Andalusit

	Andalusit
	Andalusit från Brasilien
Kategori	Nesosilikat
Dana klassificering	52.2.2b.1
Strunz klassificering	9.AF.10
Kemisk formel	Al2SiO5
Färg	Rosa, violett, gul, grön, vit, grå; i tunn sektion, färglös till rosa eller grön
Förekomstsätt	Som euedriska kristaller eller kolumnformiga aggregat med nästan kvadratiska tvärsnitt; fibrös kompakt till massiv
Kristallstruktur	Ortorombisk
Tvillingbildning	Sällsynt på {101}
Spaltning	God på {110}, svag på {100}
Brott	Ojämnt till subkonchoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	6,5 - 7,5
Glans	Glasaktigt
Refraktion	Dubbelbrytande, biaxiell (-),chiastolit har en anomal aggregatreaktion.
Ljusbrytning	nα = 1,629 – 1,640 nβ = 1,633 – 1,644 nγ = 1,638 – 1,650
Dubbelbrytning	δ = 0,009 - 0,010
Dispersion	r < v stark
Pleokroism	Starkt trikroisk
Transparens	Transparent till nästan ogenomskinlig med inneslutningar
Fluorescens	Ickefuoreserande
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	3,17 (± 0,04)
Referenser

Andalusit är ett aluminium silikatmineral med den kemiska formeln Al₂SiO₅. Mineralet kallades 1789 andalousit av Delamétehrie,^[3] som trodde att det kom från Andalusien, Spanien. Det stod dock snart klart att det var ett lokalitetsfel och att de studerade exemplaren faktiskt kom från El Cardoso de la Sierra, i den spanska provinsen Guadalajara, inte Andalusien.^[4]

Andalusit är trimorf med kyanit och sillimanit, som är polymorfen med lägre tryck i mitten av temperaturintervallet. Vid högre temperaturer och tryck kan andalusit omvandlas till sillimanit. Således, liksom med dess andra polymorfer, är andalusit ett mineral med aluminiumsilikatindex, vilket ger ledtrådar till djup och tryck som är involverade i att producera värdstenen.^[5]

Variteter

Sorten chiastolit innehåller vanligtvis mörka inneslutningar av kol eller lera som bildar ett korsformigt mönster när de visas i tvärsnitt. Denna sten var känd åtminstone från 1500-talet och togs till många europeiska länder, som en souvenir, av pilgrimer som återvände från Santiago de Compostela.^[6]

Viridin är en grön variant av andalusit där mangan³⁺ ersätter aluminium, samma förändring är också orsak till färgen. ^[7]^[8] Kanonait är ett grönsvart mineral relaterat till andalusit och har den ungefärliga sammansättningen Mn_0,76Al_0,23Fe_0,02)AlSiO₅.^[9]

En tydlig, sort som finns i Brasilien och Sri Lanka kan slipas till en ädelsten.^[10] Facetterade andalusitstenar ger ett spel av röda, gröna och gula färger som liknar en dämpad form av iris, även om färgerna faktiskt är resultatet av ovanligt stark pleokroism.^[11]

Förekomst

Andalusit förekommer rikligt i metamorfa bergarter som bildas under relativt lågt tryck och låg till hög temperatur. Mineralen kyanit och sillimanit har samma kemiska sammansättning som andalusit men en annan kristallstruktur. Dessa tre mineraler bildas var och en under olika tryck- och temperaturförhållanden och förekommer därför sällan tillsammans i samma bergart. Vilket av de tre som förekommer i en bergart ger därför information om bergartens bildningssätt. Det är särskilt förknippat med pelitiska metamorfa bergarter som glimmerskiffer.^[12] Andalusit med korsformade inneslutningar av kol eller lera kallas chiastolit.

Transparent andalusit kan bildas i pegmatiter och räknas som ädelsten. De förekommer bland annat i Brasilien och på Sri Lanka.

