Hoppa till innehållet

Sankt Petersburg

(Omdirigerad från S:t Petersburg)
Uppslagsorden ”Petersburg” och ”Leningrad” leder hit. För andra betydelser, se Leningrad (olika betydelser). För andra betydelser, se Petersburg (olika betydelser).
För andra betydelser, se Saint Petersburg (olika betydelser).
Sankt Petersburg
(Санкт-Петербург)
Leningrad, Petrograd
Stad
Topp: Amiralitetsbyggnaden, Peter-Paulfästningen, Isakskatedralen, Fontanka, Bronsryttaren, Vinterpalatset.
Flagga
Stadsvapen
Etymologi: efter aposteln Petrus
Land Ryssland Ryssland
Federalt distrikt Nordvästra federala distriktet
Koordinater 59°57′N 30°19′Ö / 59.950°N 30.317°Ö / 59.950; 30.317
Area
 - kommun 1 439 km²
Folkmängd
 - centralort 4 484 155 (1 januari 2015)[1]
 - kommun 5 191 690 (1 januari 2015)[1]
Befolkningstäthet
 - kommun 3 608 invånare/km²
Grundad 27 maj 1703
Borgmästare Aleksandr Beglov (ER)
Postnummer 190000–199406
Riktnummer +7 812
Geonames 498817
536203
Wikimedia Commons: Saint Petersburg
Webbplats: St. Petersburgs officiella webbplats

Sankt Petersburg (ryska: Санкт-Петербург/Sankt-Peterburg; 1914–1924 Petrograd; 1924–1991 Leningrad, svenska: 1638-1703 Nyen) är en stad i västra Ryssland, belägen vid floden Nevas utlopp i Finska viken.

Sankt Petersburg är Rysslands näst största stad med cirka 5,2 miljoner invånare inom gränsen för dess federala stadsområde, inklusive bland annat Kolpino, Kronstadt, Pusjkin och den tidigare finska staden Terijoki. Stadens guvernör är Aleksandr Beglov (2018). Sankt Petersburg är ett populärt resmål i Ryssland.

Ryska bosättningar vid änden av Finska viken (runt där det moderna Sankt Petersburg idag ligger) finns belagda sedan 700- eller 800-talet e.v.t. Området var vid den tiden känt som Izjorskaja Zemlja på ryska, alternativt Ingrien eller Ingermanland efter det folk som levde där: ingrer. Så småningom kom landet under Novgorods styre och på 1400-talet överfördes makten över Ingermanland (tillsammans med kontrollen av Novgorod) till storfurstendömet Moskva. Sverige annekterade Ingermanland 1617 och anlade därefter befästningar längs med floden Neva.[2] Sankt Petersburg grundades av den ryske tsaren Peter den store år 1703, i närheten av den plats där den ryske hjälten Alexander Nevskij år 1240 enligt ryska krönikor hade besegrat en mäktig svensk här, och där den svenska staden och fästningen Nyen, som Peter intagit den 1 maj 1703, då låg. Staden fick namnet Sankt Petersburg som syftade på aposteln Petrus men kan även anses vara uppkallad efter grundaren tsar Peter. Invånarna använder gärna kortformen Piter och gjorde ofta så även under sovjettiden då staden hette Leningrad.

A map showing the lines of two star-fortresses and the buildning within them. The map has two explanatory cartouches at the top.
Karta över Peter-Paulfästningen i Sankt Petersburg, 1722.

Staden var det enade Rysslands första verkliga östersjöhamn, och det strategiska läget gynnade stadens utveckling. Sankt Petersburg var avsett att bli – och blev snart – Rysslands "fönster åt väst", ett ryskt centrum för moderna västerländska idéer. Under hela tsartiden förblev den en markant mer europeisk stad än någon annan i den ryska delen av imperiet, i både arkitektur, kulturell atmosfär och livsstil.

Klyftan mellan huvudstaden och resten av landet är ett omtyckt tema i den klassiska ryska litteraturen (som till stor del skrevs i S:t Petersburg).

