Hoppa till innehållet

Förintelsen i Polen

Från Wikipedia
Förintelsen i Polen
1) Warszawas getto i lågor i maj 1943.
2) Barn från Łódź getto vilka skall deporteras till förintelselägret Chełmno.
3) Medlemmar ur Einsatzgruppen skjuter ihjäl kvinnor och barn från Mizotjs getto.
4) Judar i Warszawas getto förs till Umschlagplatz.
5) Ungerska judar anländer till Birkenau år 1944.
Karta över förintelsen i Polen.
Tyska soldater klipper en gammal judes skägg. Fotografi från år 1941.

Förintelsen i Polen avser nazisternas massmordjudar i Polen under andra världskriget. Omkring 3 miljoner judar mördades, medan endast en liten del av den judiska befolkningen överlevde. I Polen genomförde Nazityskland en systematisk utrotning i förintelselägren Chełmno, Bełżec, Sobibór och Treblinka, där både polska judar och judar från andra europeiska länder dödades.

Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen och enligt det hemliga tilläggsprotokollet i Ribbentrop-Molotovpakten delades Polen in i en tysk och en sovjetisk zon. Av Tysklands del införlivades de västra territorierna med Tyska riket och blev Reichsgau Danzig-Westpreußen och Reichsgau Wartheland. Den återstående delen inrättades den 26 oktober som Generalguvernementet.

Andra världskriget

[redigera | redigera wikitext]

Vid andra världskrigets utbrott utgjorde Polens cirka tre och en halv miljon judar omkring 10 procent av befolkningen.[1] Vid krigsslutet hade över 90 procent av dessa gått under; totalt dödades fem miljoner polacker under kriget, varav cirka tre miljoner etniska judar.[1] Omedelbart efter Tysklands invasion inleddes judeförföljelserna. Judarnas egendomar och förmögenheter beslagtogs, getton upprättades och judar tvångsrekryterades som arbetskraft. I gettona tvingades juderåd se till att nazisternas order efterlevdes. Efter Tysklands angrepp på den tidigare bundsförvanten Sovjetunionen, Operation Barbarossa, i juni 1941 opererade särskilda mobila insatsgrupper, Einsatzgruppen, bakom linjerna. Dessa insatsstyrkor hade i uppdrag att "säkra" erövrade territorier genom att mörda judar, romer, partisaner, politruker och andra för Tredje riket misshagliga personer.

Fram till hösten 1941 förövades massmorden genom massarkebuseringar, men Reichsführer-SS Heinrich Himmler ville finna en mera effektiv avrättningsmetod. I början av september företogs experiment med Zyklon B i Auschwitz och i december gasades judar med kolmonoxid i gasvagnar i Chełmno. Vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942 drog deltagarna under Reinhard Heydrichs ordförandeskap upp linjerna för hur den slutgiltiga lösningen av judefrågan praktiskt skulle genomföras. I mars 1942 inleddes gasningarna i Bełżec, medan de inleddes i maj och juli i Sobibór respektive Treblinka.

Den utbredda antisemitismen i mellankrigstidens Polen underlättade för nazisterna.[2][3]

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]