Blek gråmes

	Blek gråmes; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Mesar; Paridae
Släkte	Gråmesar; Baeolophus
Art	Blek gråmes; B. ridgwayi
Vetenskapligt namn
	§ Baeolophus ridgwayi
Auktor	(Gambel, 1842)
Synonymer
	Parus ridgwayi; Tallgråmes;

Blek gråmes^[2] (Baeolophus ridgwayi) är en nordamerikansk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.^[3]^[4]

Utseende och läten

Blek gråmes är en stor (15-16 cm) mes med en kort tofs, grå ovansida och vitaktig undersida. Den är nästan identisk med ekmesen och de båda behandlades fram tills nyligen som en och samma art. Blek gråmes är i genomsnitt något ljusare och gråare. Lätena skiljer sig tydligare åt, där sången är relativt mörk och mycket snabb, "jijiji jijiji jijiji...", i intrycket ett pulserande skallrande. Lätet är ett snabbt "sisi-ch-ch-ch-ch".^[5]^[6]

Utbredning och systematik

Blek gråmes återfinns i västra Nordamerika och delas upp i två underarter:^[3]

Baeolophus ridgwayi ridgwayi – inlandet i västra Nordamerika (Idaho till Nevada, sydöstra Kalifornien, Arizona, nordöstra Sonora)
Baeolophus ridgwayi zaleptus – södra Oregon (öster om Kaskadbergen) till Nevada och östra Kalifornien (Inyo County)

Blek gråmes och ekmes (B. inornatus) behandlades tidigare som en och samma art.

Släktestillhörighet

Tidigare inkluderades arterna i Baeolophus i släktet Parus men efter jämförande genetiska och morfologiska studier^[7] behandlar idag de flesta auktoriteter Baeolophus som ett distinkt släkte.

Levnadssätt

Blek gråmes hittas i öppet och torrt skogslandskap med tall och en. Den är mycket aktiv och i konstant rörelse, i par eller smågrupper på jakt efter framför allt insekter och spindlar, men även bär och vissa frön. Fågeln häckar från mitten av april till slutet av juli.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den amerikanske ornitologen Robert Ridgway (1850-1929).^[8]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus ridgwayi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Juniper Titmouse (Baeolophus ridgwayi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59882 20 maj 2019).
^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 319. ISBN 0-679-45120-X
^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör blek gråmes.
Bilder & media
Wikispecies har information om Baeolophus ridgwayi.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus ridgwayi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[hbw-5] [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Juniper Titmouse (Baeolophus ridgwayi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59882 20 maj 2019).

[Sibley-6] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 319. ISBN 0-679-45120-X

[Gill-7] Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]