Maria av Medici

Maria av Medici
Maria av Medici
	Maria av Medici, målning av Peter Paul Rubens (cirka 1622).
Kröning	13 maj 1610
Företrädare	Margareta av Valois
Efterträdare	Anna av Österrike
Barn	Ludvig XIII av Frankrike; Elisabet av Frankrike; Christine Marie av Frankrike; Nicholas Henri; Gaston av Orléans; Henrietta Maria av Frankrike
Föräldrar	Frans I av Toscana; Johanna av Österrike
Född	26 april 1575; Palazzo Pitti, Florens
Död	3 juli 1642 (67 år); Köln
Begravd	Katedralen i Köln
	Heraldiskt vapen
	;
	Monogram
	;

Maria av Medici, född Maria di Francesco de' Medici 26 april 1575 på Palazzo Pitti i Florens, död 3 juli 1642 i Köln, var en fransk drottning; hon var Frankrikes regent 1610-1617.

Bakgrund

Maria av Medici tillhörde den mäktiga florentinska släkten Medici; hennes far var storhertig Frans I av Toscana, och hennes mor, Johanna av Österrike, var dotter till den tysk-romerske kejsaren Ferdinand I. Maria fick en god utbildning; hon intresserade sig för vetenskap och smycken, utbildades i teckning av Jacopo Ligozzi och spelade musik och tyckte om teater och dans. Hon ansågs dock inte intellektuell utan snarare håglös och lat. Hon gifte sig år 1600 med Henrik IV av Frankrike, vilket var hans andra äktenskap.

Drottning

Äktenskapet arrangerades av ekonomiska skäl: Henrik lovades en hemgift på 600.000 kronor, och Maria kallades ”storbanken”. Vigseln skedde per ombud i Florens och i person i Lyon efter ett högtidligt välkomnande vid ankomsten till Marseille, där två tusen människor samlats för att se henne. Hon utvecklade konsten i Frankrike genom att agera beskyddare åt konst, bland annat balett, och var även konstsamlare.

Relationen mellan Maria och Henrik var stormig och präglad av offentliga scener vid hovet. Maria var temperamentsfull och svartsjuk och ifrågasatte Henriks otrohet, medan Henrik ofta vägrade betala hennes räkningar; han fördröjde också hennes kröning fram till 13 maj 1610, dagen före hans egen död.

Regent

Vid Henriks död blev Maria Frankrikes regent som förmyndare för sin minderårige son, Ludvig XIII. Efter en tid avskedade hon makens rådgivare. Hon befann sig i en svag position gentemot adeln och utlandet. Hon blev impopulär genom sitt gynnande av favoriterna Leonora Galigari och Concino Concini, och uppfattades av adeln som en utlänning med målet att undergräva kungariket av Frankrike. Maria och hennes rådgivare, Concino Concini (som var gift med Marias före detta kammarjungfru, Leonora Dori), styrde om utrikespolitiken i starkt katolsk och prospansk riktning. Hon tvingades möta uppror från adelns sida under prinsen av Condé.

Enligt fördraget i Saint Menehould 15 maj 1614 sammankallade hon ständerna i Paris. Hon slöt en allians med Spanien genom äktenskapet mellan Ludvig XIII med Anna av Österrike den 21 november 1615 i Bordeaux. 1616 tillförsäkrades protestanterna en förlängning på sex år av sin religionsfrihet. År 1616 arresterades slutligen Conde, och den 25 november 1616 blev Richelieu utsedd till statssekreterare för krig och utrikespolitik. Hennes regeringstid fick ett rykte dominerat av italienska favoriter, korruption och ekonomisk kris.

24 april 1617 avsattes hon som regent genom en kupp beordrad av sonen Ludvig XIII, vilken får Concino Concini mördad av markisen de Vitry. Maria avsattes och förvisades till Château de Blois.

Senare liv

Den 22 februari 1619 rymde Maria och utlöste ett uppror mot sin son kallat Mor- och son-kriget. Efter en tillfällig fred i Angouleme framförhandlad av Richelieu, utbröt det andra Mor- och son-kriget. Inbördeskriget avslutades med Marias nederlag i slaget vid Bridges-de-Ce, varefter Maria och hennes anhängare försonades med monarken.

Hon återvände 1620 till hovet, där hon lät uppföra Palais du Luxembourg. Då Charles Albert, hertig av Luynes avled 1622 försonades Maria reellt med Ludvig och kunde tack vare Richelieu ta plats i kungens råd. Hon grundade även en samling av tavlor vilka senare blev en grund för museet i Louvren. När Richelieu år 1624 blev försteminister hos Ludvig XIII och då frångick den prospanska politiken, så försökte Maria störta honom, men tvingades 1630 ge upp.

År 1631 flydde Maria till Bryssel , där hon förklarade sin avsikt att störta Richelieu. Då hon genom att ha flytt till Frankrikes fiender klassificerats som förrädare fråntogs hon sin titel som drottning och det tillhörande underhållet. Hon besökte därefter flera hov, bland annat i England och i Tyskland. Hon avled som gäst hos Peter Paul Rubens i Köln i 3 juli 1642, av kallbrand. Hennes kropp fördes till Saint-Denis utan mycket ceremoni.