Bronsgjutning

I Sverige varade bronsåldern ungefär mellan 1800 f.Kr. och 500 f.Kr. I världen i övrigt brukar man räkna att bronsåldern började ungefär 3000 f.Kr.

Hur började det?

Redan tidigare hade man antagligen upptäckt att om man hettade upp vissa stenar i eld så rann det ut metall ur dem som stelnade när den svalnade. Troligen visste man redan att man kunde få fram metallers som Guld, tenn och koppar på det sättet. De allra äldsta fynden av smält koppar i världen är 11 000 år gamla. Problemet är att både koppar och tenn är mjuka metaller och duger bara till smycken och enkla redskap.

Någon gång, av nyfikenhet eller misstag, blandades smält koppar med smält tenn, och en ny metall uppstod, brons. Brons är mycket hårdare än både tenn och koppar och går att slipa så att den får en vass egg. Brons kunde gjutas och man kunde ganska lätt tillverka saker i gjutformar av sten eller lera: smycken, knivar, yxor, skålar och liknande. Metaller var sällsynta så bronsföremål blev dyra, lyxprodukter för de som härskade och vapen av brons användes av de soldater som skyddade härskaren. Att äga ett bronssvärd blev den tidens motsvarighet till att äga en Porsche.

Vanliga människor hade inte råd med brons, därför fortsatte man att göra verktyg av sten, trä och ben under hela bronsåldern.

Hur var det i Sverige?

I Sverige kan man se att det kommer en ”överklass”, människor som har mer pengar och makt än andra, eftersom det finns människor som begravs i så enormt stora rösen och gravhögar under den här perioden att det troligen krävdes en hel bys befolkning för att göra gravarna.

I Sverige fanns varken tenn eller koppar på den här tiden så alla metaller måste importeras från andra länder. De allra äldsta bronsföremålen som hittats uppe hos oss har tillverkats i Syd- och Centraleuropa och kanske har de föremålen kommit hit som ett resultat av att olika ledande släkter bytt värdefulla gåvor mellan varandra.

I Sverige levde man främst på jordbruk, i alla fall i södra Sverige, och man kan anta att det krävdes många, många kor för att byta till sig ett svärd eller ett smycke av brons. I norra Sverige levde man främst på jakt. Säljakt var vanligt vid norrlands kusterna och jakt på älg och ren var vanligt i Norrlands inland. Däremot finns det väldigt få platser i Norrland där man levde på jordbruk under Bronsåldern. Därför kan man säga att det fanns två olika kulturer i Sverige på den här tiden: en bondekultur i söder och två olika jägarkulturer i norr, inlandsjägarna och kustjägarna som levde på vitt skilda sätt. Bland jägarna var bronsföremål väldigt sällsynta.

Hur bodde man?

Vi vet att de bodde i stora hus i storfamilj, flera generationer tillsammans. De brukade jorden med enkla träredskap och skördade korn och vete och höll getter, får, kor och grisar. De rika hade hästar. De skaffade sig också mat genom fiske i havet och genom att plocka bär och nötter i skogarna. För de allra flesta var livet precis likadant under bronsåldern som det hade varit under stenålderns senare del.

Modell av danskt bronsåldershus

Hur kunde man handla med andra länder?

Det finns mängder med hällristningar från bronsåldern som visar stora fartyg som drevs fram av roddare (människor som rodde, eller paddlade, fartyget med hjälp av åror). Man har inte hittat resterna av riktigt stora skepp, men fartyg med en längd av nästan 20 meter är kända. Troligen var de byggda som stora kanoter med en stomme av trä som man endera fäst tunna brädor på eller sytt fast hudar som fick utgöra skrovet på. Den typen av båtar var lätta och sjövärdiga och man kunde troligtvis färdas ganska långa sträckor till havs med dem. Däremot finns inga bevisade spår av segelbåtar från den här tiden.