I Sverige förekommer andalusit i Bergslagen och i trakten av Boliden i Västerbotten.^[13]

Användning

Andalusit används som eldfast material i ugnar och andra industriella processer.^[14] Sydafrika har den överlägset största delen av världens kända andalusitfyndigheter.^[15]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Andalusite, 9 juni 2024.

Noter

^ [a b] Gemological Institute of America, GIA Gem Reference Guide 1995, ISBN 0-87311-019-6
^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/andalusite.pdf Handbook of Mineralogy
^ Delamétherie, Jean Claude (1798). ”Sur une pierre de l'Andalousie”. Journal de Physique, de Chimie d'Histoire Naturelle et des Arts 46: sid. 386–387.
^ Calvo, Miguel (2018). Minerales y Minas de España. Vol. IX. Silicatos. Madrid, Spain: Escuela Técnica Superior de Ingenieros de Minas de Madrid. Fundación Gómez Pardo. sid. 91–94. ISBN 978-84-8321-883-9
^ Whitney, D.L. (2002). ”Coexisting andalusite, kyanite, and sillimanite: Sequential formation of three Al₂SiO₅ polymorphs during progressive metamorphism near the triple point, Sivrihisar, Turkey”. American Mineralogist 87 (4): sid. 405–416. doi:10.2138/am-2002-0404. Bibcode: 2002AmMin..87..405W.
^ Calvo, Miguel (2016). ”El "lapis crucifer", "piedra de cruz de Compostela": un elemento importante de los patrimonios geológico y cultural del NW de España”. De Re Metallica 6: sid. 67–79.
^ Abs-Wurmbach, I.; Langer, K.; Seifert, F.; Tillmanns, Ε. (1 October 1981). ”The crystal chemistry of (Mn 3+ , Fe 3+ )-substituted andalusites (viridines and kanonaite), (Al 1-x-y Mn x 3+ Fe 3+ y ) 2 (O|SiO 4 ): crystal structure refinements, Mössbauer, and polarized optical absorption spectra”. Zeitschrift für Kristallographie - Crystalline Materials 155 (1–4): sid. 81–114. doi:10.1524/zkri.1981.155.14.81.
^ ”Minerals Colored by Metal Ions”. minerals.gps.caltech.edu. http://minerals.gps.caltech.edu/color_causes/Metal_Ion/index.html.
^ Vrána, S.; Rieder, M.; Podlaha, J. (1978). ”Kanonaite, (Mn 0.76 3+ Al0.23Fe 0.02 3+ )[6]Al[5][O|SiO4], a new mineral isotypic with andalusite”. Contributions to Mineralogy and Petrology 66 (3): sid. 325–332. doi:10.1007/BF00373417.
^ ”International Colored Gem Association: Anadalusite”. International Colored Gem Association: Anadalusite. http://www.gemstone.org/gem-by-gem/english/andalusite.html. Arkiverad 17 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine.
^ Fernandes, Shyamala; Choudhary, Gagan (Summer 2009). ”Gem-quality andalusite from Brazil”. Gems & Gemology 45 (2): sid. 120–129. doi:10.5741/GEMS.45.2.120. https://www.gia.edu/doc/Summer-2009-Gems-Gemology-Gem-Quality-Andalusite-from-Brazil.pdf. Läst 30 oktober 2021.
^ Nesse, William D. (2000). Introduction to mineralogy. New York: Oxford University Press. sid. 314–318. ISBN 9780195106916
^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
^ Dubreuil, P.; Sobolev, V. M.; Filari, E. (1999). ”Use Of Andalusite Refractories In Ferrous Metallurgy”. Refractories and Industrial Ceramics 40 (5–6): sid. 252–259. doi:10.1007/BF02762295. https://link.springer.com/article/10.1007/BF02762295. Läst 25 oktober 2021.
^ Overbeek, P. W. (1 June 1989). ”Andalusite in South Africa”. Journal of the Southern African Institute of Mining and Metallurgy 89 (6): sid. 157–171. https://journals.co.za/doi/abs/10.10520/AJA0038223X_1910. Läst 25 oktober 2021.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör andalusit.

