Guldmakrill
| Guldmakrill Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Underordning | Abborrlika fiskar Percoidei |
| Familj | Guldmakrillfiskar Coryphaenidae |
| Släkte | Coryphaena |
| Art | Guldmakrill C. hippurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Coryphaena hippurus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Guldmakrill[2] (Coryphaena hippurus) är en fisk som tillhör familjen guldmakrillfiskar.[3]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Ryggen är metallglänsande blågrön, sidorna blekt guldfärgade med en längsrad med svarta till guldglänsande prickar.[3] Undersidan är blekgul.[4] Den svarta ryggfenan har 58 till 66 mjukstrålar, analfenan, som även den är svart, har 25 till 31. Övriga fenor är bleka till silverfärgade.[3] Ryggfenan är mycket lång och når nästan längs hela ryggen.[5] Ingen av fenorna har några taggstrålar. Guldmakrillen kan bli 2,1 meter lång och väga upp till 40 kg, även om den vanligen håller sig kring 1 meters längd. Den vuxna hanen har en kraftig benpuckel i pannan.[3]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i tropiska och tempererade vatten världen över, även om den föredrar hav med en vattentemperatur mellan 21 och 30°C. Den finns i Stilla havet, Indiska oceanen, Atlanten och Medelhavet.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Guldmakrillen är en stimfisk som lever både i öppet hav och kustnära vatten.[3] Födan består av mindre, pelagiska fiskar som bland annat unga tonfiskar och taggmakriller[6], zooplankton, kräftdjur och bläckfisk[3]. Arten är mycket snabb, och kan nå en toppfart av 90 km i timmen.[5] Fisken attraheras av flytande föremål, troligtvis för att deras byten gömmer sig under dem.[4]
Själv utgör arten byte för större tonfiskar, svärdfisk, segelfiskar, spjutfiskar och marina däggdjur.[6]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Arten är en snabbväxande fisk med en kort livslängd (4 till 5 år[4]) som blir könsmogen vid 4 till 5 månaders ålder, 3 för fångna individer. Arten leker i öppet vatten.[3] Under lektiden leker fiskarna var andra till var tredje dag; det har uppskattats att varje par ger ifrån sig mellan 33 000 och 66 000 ägg varje gång.[6] Ägg och yngel är pelagiska.[3]
Ekonomisk betydelse
[redigera | redigera wikitext]Arten är högt rankad som matfisk och fiskas med långrev, trål och även med drivgarn. Fiskens attraktion till flytande föremål som korkskivor och flytande bambubälten används för att koncentrera stimmen inför fisket. Den är även en populär sportfisk.[3]
Hotstatus
[redigera | redigera wikitext]Guldmakrillen är klassificerad som livskraftig (LC) av IUCN, och inga hot är registrerade. IUCN har dock uttryckt farhågor för överfiske.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Collette, B. et al. 2011 Common Dolphinfish Coryphaena hippurus . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 19 december 2020.
- ^ Guldmakrillfiskar, Nationalencyklopedin, läst 2017-02-18.
- ^ [a b c d e f g h i] Luna, Susan M., Casal, Christine Marie V.. ”Coryphaena hippurus Linnaeus, 1758 Common dolphinfish” (på engelska). Fishbase. https://www.fishbase.se/Summary/SpeciesSummary.php?ID=6&AT=mahi+mahi. Läst 19 december 2020.
- ^ [a b c] Joshua Bostwick (25 oktober 2000). ”Dorado” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Coryphaena_hippurus/. Läst 18 februari 2017.
- ^ [a b] Dana Griffin (22 november 2019). ”Mahi Mahi Facts” (på engelska). Sciencing. https://sciencing.com/mahi-mahi-6525339.html. Läst 19 december 2020.
- ^ [a b c] ”Atlantic Mahimahi” (på engelska). National Oceanic and Atmospheric Administration, USA (NOAA). Arkiverad från originalet den 2 december 2020. https://web.archive.org/web/20201202145905/https://www.fisheries.noaa.gov/species/atlantic-mahimahi. Läst 19 december 2020.
|