Hoppa till innehållet

Bisköldkörtelhormon

Från Wikipedia
Bisköldkörtelhormon
Illustration av var bisköldkörtlarna (paratyreoidea) är belägna, på halsen bakom sköldkörteln.

Bisköldkörtelhormoner (PTH, paratyreoideahormon eller parathormon) är ett polypeptidhormon som bildas i bisköldkörtlarna, och som har kalciumreglerade funktion,[1] samt reglerar nivåerna av vitamin D och fosfor.[2] Det har därför en viktig roll för hela elektrolytbalansen.

Hormonet upptäcktes av James Collip på 1920-talet, samma person som också upptäckte insulinet.[3] Dess halveringstid är ungefär 4 minuter.[4]

Kemisk struktur

[redigera | redigera wikitext]

PTH är ett protein som består av 84 aminosyror.

Reglerande funktion

[redigera | redigera wikitext]

PTH syntetiseras i bisköldkörtlarna och insöndras i blodet i reaktion på låga nivåer kalcium. Insöndringen minskar proportionellt i reaktion på höga kalciumnivåer, i ett negativt feedbacksystem.[2] I blodet får hormonet kalciumnivåerna att öka, genom att få kalcium att utsöndras från skelettet, aktivera D-vitamin som får absorptionen i tarmen att öka, samt öka njurens återupptag.[5]

Fastän bisköldkörtlarna i första hand reagerar på kalciumnivåerna, kan de också reagera något på andra substanser. Magnesium kan ha liknande effekt som kalcium på körtlarna. Sättet magnesium verkar på är dock paradoxalt: något lägre värden magnesium stimulerar bisköldkörtlarna, men mycket låga magnesiumnivåer blockerar utsöndringen av bisköldkörtelns hormoner. Denna paradoxala påverkan från magnesium beror på att G-proteiner är involverade (vilket alltid ger likartade paradoxala uttryck). PTH har sedan en reglerande verkan på magnesium, och ökar dess återupptag.[6] Avvikande PTH-nivåer är därför starkt förknippade med avvikelser i både kalcium- och magnesiumnivåerna, men relationerna kan vara paradoxala, beroende på bl.a. vad som initialt felar och hur stor avvikelsen är.

Förutom kalcium reagerar bisköldkörteln på fosfornivåerna i blodet. Höga fosfornivåer har samma verkan som låga kalciumnivåer, och leder alltså till att körtlarna utsöndrar hormon.[7]

Fibroblasttillväxtfaktor 23 i bisköldkörteln (och därför även enzymet klotho) dämpar utsöndringen av PTH, och de påverkar varandra troligen med negativ feedback.[8]

Verkningssätt

[redigera | redigera wikitext]

PTH utsöndras från bisköldkörtlarna genom signaler från receptorer på körteln, så kallade kalcium-sensingreceptorer. Dessa receptorer reagerar på det kalcium som inte redan används i kroppens celler, och som därför cirkulerar i blodet.[9] Vilken mängd kalcium som faktiskt används i kroppens vävnader, påverkar därför inte direkt mängden PTH.

Via blodomloppet når sedan hormonet sina målceller på olika vävnader och organ i kroppen. Det verkar i kroppens vävnader och organ genom att binda till bisköldkörtel- eller parathormonreceptorer (PTHR) som sitter på cellytorna på målcellerna. Det finns två klasser sådana receptorer, PTHR1 och PTHR2,[10] båda är G-proteinkopplade. PTHR1 finns i ben och i njurar, och reagerar både på PTH och på bisköldkörtelhormonrelaterat protein.[11] PTHR2 finns i centrala nervsystemet och bukspottskörteln.[12]

