Alice Milliat
Alice Milliat (Alice Joséphine Marie Million-Milliat), född 5 maj 1884[1][2] i Nantes[3], död 19 maj 1957[4] i Paris, var en fransk friidrottare och förkämpe för damidrott[5][6]. Hennes strävanden ledde till införandet av damgrenar i friidrott vid de Olympiska spelen[7][8][9][10].
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Alice föddes till familjen Hyppolite och Joséphine Million.[4] Hon utbildade sig till lärare.[3] Under en resa i England träffade hon Joseph Milliat[2][4][3] som hon gifte sig med den 10 maj 1904. Efter makens död 1908 började hon resa inom Europa och USA.[3] Hon återvände till Frankrike där hon började jobba som översättare.[8]
Milliat började intressera sig för sport och främst rodd[5][3]. 1915 valdes hon till ordförande för idrottsföreningen Fémina Sport[6][7]. 1917 medverkade hon vid grundandet av Fédération Française Sportive Féminine (FFSF) och blev organisationens kassör[2][6][9], den 10 mars 1919 valdes hon till ordförande[5][7].
1919 framlade hon[5] krav till IOK att tillåta damer i friidrott vid OS[6][8][9][10], vilket dock starkt avvisades. Som en motreaktion på detta arrangerade hon den första internationella damtävlingen i friidrott (Jeux mondiaux féminins, damspelen[6]) i Monte Carlo i mars 1921. Tävlingen samlade cirka 100 deltagare från fyra nationer. Dessa spel genomfördes även 1922 och 1923.
Därefter organiserade hon den 22 augusti 1922 den första ordinarie damolympiaden i Paris[6][7][8][9][10]. Denna tävling samlade cirka 80 deltagare från fem nationer.
Den 31 oktober grundades sedan Fédération Sportive Féminine Internationale (FSFI) i Paris[2][5][6][7][8]. Förbundet var främst inriktad på ökad damdeltagande i friidrott och officiell registrering av världsrekord i friidrott. Man anordnade ytterligare tre internationella kvinnospel (1926 i Göteborg, 1930 i Prag och 1934 i London).
Milliat och FSFI fortsatte förhandlingar med IOK inför OS 1928 då hon utlovades tio friidrottsgrenar mot att beteckningen Olympiska togs bort från damspelen[10]. Milliat ändrade turneringens namn till "Kvinnovärldsspelen" (Women’s World Games) medan IOK dock endast införde fem grenar (100 meter, 800 meter, stafett 4 x 100 meter, höjdhopp och diskus[5][6][7]). Kvinnospelen fortsatte därför. Först till OS 1936 inkluderades kvinnlig friidrott i stort fullt ut, i och med detta minskade Milliats inflytande och betydelse[7]. Kring denna tid drog hon sig tillbaka till privatlivet[6].
Milliat dog 1957 i Paris[2][3] och ligger begraven på Cimetière Saint-Jacques i Nantes[4].
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Milliat Arkiverad 12 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Laïcité et Société (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d e] Milliat[död länk] Generalitat de Catalunya (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d e f] Women, Sport, Society, kap 3 Roberta J Park, Patricia Vertinsky, 2013 Routledge e-bok (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d] Milliat Ouest-France (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d e f] The Pioneering Role of Madame Alice Milliat and the FSFI in Establishing International Sport for Women, sida 79 Arkiverad 16 september 2018 hämtat från the Wayback Machine. Mary H. Leigh, Thérèse M. Bonin, Journal of Sport History vol 24, nr 1, 1997 (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d e f g h i] Milliat Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. NordNet.fr (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d e f g] Alice Milliat and the Women's Games, Ghislaine Quintillan, s 27-28 Olympic Review nr XXVI-31 feb-mar 2000 (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d e] Women's Olympic History Arkiverad 2 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Canadian Association for the Advancement of Women and Sport and Physical Activity (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d] Milliat Arkiverad 24 april 2014 hämtat från the Wayback Machine. Columbia College (läst 2013-11-24)
- ^ [a b c d] Olympisk tanke glömde kvinnan, 23 apr 2005 Arkiverad 15 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Sydsvenskan (läst 2013-11-24)
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Drevon, André (2005). Alice Milliat : La pasionaria du sport féminin. Paris: Vuibert. ISBN 978-2711771349