Joseph Brodsky har påpekat att den ryska 1800-talslitteraturen även under sovjettiden kom att fullfölja det civiliserande uppdrag gentemot folket som Peter den store hade drömt om – i opposition mot de styrande och deras idéer: "There is another St. Petersburg which exists in the pages of Russian novels and poetry, and which (...) transforms Soviet schoolchildren into the Russian people".[3]

År 1712 övertog Sankt Petersburg huvudstadsfunktionen från Moskva, och staden förblev säte för den ryska makten fram till 1918 (utom 1728–1732), då Moskva i skuggan av den ryska revolutionen och första världskriget åter utsågs till huvudstad.

Uppståndelsekyrkan, Sankt Petersburg.

Staden hette Petrograd mellan 31 augusti 1914 och 24 januari 1924; staden bytte namn när första världskriget hade brutit ut, eftersom man inte ville att huvudstaden skulle ha ett tyskklingande namn när man stred mot tyskarna. Tre dagar efter Lenins död 21 januari 1924 ändrades stadens namn till Leningrad.

Belägringen av Leningrad

[redigera | redigera wikitext]
Detta avsnitt är en sammanfattning av Belägringen av Leningrad.

Under andra världskriget belägrades Leningrad från och med september 1941 till och med januari 1944, och över en miljon människor, de flesta civila, dog. Merparten avled inte av de tyska granaterna och bombplanens räder, utan av svält och kyla, främst under den kalla vintern 1941–1942, då det dog upp till 4 000 människor per dag i staden. Landområdena omkring Leningrad var avskurna av tyskar och finländare, och den enda flyktvägen gick över Ladogasjön.

Hitler bad Mannerheim flera gånger att anfalla Leningrad, men finländarna vägrade att lämna de gamla på nytt erövrade områdena och den gamla gränsen som de från början hade haft som mål. Det var en stor prestigeförlust för Hitler. I början av 1943 bröts blockaden och belägringen till stor del, även om det tyska artilleriet fortsatte att bombardera staden med granater ett år till. Händelsen är känd som de niohundra dagarna.

I juli 1991 återinfördes stadens gamla tyska namn Sankt Petersburg efter en folkomröstning. Det officiella namnet på området kring Sankt Petersburg är dock fortfarande Leningradskaja oblast ("Leningrads län").

Namnhistoria

[redigera | redigera wikitext]
1617–1702 Nyen Sverige Svenskt namn på Sankt Petersburgs föregångare
1702–1703 Slotburg Ryssland Omdöpt efter rysk erövring
1703–1914 Sankt Petersburg Ryssland Officiellt ryskt namn efter freden i Nystad 1721
1914–1924 Petrograd Ryssland Namngavs i början av första världskriget 1914
1924–1991 Leningrad Namngavs efter Sovjets ledare Vladimir Lenins död 1924
från 1991 Sankt Petersburg Sovjetunionen Namngavs efter folkomröstningen i staden 1991, kort före Sovjetunionens upplösning

I Sverige användes på 1800-talet även namnet Petersburg utan epitetet Sankt.[4][5] Ett annat namn, som använts både i Sverige[6] och i Finland (bland annat av fältmarskalk, senare marskalk av Finland Gustaf Mannerheim), är Nevastaden.

Nevskij prospekt.

Staden är huvudcentrum för maskinutveckling, inklusive kraftverksutrustning, maskiner, varv, verktygstillverkning, metallurgi, kemikalier, tryckerier och som en av de största hamnarna i Östersjön.

Monetnyj Dvor är vid sidan av Goznak i Moskva den enda platsen i Ryssland som tillverkar mynt, medaljer och märken.

Ford började utveckla bilar här år 2002, Toyota bygger fabriker i en av förorterna, och den ryska regeringen förhandlar med General Motors och Nissan om bygglov för dessa nära staden.

Centrala staden.

År 2006 nådde Sankt Petersburgs ekonomi en volym på mer än 6 miljarder amerikanska dollar och planerades att nå 8 miljarder år 2008.

Även energijätten Gazprom planerar att flytta sitt huvudkontor till staden och håller på att bygga en skyskrapa på 263 m vid floden Neva.