Att båtar blev viktiga under bronsåldern märks inte minst på en speciell sorts gravmonument, skeppssättningar, som blev populära den här tiden. Det var helt enkelt stenar som placerades i form av ett skepp som sedan troligen fungerade som en grav för en viktig man eller kvinna.

Skeppssättning, Rannnarve, Gotland

Hur klädde man sig?

Kvinna i bronsålderskläder

I Danmark har man funnit människor begravda i urholkade ekstammar och människor som offrats i mossar från den här tiden som bevarats i någorlunda oskadat skick, så vi vet en hel del om hur man klädde sig. Klimatet var varmt och man hade inga tjocka kläder. Merparten av kläderna var gjorda av ylle eller lin, det skiljde sig mellan män och kvinnor, även om ingen använda byxor. kvinnorna lade upp sitt hår i komplicerade frisyrer.

Vad trodde man på för gudar?

Solvagn

Under bronsåldern blir solen viktig som gud, eller gudinna. Något vi vet eftersom man funnit ett flertal "solvagnar", som man tror användes i ceremonier kopplade till skörden. Andra källor till deras tro visar att de trodde på samma gudar som vikingarna eftersom de knackade in sina legender som bilder på klippor, s.k. hällristningar.

Midgårdsormen?

Hur begravdes man

Förutom skeppssättningar så finns gravrösen från bronsåldern över hela Sverige och även i andra länder. De byggdes vid kusten, eller det som var kusten då när strandlinjen var mycket längre upp på land. De lades oftast så att man kunde se röset på långt håll. Ofta är de stora, i princip all sten i omgivningen som man kunde bära har använts till ett enda röse. Ibland är den nedersta delen kallmurad (stenar har lagts på varandra utan murbruk emellan). Det finns sällan rester från bebyggelse runtomkring utan det verkar som att det endera är jägare som begravt den döde och sedan vandrat vidare, eller så har gravhögen använts som en revirmarkering: "Vi bor längre in i det här området och här ligger vår döda hövding för att visa var vår gräns börjar".

Gravhög Tanum

Varför tog bronsåldern slut?

Samma förändringar ute i rymden som gjorde att inlandsisarna smälte under stenåldern var också orsak till att klimatet återigen blev kallare i slutet av bronsåldern, runt 500 f.Kr. I de gamla legenderna talas det om fimbulvintern, den vinter som bestod av tre år av vinter utan sommar däremellan. Snö började att falla på vintrarna i Sverige och boskapen frös ihjäl om den inte skyddades inomhus. Man visste inte hur kallt det kunde bli och hade ingen kunskap om hur man klarar sig i kyla. Vi vet att folkmängden i Norden sjönk drastiskt under den här perioden, antagligen både frös- och svalt folket ihjäl. En ny tid kom där det blev mycket svårare att klara sig, men de som lärde sig att överleva i det kalla klimatet var också de som skulle skapa de första hövdingadömena i den nya tiden som kallas järnåldern, som t.ex. kung Vendelkråka som härskade utanför nuvarande Uppsala. Människor som lärde sig att använda en ny metall och kunde tillverka svärd och rustningar av järn och stål.

Hur tillverkades brons under bronsåldern?

Brons är en "legering". Det betyder att den är en blandning av olika metaller och inte kan hittas naturligt. Brons är en blandning av ungefär 9/10 koppar och 1/10 tenn. Både koppar och tenn kan hittas naturligt.

Hur fick man fram koppar?

Koppar är känt från slutet av stenåldern. Smältpunkten är runt 1100 grader. I en vanlig lägereld blir temperaturen maximalt 750 grader. Alltså måste de tidiga kopparsmederna ha lärt sig hur man smälter koppar i ugnar. Troligen lånade man de kunskaperna från krukmakarna som brände lera i ugnar med temperaturer över 1000 grader. Kopparmalmen krossas i småbitar och hettas upp i ugnen tills den når smältpunkten. Då rinner kopparen ur malmen och bildar en kopparklump i ugnens botten.

