Maria av Medici
| Maria av Medici | |
|---|---|
| |
| Maria av Medici, målning av Peter Paul Rubens (cirka 1622). | |
| Kröning | 13 maj 1610 |
| Företrädare | Margareta av Valois |
| Efterträdare | Anna av Österrike |
| Barn | Ludvig XIII av Frankrike Elisabet av Frankrike Christine Marie av Frankrike Nicholas Henri Gaston av Orléans Henrietta Maria av Frankrike |
| Föräldrar | Frans I av Toscana Johanna av Österrike |
| Född | 26 april 1575 Palazzo Pitti, Florens |
| Död | 3 juli 1642 (67 år) Köln |
| Begravd | Katedralen i Köln |
| |
| |
Maria av Medici, född Maria di Francesco de' Medici 26 april 1575 på Palazzo Pitti i Florens, död 3 juli 1642 i Köln, var en fransk drottning, gift med Henrik IV av Frankrike. Hon var Frankrikes regent under sin sons minderårighet från 1610 till 1617. Hon var också regent under sin sons frånvaro 1629-1630.
Bakgrund
Maria av Medici tillhörde den mäktiga florentinska släkten Medici; hennes far var storhertig Frans I av Toscana, och hennes mor, Johanna av Österrike, var dotter till den tysk-romerske kejsaren Ferdinand I. Maria fick en god utbildning; hon intresserade sig för vetenskap och smycken, utbildades i teckning av Jacopo Ligozzi och spelade musik och tyckte om teater och dans. Hon ansågs dock inte intellektuell utan snarare håglös och lat. Hon gifte sig år 1600 med Henrik IV av Frankrike, vilket var hans andra äktenskap.
Drottning
Äktenskapet arrangerades av ekonomiska skäl: Henrik lovades en hemgift på 600.000 kronor, och Maria kallades ”storbanken”. Vigseln skedde per ombud i Florens och i person i Lyon efter ett högtidligt välkomnande vid ankomsten till Marseille, där två tusen människor samlats för att se henne. Hon utvecklade konsten i Frankrike genom att agera beskyddare åt konst, bland annat balett, och var även konstsamlare.
Relationen mellan Maria och Henrik var stormig och präglad av offentliga scener vid hovet. Maria var temperamentsfull och svartsjuk och ifrågasatte Henriks otrohet, medan Henrik ofta vägrade betala hennes räkningar; han fördröjde också hennes kröning fram till 13 maj 1610, dagen före hans egen död.
Regent
Vid Henriks död 1610 blev Maria Frankrikes regent som förmyndare för sin minderårige son, Ludvig XIII. Hon befann sig i en svag position gentemot både adeln och utlandet, och hennes mål var att säkra fred gentemot rikets inre och yttre fiender.
Maria blev impopulär genom sitt gynnande av favoriterna Leonora Galigari och Concino Concini, som agerade som hennes politiska rådgivare och gav henne rekomendationer om tillsättande av politiska poster.[1]
Utrikespolitiskt säkrade hon freden genom att upphäva Henriks Habsburgs-fientliga orientering till förmån för en fredsallians med Europas katolska makter Spanien-Österrike, en politik som manifesterades av de så kallade "Spanska äktenskapen" mellan hennes son Ludvig och Anna av Österrike och hennes dotter Elisabet och Spaniens tronföljare: förlovningen mellan Anna och Ludvig ingicks 1612.[2]
Inrikespolitiskt tvingades hon möta möta uppror från adelns sida under prinsen av Condé. Hon ansågs överträda sina befogenheter då hon begärde tillträde till Henriks penningreserver, som hon spenderade på att köpa fred av rikets adelsklaner, men också på gåvor till sig själv och sina gunstlingar, något som satte riket i skuld.[3]
Enligt fördraget i Saint Menehould 15 maj 1614 sammankallade hon ständerna i Paris. Enligt sed gick Marias mandat som regent ut vid Ludvigs trettonde födelsedag i oktober 1614, den traditionella myndighetsåldern för franska monarker. Maria vägrade dock att lämna ifrån sig makten och fortsatte som regent: när Ludvig kom till rådskammaren för att delta i sammanträdet, tog Maria hans arm och ledde ut honom med orden: "Gå och lek någon annanstans", och hennes regeringstid gick därför över tiden.[4]
Den 21 november 1615 slutfördes de Spanska äktenskapen, och Maria följde sin dotter Elisabet till spanska gränsen, där hon överlämnades till sitt bröllop med Spaniens tronarvinge, samtidigt som hon tog emot sin blivande svärdotter Anna av Österrike: hon närvarade sedan vid bröllopet mellan Anna och Ludvig i Bordeaux. Marias relation till Anna var spänd, och även om hon hade flyttat till en annan våning i Louvren och överlåtit drottningvåningen till Anna, behöll hon rollen som drottning.
1616 tillförsäkrades protestanterna en förlängning på sex år av sin religionsfrihet. År 1616 arresterades slutligen Conde, och den 25 november 1616 blev Richelieu utsedd till statssekreterare för krig och utrikespolitik. Hennes regeringstid fick ett rykte dominerat av italienska favoriter, korruption och ekonomisk kris.