Aktiviteten på PTHR1 är mest bestydelsefull. I njurarna verkar PTH genom att återuppta kalcium, aktivera vitamin D, men förhindrar återupptag av fosfor. I skelettet signalerar det till osteoblasterna som ökar sin benbildande aktivitet, men signalerar även vid - långvarig stimulering av PTH - till osteoklaster som därmed ökar sin bennedbrytning och frisätter kalcium till cirkulationen.[7] Genom att tillföra PTH pulsativt kan man däremot behandla osteoporos, genom att osteoklastaktiveringen uteblir. Den fysiologiska effekten av PTH är dock att öka kalciumnivåerna i blodet; primärt genom sin funktion på upptag i tarm och återupptag i njurar men även alltså via ökad bennedbrytning.[13]

Sjukdomar

[redigera | redigera wikitext]

Vid misstanke om något fel i feedbacksystemet av bl.a. kalcium och PTH, testas nivåerna med blodprov. Avvikelser kan antingen bero på en under- eller överaktiv bisköldkörtel, eller på avvikande mineralnivåer (t.ex. vid näringsbrist eller överdriven konsumtion av framför allt kalcium).

Sjukdomar som kännetecknas av höga halter av PTH i serum kallas hyperparatyreos. Bland dessa finns primär hyperparatyreos. Sjukdomar som kännetecknas av låga halter av PTH kallas hypoparatyreos.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”MeSH Tree Location(s) for Parathyroid Hormone” (på engelska). Swedish MeSH. Karolinska Institutet. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304105054/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D06.472.699.590&tool=karolinska. Läst 15 augusti 2013. 
  2. ^ [a b] http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/article/003690.htm
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131016233432/http://www.cihr-irsc.gc.ca/e/35216.html. Läst 15 augusti 2013. 
  4. ^ Bieglmayer C, Prager G, Niederle B (October 2002). ”Kinetic analyses of parathyroid hormone clearance as measured by three rapid immunoassays during parathyroidectomy”. Clin. Chem. 48 (10): sid. 1731–8. PMID 12324490. Arkiverad från originalet den 2011-06-07. https://web.archive.org/web/20110607115802/http://www.clinchem.org/cgi/content/abstract/48/10/1731. Läst 15 augusti 2013. 
  5. ^ Guyton and Hall (2016). Textbook of Medical Physiology (13). sid. 396-397. ISBN 978-1-4557-7005-2 
  6. ^ Vetter T et al, Magnesium and the parathyroid, Curr Opin Nephrol Hypertens. 2002 Jul;11(4):403-10
  7. ^ [a b] Augen A. Pioszak et al, Molecular recognition of parathyroid hormone by its G protein-coupled receptor, PNAS April 1, 2008 vol. 105 no. 13
  8. ^ John, George B., Chung-Yi Cheng, and Makoto Kuro-o. "Role of Klotho in aging, phosphate metabolism, and CKD." American Journal of Kidney Diseases 58.1 (2011): 127-134.
  9. ^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?mesh_eng=Receptors Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Calcium-Sensing
  10. ^ ”MeSH Tree Location(s) for Receptors, Parathyroid Hormone” (på engelska). Swedish MeSH. Karolinska Institutet. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2013. http://archive.is/2013.08.15-104439/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D12.776.543.750.100.650&tool=karolinska. 
  11. ^ ”MeSH Tree Location(s) for Receptor, Parathyroid Hormone, Type 1” (på engelska). Swedish MeSH. Karolinska Institutet. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304105749/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D12.776.543.750.100.650.100&tool=karolinska. Läst 15 augusti 2013. 
  12. ^ ”MeSH Tree Location(s) for Receptor, Parathyroid Hormone, Type 2” (på engelska). Swedish MeSH. Karolinska Institutet. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2013. http://archive.is/2013.08.15-104425/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D12.776.543.750.100.650.200&tool=karolinska. 
  13. ^ ”Behandling av osteoporos (benskörhet) för att förebygga benbrott”. Läkemedelsverket. Arkiverad från originalet den 29 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140529051654/http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Att-anvanda-lakemedel/Sjukdom-och-behandling/Behandlingsrekommendationer---listan/Osteoporos-benskorhet/. Läst 28 maj 2014. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bisköldkörtelhormon&oldid=51766715”