ/ | /ɔ/ | /p/ |
| Р р | Ҏ ҏ | С с | Т т | У у | Ф ф | Х х | Ц ц | Ч ч | Ш ш | (Щ щ) | Ъ ъ* |
| /r/ | /r̥/ | /s/ | /t/ | /u/ | /f/ | /x/ | /ts/ | /tʃ/ | /ʃ/ | /ʃtʃ/ | |
| Ы ы | Ь ь† | Ҍ ҍ‡ | Э э | Ӭ ӭ‡ | Ю ю | Я я | |||||
| /ɨ/ | /ɛ/ | /ɛ/ | /ju/ | /ja/ |
* Dessa bokstäver markerar (enbart eller vid sidan av sitt vokaliska värde) egenskaper hos den föregående konsonanten: е, ё, и, ю, я står för vokalerna /e/, /o/, /i/, /u/, /a/ när de följer en palataliserad konsonant
† Ь markerar palatalisering av konsonanten i utljud
‡ Ӭ och ҍ markerar palataliserade д, т och н före vokalerna /a/ och /e/ respektive i utljud.
Långa vokaler kännetecknas med en makron (¯) över vokaltecknet. Bokstaven щ förekommer endast i lånord.
Källor
- ^ ”Saami, Kildin” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=sjd. Läst 16 mars 2009.
- ^ ”WOLD - Kildin Saami Vocabulary”. http://wold.livingsources.org/vocabulary/14. Läst 9 januari 2012.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Litteratur
- Antonova, Aleksandra A. 1982. Saam' bukvar'. Bukvar' dlja podgotovitel'nogo klassa saamskoi školy. Leningrad.
- Kert, Georgij M. 1971. Saamskij jazyk (kil´dinskij dialekt). Fonetika, morfologija, sintaksis. Leningrad.
- Kert, Georgij M. 1986. Slovar' saamsko-russkij i russko-saamskij. Leningrad.
- Kuruč, Rimma D., N. Je. Afanas'eva, and Je. I. Mečkina. 1985. Saamsko-russkij slovar'. Saam'-rūšš soagknehk'. Moskva.
- Kuruč, Rimma D., N. Je. Afanas'eva, and I.V. Vinogradova. 1995. Pravila orfografii i punktuacii saamskogo jazyka. Murmansk-Moskva.
- Scheller, Elisabeth 2004. Kolasamiska – språkbyte eller språkbevarande? En sociolingvistisk studie av samernas språksituation i Ryssland. D-uppsats i Samiska studier.
Externa länkar
- Kola Saami Documentation Project (ryska) (PDF)