[GIA-1] [a b] Gemological Institute of America, GIA Gem Reference Guide 1995, ISBN 0-87311-019-6

[Handbook-2] ttps://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/andalusite.pdf Handbook of Mineralogy

[3] Delamétherie, Jean Claude (1798). ”Sur une pierre de l'Andalousie”. Journal de Physique, de Chimie d'Histoire Naturelle et des Arts 46: sid. 386–387.

[4] Calvo, Miguel (2018). Minerales y Minas de España. Vol. IX. Silicatos. Madrid, Spain: Escuela Técnica Superior de Ingenieros de Minas de Madrid. Fundación Gómez Pardo. sid. 91–94. ISBN 978-84-8321-883-9

[5] Whitney, D.L. (2002). ”Coexisting andalusite, kyanite, and sillimanite: Sequential formation of three Al₂SiO₅ polymorphs during progressive metamorphism near the triple point, Sivrihisar, Turkey”. American Mineralogist 87 (4): sid. 405–416. doi:10.2138/am-2002-0404. Bibcode: 2002AmMin..87..405W.

[6] Calvo, Miguel (2016). ”El "lapis crucifer", "piedra de cruz de Compostela": un elemento importante de los patrimonios geológico y cultural del NW de España”. De Re Metallica 6: sid. 67–79.

[7] Abs-Wurmbach, I.; Langer, K.; Seifert, F.; Tillmanns, Ε. (1 October 1981). ”The crystal chemistry of (Mn 3+ , Fe 3+ )-substituted andalusites (viridines and kanonaite), (Al 1-x-y Mn x 3+ Fe 3+ y ) 2 (O|SiO 4 ): crystal structure refinements, Mössbauer, and polarized optical absorption spectra”. Zeitschrift für Kristallographie - Crystalline Materials 155 (1–4): sid. 81–114. doi:10.1524/zkri.1981.155.14.81.

[8] ”Minerals Colored by Metal Ions”. minerals.gps.caltech.edu. http://minerals.gps.caltech.edu/color_causes/Metal_Ion/index.html.

[9] Vrána, S.; Rieder, M.; Podlaha, J. (1978). ”Kanonaite, (Mn 0.76 3+ Al0.23Fe 0.02 3+ )[6]Al[5][O|SiO4], a new mineral isotypic with andalusite”. Contributions to Mineralogy and Petrology 66 (3): sid. 325–332. doi:10.1007/BF00373417.

[10] ”International Colored Gem Association: Anadalusite”. International Colored Gem Association: Anadalusite. http://www.gemstone.org/gem-by-gem/english/andalusite.html. Arkiverad 17 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine.

[FernandesChoudhary2009-11] Fernandes, Shyamala; Choudhary, Gagan (Summer 2009). ”Gem-quality andalusite from Brazil”. Gems & Gemology 45 (2): sid. 120–129. doi:10.5741/GEMS.45.2.120. https://www.gia.edu/doc/Summer-2009-Gems-Gemology-Gem-Quality-Andalusite-from-Brazil.pdf. Läst 30 oktober 2021.

[Nesse2000-12] Nesse, William D. (2000). Introduction to mineralogy. New York: Oxford University Press. sid. 314–318. ISBN 9780195106916

[13] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

[14] Dubreuil, P.; Sobolev, V. M.; Filari, E. (1999). ”Use Of Andalusite Refractories In Ferrous Metallurgy”. Refractories and Industrial Ceramics 40 (5–6): sid. 252–259. doi:10.1007/BF02762295. https://link.springer.com/article/10.1007/BF02762295. Läst 25 oktober 2021.

[15] Overbeek, P. W. (1 June 1989). ”Andalusite in South Africa”. Journal of the Southern African Institute of Mining and Metallurgy 89 (6): sid. 157–171. https://journals.co.za/doi/abs/10.10520/AJA0038223X_1910. Läst 25 oktober 2021.

[3]

[4]

[1]

[2]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]