Den 24 april 1617 avsattes hon som regent genom en kupp beordrad av sonen Ludvig XIII. Ludvig stödde kuppen mot Concino Concini, som mördades av markis de Vitry, och arrestering och avrättningen av Leonora Concini. Maria avsattes därefter som regent och förvisades till Château de Blois.
Senare liv
Den 22 februari 1619 rymde Maria från sin husarrest i Blois, och utlöste ett uppror mot sin son. Denna har kallats "Mor- och Sonkriget". Efter en tillfällig fred i Angouleme framförhandlad av Richelieu, utbröt det andra Mor-och Sonkriget. Inbördeskriget avslutades med Marias nederlag i slaget vid Les Ponts-de-Cé, varefter Maria och hennes anhängare försonades med Ludvig. Hon återvände 1620 till Paris, där hon lät uppföra Palais du Luxembourg. Hon grundade även en samling av tavlor vilka senare blev en grund för museet i Louvren.
Då Charles d'Albert, hertig av Luynes avled 1622, försonades Maria reellt med Ludvig. Tack vare vare Richelieu kunde hon också ta plats i kungens råd. När Richelieu år 1624 blev försteminister hos Ludvig XIII och då frångick den prospanska politik Maria själv hade grundat, hamnade hon i opposition till honom och fruktade att hennes inflytande över sonen minskade i takt med att Richelieus ökade, och hon stödde bland annat Michel de Marillac mot honom.[5] År 1629 utsågs Maria av Ludvig till regent i Paris under hans fälttåg mot upproriska hugenotter i Sydfrankrike.[6] Under sitt regentskap anklagade hon inför Richelieu Anna för att, på uppmaning av den Richelieu-kritiska Marie de Rohan och i samarbete med Spaniens ambassadör Mirabel, planera att hjälpa prins Gaston att rymma till Flandern och gifta sig med Marie av Gonzaga-Nevers, ett äktenskap han inte hade tillstånd att ingå.[7] Hon lät sätta Marie av Gonzaga-Nevers i husarrest, men åtgärden fick Gaston att fly till Flandern ensam. I september 1630 gjorde Maria och Anna Ludvig sällskap i Lyon, där han hade insjuknat på väg tillbaka till Paris. Tillsammans förenade de sig då de försökte övertala honom att göra sig av med deras gemensamma fiende Richelieu.[8] Marias anhängare planerade också att gifta bort Anna med Gaston om Ludvig skulle avlida under sjukdomen.[9]
Den 11 november 1630 gav Maria Ludvig ett ultimatum och krävde att han skulle välja mellan henne och Richelieu. När Richelieu kort därpå kom in i rådsmötet kom det till en öppen scen mellan dem. Ludvig lät dock snart förstå att han hade valt Richelieu framför Maria. Hon gav dock inte upp, utan slöt förbund med Anna och samarbetade för att visa sitt missnöje med Ludvig för hans vägran att avskeda Richelieu. Ludvig svarade med att arrestera Marias anhängare Marillac och avskeda flera personer i Annas hov.[10]
Den 23 februari 1631, under hovets besök i Compiégne, lät Ludvig meddela Anna mitt i natten att de skulle ge sig av utan att meddela Maria och förbjöd henne att förvarna henne om att hon skulle separeras från hovet genom att säga adjö. Anna kringick ordern genom att skicka bud till Maria om att denna skulle be henne att komma, och varnade henne sedan. När kungaparet rest fick Maria befallning att bosätta sig i Moulins, där hon skulle leva ett enkelt liv på avstånd från all politisk aktivitet.[11] Hennes yngre son Gaston lämnade Frankrike i protest, och efter att utan framgång ha förhandlat med Ludvig rymde Maria till Gaston i Bryssel i juli 1631 där hon förklarade sin avsikt att störta Richelieu.
Då hon genom att ha flytt till Frankrikes fiender klassificerats som förrädare fråntogs hon sin titel som drottning och det tillhörande underhållet. Ludvig erbjöd henne underhåll på villkor att hon bosatte sig i Florens, men hon avböjde. Hon tillbringade resten av sitt liv resande mellan olika hov, omgiven av äventyrare och lycksökare. Hon besökte bland annat Tyskland och England. Eftersom Ludvig hade svag hälsa och kunde förväntas avlida medan hans arvtagare var omyndig, förekom spekulationer om att Maria i fall av en förmyndarregering kunde återkomma som regent, vilket gjorde att hon som potentiell makthavare omgavs av intriger.
Hon besökte därefter flera hov, bland annat i England och i Tyskland. Maria avled i kallbrand under ett besök hos Peter Paul Rubens i Köln den 3 juli 1642. Hennes kropp fördes till Saint-Denis utan mycket ceremoni.
Barn
- Ludvig XIII av Frankrike, (1601-1643)
- Elisabet (1602-1644), gift med Filip IV av Spanien
- Christine Marie (1606-1663), gift med Victor Amadeus I av Savojen
- Nicholas Henri, hertig av Orléans (1607-1611)
- Gaston, hertig av Orléans (1608-1660), gift med Maria av Montpensier (Marie de Bourbon-Montpensier)
- Henrietta Maria, (1609-1669), gift med Karl I av England
Anfäder
Källor
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- ^ Kleinman, Ruth: Anne of Austria. Queen of France. IBSN 0-8142-0429-5. Ohio State University Press (1985)
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Maria av Medici.