Hoppa till innehållet

Kontinentalplatta

Från Wikipedia
Världens kontinentalplattor kartlades på 1900-talet.
Karta över kontinentalplattorna av NASA.

En kontinentalplatta, litosfärplatta eller tektonisk platta, är ett avsnitt av jordskorpan och allra översta delen av manteln, vilka tillsammans kallas för litosfären. Plattorna är ungefär 100 km tjocka. och delas huvudsakligen upp i sima (jordskorpa under havet) och sial (jordskorpa under fastland). Kontinentalplattorna rör sig ständigt i förhållande till varandra i det som kallas plattektonik. I gränsen mellan plattor förekommer det seismisk aktivitet. I ett gränsområde där plattorna rör sig ifrån varandra bildas sprickor och sköldvulkaner, och i områden där plattorna rör sig emot varandra är det vanligare med kraftiga jordbävningar och det bildas stratovulkaner och bergskedjor.

Kontinentalplattorna delas ibland upp i tre ganska godtyckliga kategorier: stora-, mindre- och mikrokontinentalplattor.

Stora kontinentalplattor

[redigera | redigera wikitext]

Dessa plattor utgör merparten av alla kontinenter och Stilla havet. Listan utgörs av litosfärplattor större än 10 miljoner km2.

Mindre kontinentalplattor

[redigera | redigera wikitext]

Dessa mindre plattor visas mer sällan på kartor över kontinentalplattor eftersom merparten inte omfattar betydande landområden. I denna lista definieras de mindre kontinentalplattorna som plattor är mindre än 10 miljoner km2 men större än 1 miljon km2.

Mikrokontinentalplattor

[redigera | redigera wikitext]

Det finns en mängd mikrokontinentalplattor, det vill säga plattor som mäter mindre än 1 miljon km2. Dessa kontinentalplattor grupperas oftast med närliggande större plattor. Några exempel är:

Artikeln baseras delvis på engelskspråkiga wikipedias artikel List of tectonic plates, läst 2015-11-01
  1. ^ [a b] Andrew Alden (20 september 2016). Here Are the Sizes of Tectonic or Lithospheric Plates Arkiverad 11 november 2016 hämtat från the Wayback Machine. about education. Läst 21 november 2016.
  2. ^ [a b c] Peter Bird (2003). An updated digital model of plate boundaries G3 – Geochemistry, Geophysics, Geosystems. Läst 21 november 2016. Arkiverad 12 november 2016 hämtat från the Wayback Machine.