Sankt Petersburgs universitets historiska huvudbyggnad.

Stadens största universitet är Sankt Petersburgs universitet. Universitetet var den första högre akademiska institution som grundades i Ryssland, och räknar sina anor från 1724, då som en forskningsinstitution under den kejserliga vetenskapsakademien som grundades av Peter den store. Som utbildningsinstitution har universitetet existerat oavbrutet sedan 1819. Det var under sovjettiden känt som Leningrads universitet.

Peter den store-universitetet, Sankt Petersburgs polytekniska universitet, grundades 1899 och erbjuder utbildningar inom teknik och tillämpad matematik och fysik.

Herzen-universitetet, Sankt Petersburgs pedagogiska statsuniversitet, grundades 1797 under Paul I som en skola för föräldralösa och omvandlades under 1800-talet till ett lärarseminarium.

Sankt Petersburgs ekonomiska statsuniversitet grundades 1930 under sovjettiden genom att den reformerade ekonomiska fakulteten avknoppades från det polytekniska universitetet. Det är idag ett av de högst rankade ekonomiska lärosätena i Ryssland.

Militära tekniska universitetet utbildar militäringenjörer inom olika områden och grundades av Alexander I av Ryssland 1810.

I Sankt Petersburg finns även flera traditionsrika högskolor. Handelshögskolan i Stockholm grundade år 1997 en systerskola i Sankt Petersburg, kallad Stockholm School of Economics in Russia, på initiativ av handelshögskolans rektor Staffan Burenstam Linder.

Sankt Petersburg har ett fuktigt inlandsklimat med korta varma somrar och långa kalla vintrar. Sankt Petersburgs klimat liknar Helsingfors klimat, förutom att Sankt Petersburg har varmare somrar och kallare vintrar. Detta beror på att Sankt Petersburg är beläget längre österut än Helsingfors.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
  Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde −2,3 −1,4 4,1 9,2 16,1 20,5 22,2 20,6 14,6 8,5 1,8 −0,7
  Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde −7,9 −7,7 −2,9 1,6 7,1 11,9 14,0 13,0 8,0 3,7 −2,1 −5,5
 Nederbörd 40 31 35 33 38 64 78 77 67 65 56 49

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]
Sankt Petersburgs stadsdistrikt: 1. Admiraltejskij 2. Vasileostrovskij 3. Vyborgskij 4. Kalininskij 5. Kirovskij 6. Kolpinskij 7. Krasnogvardejskij 8. Krasnoselskij 9. Kronstadt 10. Kurortnyj 11. Moskovskij 12. Nevskij 13. Petrogradskij 14. Petrodvortsovyj 15. Primorskij 16. Pusjkinskij 17. Frunzenskij 18. Tsentralnyj

Sankt Petersburg är indelat i arton stadsdistrikt.

Stadsdistrikt Antal invånare
9 oktober 2002[7] 14 oktober 2010[8]
Admiraltejskij 187 837 157 897
Frunzenskij 405 274 401 779
Kalininskij 469 409 504 641
Kirovskij 338 820 334 746
Kolpinskij 175 396 177 448
Krasnogvardejskij 336 342 337 091
Krasnoselskij 305 129 330 546
Kronsjtadtskij 43 385 43 005
Kurortnyj 67 511 70 589
Moskovskij 275 884 288 744
Nevskij 438 061 466 013
Petrodvortsovyj 115 318 128 156
Petrogradskij 134 607 130 455
Primorskij 393 960 507 238
Pusjkinskij 101 655 135 973
Tsentralnyj 236 856 214 625
Vasileostrovskij 199 692 203 058
Vyborgskij 419 567 447 562
TOTALT 4 661 219 4 879 566

Petrodvortsovyj inkluderar Lomonosovskij, som var ett eget stadsdistrikt 2002. Det federala stadsområdet inkluderar inte bara Sankt Petersburg, utan även ett antal andra städer och orter under denna stads administration. Se tabell nedan.

Orter under stadens administration

[redigera | redigera wikitext]
Kanal i Kronstadt.
Oranienbaumpalatset i Lomonosov.
Järnvägsstationen i Systerbäck.

