Hoppa till innehållet

Anarkafeminism

Från Wikipedia
Anarkafeminismens fana.
 Om den politiska teorin:
Anarkism
Anarkistiska riktningar
Agorism
Anarkafeminism
Anarkopacifism
Anarkosyndikalism
Anarkokapitalism
Anarko-naturism
Anarko-primitivism
Egoistisk anarkism
Grön anarkism
Individualanarkism
Insurrektionell anarkism
Kommunalism
Kristen anarkism
Mutualism
Panarkism
Plattformism
Queeranarkism
Social anarkism
Anarkister
Michail Bakunin
Murray Bookchin
Noam Chomsky
Voltairine de Cleyre
Emma Goldman
Albert Jensen
Pjotr Kropotkin
Errico Malatesta
Pierre-Joseph Proudhon
Murray Rothbard
Lysander Spooner
Benjamin Tucker
Tidskrifter
Arbetaren
Brand
Direkt aktion
Storm
Yelah

Grupper
SAC Syndikalisterna
Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund
Syndikalistiska Grupprörelsen
Syndikalistiska ungdomsförbundet
Metoder
Anarkistisk ekonomi
Arbetarråd
Arbetskritik
Civil olydnad
Civilt motstånd
Direkt aktion
Ekonomikritik
Generalstrejk
Husockupation
Kontraekonomi

Anarkafeminismen är en politisk rörelse som kombinerar anarkism med feminism. Anarkafeminismen uppstod på 1960-talet. Den vill göra sig av med både staten, kapitalismen och patriarkatet och alla former av dominans och förtryck. Två centrala principer är

  1. att inte försöka överta eller på andra sätt omfördela makten, utan sträva efter att avskaffa den helt och
  2. att det är människorna själva (inte de politiska partierna, fackförbunden eller dylikt) som ska genomföra de nödvändiga förändringarna. "Makten till ingen och till alla. Till var och en makten över sitt eget liv och inga andras." (Liliths manifest.)[1]

Det hävdas ofta inom riktningen att den uppstod på grund av manlig dominans och elitism inom de anarkistiska rörelsen, men det finns även andra förklaringar, som att man ansåg att de liberala feministerna inte visade något intresse för den ekonomiska makten.

Anarkafeministerna nämner ofta Emma Goldman (1869–1940) och Voltairine de Cleyre (1866–1912) som exempel på tidiga anarkafeminister.

Andra sammansatta ord som avleds från anarki börjar på anarko- (två exempel är anarkokommunism och anarkopunk), men i termen anarkafeminism har detta förment maskulina -o- bytts mot ett femininare -a-. Detta är inte ett svenskt påfund, utan ett direkt lån från den engelskspråkiga förebilden.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]