Hoppa till innehållet

Beatrice Wood

Från Wikipedia
Beatrice Wood
Född3 mars 1893[1][2][3]
San Francisco[4], USA
Död12 mars 1998[1][2][3] (105 år)
Ojai, USA
Medborgare iUSA[5][6]
Utbildad vidAcadémie Julian
Hollywood High School
Shipley School
SysselsättningMålare[7], författare, formgivare, keramiker, skulptör[7], konstnär[8]
Utmärkelser
Women's Caucus for Art Lifetime Achievement Award (1987)
Fellow of the American Craft Council (1987)[9]
Gold Medal for Consummate Craftsmanship (1992)[10]
Redigera Wikidata

Beatrice Wood, född 3 mars 1893 i San Francisco i Kalifornien, död 12 mars 1998 i Ojai i Kalifornien, var en amerikansk målare, skådespelare, keramiker, skulptör och författare, förknippad med den amerikanska dadaismen.

Beatrice Wood föddes i en välbärgad societetsfamilj. Mot föräldrarnas vilja ägnade hon sig åt bildkonst. Hon utbildade sig till målare vid Académie Julian i Paris, och även till skådespelare vid Comédie-Française. Hon återvände till USA vid första världskrigets utbrott 1914 och tillhörde ett franskt skådespelarkompani i New York. Där blev hon också bekant med Marcel Duchamp och Henri-Pierre Roché. Av dem introducerades hon till dadaismen 1916. De tre samarbetade i lanserandet av tidskriften The Blind Man, som var ett tidigt språkrör för dadaism i USA.

Som kvinna var hon mest engagerad i Roché, men alla tre levde i ett triangelförhållande, vilket biografer har liknat vid det som skildras i Rochés roman Jules och Jim från 1956 (filmatiserad 1962).

Beatrice Wood träffade i New York också konstsamlarna Walter och Louise Arensberg vilka blev vänner för livet. Runt dem bildades en grupp konstnärer, romanförfattare och poeter. I denna ingick bland andra Man Ray och Francis Picabia. Beatrice Woods kontakt med denna konstnärskrets gav henne smeknamnet "Mama of Dada".

I början av 1940-talet flyttade Beatrice Wood till Los Angeles i Kalifornien, där hon lärde sig dreja, bland andra för Gertrude och Otto Natzler. Hon utvecklade så småningom en egen glasyrmetod.[11] Hon arbetade också med skulptur under 1930- och 1940-talen.

År 1947 slog hon sig ned i Ojai i Kalifornien för att vara i närheten av den indiske gurun Jiddu Krishnamurti. Hon tillhörde livet ut Teosofiska samfundet. Vid 90 års ålder debuterade hon som författare, uppmuntrad av sin vän Anaïs Nin. Hennes mest kända bok är självbiografin I Shock Myself från 1985. Hon dog vid 105 års ålder.

  • Beatrice Wood. I Shock Myself: The Autobiography of Beatrice Wood. Chronicle Books, San Francisco 1985 
  • Garth Clark. Gilded Vessel: The Lustrous Life and Art of Beatrice Wood. Guild Publishing 2001 
  • Marlene Wallace. Playing Chess With the Heart: Beatrice Wood at 100. Chronicle Books, San Francisco 1994 

Denna artikel är baserad på artikeln Beatrice Wood på engelskspråkiga Wikipedia.

  1. ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 24 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00198715, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Jean-Pierre Delarge, Le Delarge, Gründ och Jean-Pierre Delarge, 2001, ISBN 978-2-7000-3055-6, Delarge-ID: 16826_artiste_WOOD_Beatrice.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 27127, läs online, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 103110, läst: 18 november 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Union List of Artist Names, 2 mars 2019, ULAN: 500009062, läs online, läst: 14 maj 2019.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.craftcouncil.org .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.craftcouncil.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.craftcouncil.org , läst: 16 april 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Gilded Vessel: The Lustrous Art and Life of Beatrice Wood, Garth Clark, Guild Publishing, 2001

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]