Det federala stadsområdet inkluderar, förutom Sankt Petersburg, även trettio andra mindre städer och orter. Dessa motsvarade 13,63 procent av områdets totala befolkning i början av 2015, 707 535 invånare av totalt 5 191 690.[1]

Stad/Ort Antal invånare
1 januari 2015[1]
Kolpino 144 801
Pusjkin 101 101
Peterhof 76 827
Krasnoje Selo 52 573
Sjusjary 49 820
Kronstadt (Kronsjtadt) 44 074
Lomonosov 43 209
Systerbäck (Sestroretsk) 39 394
Pargolovo 35 555
Metallostroj 28 360
Pavlovsk 16 461
Terijoki (Zelenogorsk) 14 776
Strelna 13 632
Pontonnyj 8 828
Pesotjnyj 8 702
Lisij Nos 5 032
Levasjovo 4 221
Aleksandrovskaja 2 646
Repino 2 571
Beloostrov 2 181
Ust-Izjora 2 138
Molodezjnoje 1 674
Solnetjnoje 1 619
Sapernyj 1 582
Tjarlevo 1 565
Komarovo 1 284
Petro-Slavjanka 1 264
Smoljatjkovo 723
Usjkovo 649
Serovo 273

Kommunikationer

[redigera | redigera wikitext]
Kirovsky Zavod station i Sankt Petersburgs tunnelbana.
Karta över Sankt Petersburg på 1910-talet (ur Nordisk familjebok).

Staden har ett välutvecklat kollektivtransportsystem, bland annat ett spårvagnsnät, som räknas vara världens längsta. Tunnelbana samt bussar täcker innerstad med förorter. Staden är ett stort transportnav även när det gäller sjöfart och vägar.

Sankt Petersburgs tunnelbana öppnades år 1955 och är Rysslands näst största tunnelbanenät med fem olika linjer som trafikerar innerstaden med förorter. Tunnelbanestationerna ligger mycket djupt under marken och har utsmyckats likt Moskvas tunnelbanestationer.

Sankt Petersburgs spårvagnar finns runt om i hela staden. I slutet av 1980-talet hade staden världens längsta spårvägssystem med en sammanlagd spårlängd på 340 kilometer. I början av 2000-talet var utsträckningen 220 kilometer.

Sankt Petersburg har fem fungerande järnvägsstationer för tåg i olika riktningar:

Till Finland finns det reguljära järnvägsförbindelser till Helsingfors via Viborg (på den ryska sidan), Kouvola och Lahtis. Tågen till Helsingfors körs med höghastighetståg (Sm6).

Varsjavskij järnvägsstation stängdes ner 2001 och fungerar nu som museum och nöjescentrum.

Äldre hydrografisk karta över farvattnet och redden vid St Petersburg.
Äldre hydrografisk karta över farvattnet och redden vid St Petersburg, utan djupsiffror.

Hamnar finns i Finska viken, i Östersjön (via kanaler) samt i floden Neva. Staden är terminal för Volga‑Östersjövattenvägen som kopplar samman Östersjön med Svarta havet. Det finns färjelinjer som går till Helsingfors samt Stockholm med St. Peter Line. Inget visum krävs då man åker på 72-timmars kryssningar.

Sankt Petersburg är centrum för lokala bilvägtransporter. En ringväg (KAD) runt staden är under byggnad, den första sektionen öppnade för trafik år 2002 och hela ringen skulle enligt planerna vara färdigbyggd år 2012.

Flyg till Sankt Petersburg går till Pulkovos internationella flygplats, som har både inrikes och internationell trafik.

Sevärdheter

[redigera | redigera wikitext]
Vinterpalatset i Sankt Petersburg.
Kryssaren Avrora i Sankt Petersburg.

Strax utanför Sankt Petersburg ligger de storslagna slotts- och parkanläggningarna Peterhof ("Rysslands Versailles") och Tsarskoje Selo som var sommarresidens åt de forna tsarerna.

