örlog

Svenska

Substantiv

örlog n (oböjligt)

1. (ålderdomligt) krig eller krigstjänst, framförallt till sjöss; sjökrig

   Varianter: örlig

   Vanliga konstruktioner: till örlogs

   Etymologi: Örlog härstammar från medellågtyska orlich, som betyder krig eller strid.

   Grammatik: Som förled i sammansättningar används örlogs-.

   Användning: Ordet används främst som förled i sammansättningar för att beteckna att efterledet har att göra med flottan.

   Sammansättningar: örlogsbas, örlogsbesök, örlogsblockad, örlogsdepå, örlogsfartyg, örlogsflagg, örlogsflagga, örlogsflotta, örlogshamn, örlogskapten, örlogsman, örlogsskepp, örlogsskola, örlogsstation, örlogsvarv

   Se även: marin

Översättningar

Översättningar

• bokmål: orlog m
• engelska: war ^(en) at sea ^(en), naval ^(en) warfare ^(en)
• nederländska: oorlog ^(nl) (krig i allmänhet)
• nynorska: orlog m
• tyska: Krieg ^(de) m (krig), Marine ^(de) f (flotta)