Kopparmalm är ofta grönfärgad av ärg. Koppar rostar nämligen inte som järn gör utan den ärgar i kontakt med vatten. Ärgen har en speciell grön färg och har man bara lärt sig att färgen visar var koppar finns är det också lätt att hitta kopparmalm.

Kopparmalm

Var hittade man koppar?

Under bronsåldern fanns inga kända platser i Sverige där man kunde hitta koppar. Därför var man tvungen att köpa all koppar från handelsmän som kom till Sverige från andra länder. De största fyndigheterna i Europa fanns i Alperna och runt Medelhavet. Ön Cypern har t.ex. gett namn till det gamla namnet på koppar – Cyprium, eller "metallen från Cyprus".

Hur fick man fram tenn?

Tenn kan hittas naturligt i bäckar och går att vaska fram på samma sätt som man vaskar guld eftersom tennklumparna är tyngre än sanden och stenarna runtomkring. Precis som guldklimpar i en bäck är tyngre än sand och sten runtomkring. Tenn som vaskas fram är anonymt svart-grå till färgen och svår att skilja med blotta ögat från annan sand och sten på bottnen. Tenn har låg smältpunkt, bara ca 230 grader.

Tennmalm från Cornwall i England'

Var hittade man tenn?

Man började använda tenn för runt 5000 år sedan. Det fanns tenngruvor på några få platser i hela Europa där man bröt tennmalm ur berget, men under bronsåldern användes främst framvaskat tenn från Devon och Cornwall i sydvästra England för bronsframställning över stora delar av den kända världen. Tenn var, och är, mycket mer sällsynt än koppar.

Varför blandar man koppar och tenn till brons?

Fördelen med brons är att den blir mer lättflytande, hårdare, får lägre smältpunkt och färre luftbubblor i metallmassan än vad ren koppar har. Alla egenskaperna var att föredra, speciellt eftersom man alltid göt större föremål, till skillnad från under järnåldern när man smidde t.ex. svärd.

Kan man blanda andra metaller till brons?

Ja, men då kallas det inte brons. Blandar man koppar med metallen zink får man t.ex. legeringen mässing. I början av bronsåldern blandade man ut kopparn med arsenik istället för tenn. Troligen var det inte meningen eftersom kopparmalm vid Medelhavet innehåller höga halter av arsenik naturligt. Det gav ändå en ledtråd om att kopparen kunde förbättras om man blandade ut den.

Hur gick det till att gjuta t.ex. ett bronssvärd?

Man var tvungen att ha tillräckligt med koppar och tenn, eller trasiga bronsföremål man kunde gjuta om. Sedan behövdes en ugn med mycket ved och blåsbälgar för att få upp bronset i smälttemperatur. Brons smälter runt 800 grader och blir lättflytande som vatten vid ungefär 1100 grader.

Man lade metallen i en degel, dvs. en skål av lera eller sten som inte smälter när metallen smälter. Sedan behövdes en gjutform som hade formen av ett svärd. Det fanns två sätt att skapa en gjutform. Endera högg man ut den ur en mjuk stensort som täljsten eller skiffer och tillverkade gjutformen i två halvor, eller så tillverkade man den av lera som bränts så att den blev hård med en kärna av vax som smältes ur innan den smälta bronsen fylldes på. På det viset fick bronsföremålet exakt samma form som vaxföremålet. Det är lättare att göra fina detaljer på det sättet, men gjutformen kan bara användas en gång eftersom den måste slås sönder för att man skall kunna få fram det färdiga föremålet.

Gjutformen begravdes i sand nästan ända upp till kanten där påfyllnadshålet var. Den smälta metallen hälldes i gjutformen. Om gjutformen skulle spricka, hölls den ändå ihop av den hårdpackade sanden runtomkring.

Sedan fick man vänta några dygn tills bronset i gjutformen var helt kall, Ibland misslyckades det och då fick man gjuta om bronset. Lyckades det var det bara att slipa rent svärdet från gjutrester och skärpa eggen med en slipsten. Det går att få bronsvapen lika vassa som ett rakblad.

Bronssvärd från Nebra i Tyskland.