Hotell, restauranger och uteliv

[redigera | redigera wikitext]

Sankt Petersburg har ett rikt kulturliv och nattliv, speciellt för den som kan ett par ord ryska. Det är bra att åtminstone kunna stava sig genom ryska alfabetet, då blir många ord läsbara eftersom det finns många lånord i språket, främst tyska.

Några populära ställen:

  • Club Datcha (Dymskaja Ulitsa, till höger om Gostinij Dvor när man kommer från Nevskij Prospekt)
  • Cafe Idiot (Naberezjnaja Reki Moiki 82), som är känt för Borsjtj och att alltid bjuda på en "complimentary vodka" oavsett andra beställningar.
Krestovskij stadion, FC Zenits hemmaplan.

Fotbollslaget FC Zenit Sankt Petersburg är det enda ryska topplag som kommer från Sankt Petersburg. FC Zenit spelar sina hemmamatcher på Krestovskij stadion, som ligger på Krestovskijön. Zenit, som spelar i Ryska Premier League blev mästare 2007, och året därpå vann laget UEFA-cupen 2007-2008 och UEFA Super Cup.

SKA Sankt Petersburg (ryska: СКА Санкт-Петербург) är en rysk ishockeyklubb från Sankt Petersburg i Ryssland, som spelar i KHL. Klubben bildades 1946 som DO Kirov Leningrad. Laget spelar sina hemmamatcher på Ispalatset i Sankt Petersburg, som rymmer 12 300 åskådare. År 2015 och 2017 vann laget Gagarin Cup.

  1. ^ [a b c d] ЧИСЛЕННОСТЬ ПОСТОЯННОГО НАСЕЛЕНИЯ РОССИЙСКОЙ ФЕДЕРАЦИИ ПО МУНИЦИПАЛЬНЫМ ОБРАЗОВАНИЯМ на 1 января 2015 года (komprimerad fil, .rar) Arkiverad 5 november 2021 hämtat från the Wayback Machine. Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2015. Läst 26 augusti 2015.
  2. ^ ”St. Petersburg - History | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 31 juli 2024. https://www.britannica.com/place/St-Petersburg-Russia/History. Läst 6 augusti 2024. 
  3. ^ Essän "A Guide to a renamed city" i Less than One.
  4. ^ ”Sök bland svenska dagstidningar ("petersburg", 1800-1899)”. Kungliga biblioteket. 15 januari 2021. https://tidningar.kb.se/?q=%20petersburg&sort=&from=1800-01-01&to=1899-01-01. Läst 15 januari 2021. 
  5. ^ Hauswolff, Adelaide von (22 november 1912). ”I Petersburg (En svensk flickas dagbok under krigsfångenskap i Ryssland 1808-1809)”. runeberg.org. https://runeberg.org/svfldagb/03.html. Läst 15 januari 2021. 
  6. ^ ”Sök bland svenska dagstidningar ("nevastaden")”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/?q=nevastaden&sort=. Läst 15 januari 2021. 
  7. ^ Vserossijskaja perepis naselenija 2002 goda (excelfil) Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. Invånarantal i Rysslands administrativa enheter vid folkräkningen den 9 oktober 2002. Läst 30 augusti 2010.
  8. ^ Tjislennost naselenija rossii, federalnych okrugov, subjektov rossijskoj federatsii, gorodskich okrugov, munitsipalnych rajonov, gorodskich i selskich poselenij (excelfil) Arkiverad 6 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine. Invånarantal i Rysslands administrativa enheter vid folkräkningen den 14 oktober 2010 (slutgiltiga resultat). Läst 5 juli 2012.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Fritz, Martin, 1937-. - Svensk industriell företagarverksamhet i S:t Petersburg kring sekelskiftet 1900 / Marin Fritz. - 2003. - Dædalus (Stockholm). - 0070-2528. ; 2003(71), s. [34]-63 : ill.
  • Karlsson, Klas-Göran (2008). ”Sankt Petersburg i det svenska historiemedvetandet”. Rysk spegel : svenska berättelser om Sovjetunionen - och om Sverige (2008): sid. 151-180.  Libris 11381194