Julius Lange (konsthistoriker)
Julius Henrik Lange, född den 19 juni 1838 i Vordingborg, död den 20 augusti 1896 i Köpenhamn, var en dansk konsthistoriker, bror till Carl Georg Lange.
Lange studerade någon tid i konstakademiens skolor ornamentteckning, perspektiv o. a. i afsikt att utbilda sig till arkitekt, men tog i stället studentexamen 1858. Från filologiska studier fördes han snart in på konsthistoriska, började redan 1861 skrifva konstkritik i "Fædrelandet", fick 1862 tillfälle att besöka Italien, tog magistergraden 1866, började 1868 hålla konsthistoriska föreläsningar på konstakademien, blev docent där 1870 och vid universitetet 1871, blef s. å. medlem af akademien och 1874 dess sekreterare. Från denna plats afgick han 1882, sedan han framlagt ett förslag till akademiens omorganisation (vid dess reformerande 1887 upptogs i ett par väsentliga detaljer L:s förslag). L. utnämndes 1886 till filos, doktor och 1888 till e. o. professor. 1895 blef han föreståndare för konstmuseets skulpturafdelning - sedan 1878 hade han varit med i museets inköpsnämnd. Han var medlem af flera akademier (hedersled, af svenska konstakademien sedan 1884) och af lärda samfund (i Köpenhamn, Uppsala och Göteborg). L:s konststudier och kritiker dels samlades i böckerna Nutidskunst (1873), Billedkunst (1884) och Bastien Lepage og andre afhandlinger (1889), dels utgafvos några af dem särskildt: Om en række antike figurer og hoveder (1869), Om kunstværdi (där L. betonar betydelsen af det personligt individuella förhållandet mellan konstnären och hans ämnen, 1876), Det ioniske kapitæls oprindelse og forhistorie (1877), Vor kunst og udlandets (1879) m. fl. Han öfversatte och delvis bearbetade Lübkes allmänna konsthistoria, skref en och annan litterär afhandling, en lärd och grundlig undersökning af Roskilde domkirkes ålder og stil (1890), flera konstnärsbiografier och en helt kort öfversikt öfver Danmarks konsthistoria till Salmonsens konversationslexikon (1895), försökte sig äfven med fyra skådespel (tryckta anonymt under titeln Kunst og politik 1885, - lustspelet Hvorhen uppfördes s. å. på k. teatern i Köpenhamn, men gjorde fiasko). Som sitt lifsarbete betraktade L. själf den storartadt anlagda och omfattande skildring af konstens framställning af människan under olika tider, som han planlagt redan i ungdomsåren och arbetade på till sin lefnads slut. Ur det vidlyftiga verket utgaf han detaljstudier om Sergel og Thorvaldsen (1886, Thorvaldsensstudien äfven i en tysk uppl.). 1892 utkom verkets första del, Billedkunstens fremstilling af menneskeskikkelsen i dens ældste periode. Efter L:s död utkom dess färdiga del 2, Billedkunstens fremslilling af menneskeskikkelsen i den græske kunsts förste storhedstid (1898, tysk uppl., hvari partier af första delen ingå, 1899) samt den delvis fragmentariska och ej af författaren slutförda Menneskefiguren i kunst ens historie fra den græske kunsts anden blomstringstid indlil vort aarhundrede (1899; äfven en tysk uppl.). L:s Udvalgte skrifter (dels förut icke i bokform samlade, dels ett litet urval ur L:s böcker) utgaf vos i 3 dlr af G. Brändes och P. Köbke 1900-03. G. Brändes utgaf 1898 "Julius Lange. Breve f ra hans ungdom" (sedan omtryckt i Brändes' samlade skrifter, 1904). P. Köbke utgaf 1902 Breve fra J. Lange (äfven en tysk uppl.) och ett tilläggshäfte Efterslæt (1903). Ang. den af L. belysta frontalitetslagen i primitiv skulptur, se detta ord samt A. Hahrs studie "Några nya synpunkter på den äldre grekiska skulpturens människoframställning" (1908). - L. var i främsta rummet humanist. I ungdomsåren voro estetik och filosofi hans förnämsta studieämnen. I konsten söker han det mänskliga, och det etiska elementet intresserar honom oändligt mycket mera än det stilistiska. Konstens historia blef för honom (enligt V. Vedel) "historisk psykologi, historisk etik, en stor, väsentlig sida af historiens filosofi". Han var framför allt grundligt och mångsidigt lärd, liksom han var en utpräglad karaktär, på en gång individualist och representativt dansk. Vidlyftiga utländska studieresor snart sagdt hvarje år gåfvo honom en för en nordbo på hans tid så godt som enastående personlig kännedom om såväl den gamla som den moderna konstens alster. Han ifrade i sina yngre år för en fosterländsk konst, för sund realism och moderna tekniska landvinningar. Men för de riktningar, som uppstodo på 1880-talet och senare, visade han mindre förstående och framhöll gentemot dem den nationella traditionen. Tyngdpunkten i hans skrifter ligger i hans utredning af antik och af renässansens konst. Han var en utmärkt föreläsare och en myndig och vederhäftig personlighet. I skandinavisk konstforskning var han vägbrytande, utan all fråga på sin tid den främste på sitt område. - L:s byst (af Brandstrup) uppställdes 1899 i Köpenhamns konstmusei portik.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lange, 3. Julius, 1904–1926.
