Kryddtimjan

	Kryddtimjan; Status i världen: Livskraftig (lc)
	* A Blommande planta, verklig storlek 1. Blad, förstorat; 2. Kalk, förstorad; 3., 4., 5. Blomma, sedd från olika håll; 6. Honblomma, förstorad; 7. Tvåkönad blomma, uppskuren på längden, förstorad; 8. Ståndare, sett från olika håll, förstorade; 9. Dito, uppskurna, förstorade; 10. Pollenkorn, förstorat; 11. Pistill med fröämnet uppskuret; 12. Pistill, förstorad; 13. Frukt, förstorad; 14. Frön, verklig storlek; 15., 16. Frön, uppskurna, förstorat;
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen; Lamiales
Familj	Kransblommiga växter; Lamiaceae
Släkte	Timjansläktet; Thymus
Art	Kryddtimjan; T. vulgaris
Vetenskapligt namn
	§ Thymus vulgaris
Auktor	Linné
Synonymer
	Se lista i artikeln
	Thymus vulgaris L.; Från Franz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Planzen Bild 271, 1897

Kryddtimjan (Thymus vulgaris) är en växt i timjansläktet i familjen kransblommiga växter.^[1]

Beskrivning ^[2]

Kryddtimjan är en flerårig städsegrön^[3] tuvbildande dvärgbuske, som kan bli ett par decimeter hög. Stjälken är fyrkantig och hårig med nedre delen vedartad. Övre delen risigt förgrenad.

Växten omges av en behaglig doft, även utan blommor.

Blom-ställning
(Kvast)

Blommar juni–oktober med 3–6 mycket ljust lila, ibland nästan vita blommor runt grenen i de övre bladvecken. De sitter på korta skaft, vanligen i grupper om tre. Storleken 4–6 mm.

Fyra ståndare; de två yttre är utskjutande.

Bladen är 4–10 mm med inrullade kanter, undersidan hårig. De är nästan utan skaft, och sitter vanligtvis sex och sex längs grenarna.

Frukten innehåller 4 bruna nötter.

Näringsvärdet hos kryddtimjan är lågt, och betande djur bryr sig inte om den. Däremot är den omtyckt av bin, vars honung blir mörk av kryddtimjannektar.

Förökas lätt med frön, sticklingar eller delning av rotklumpen. Det är också möjligt att jordslå en bit av stammen på en nedböjd gren. Toppen skall hållas ovan jord. Efter en tid utbildas rötter i jorden, och grenen kan sedan klippas bort från moderplantan.

En mekanism, som uppstäcktes 1960, är att det i mycket varmt väder nattetid bildas lättflyktig eterisk olja i bladen. När oljan avdunstar på dagen ger det svalka åt växten. Oljan skrämmer också angripande skalbaggar, och dess antiseptiska egenskap ger skydd mot växtsjukdomar.

Habitat

Kryddtimjan växer vilt i västra delen av Medelhavsområdet.

Finns introducerad i Ticino i Schweiz, men sällsynt.

I Alperna når kryddtimjan åtminstone 1 500 m ö h, aldrig mer än 2 000 m ö h.

I Sverige härdig under milda vintrar från Skåne och norrut till Dalarna–Gästrikland, men kan frysa bort under mycket kalla vintrar.

Historia

Timjanodling spreds under medeltiden norrut i Europa, via munkarnas trädgårdar. I Sverige har timjan sedan 1400-talet odlats som kryddväxt, mer allmänt sedan 1500- eller 1600-talet. På Öland kan den påträffas förvildad, spridd från trädgårdsodlingar.^[4]

Biotop

Torra marker, kalkgynnad. Soligt och i varma lägen. Tål torka bra.

Klarar kyla ned till –15 °C. Ett tjockt snötäcke hjälper överlevnad, när det är mycket kallt i luften.

Etymologi

Släktnamnet Thymus härleds från det grekiska namnet på timjan, thymos eller thymon. Det finns en mängd teorier om vad detta skall syfta på.
Artepitetet vulgaris betyder vanlig, och kan härledas från latin vulgus = allmän, vardaglig.

Användning

Bladen av timjan kan användas färska eller torkade som krydda till bland annat soppa, sås, grytor, kött och fisk. I södra Sverige används timjan traditionellt i ärtsoppa.^[2] Smaken utvecklas bäst, när soppan är mycket het.

Färsk timjan håller sig högst någon vecka, men kan med bibehållen smak djupfrysas.

Beståndsdel i en bouquet garni.

I det antika Grekland och Rom användes timjan (någon av arterna i timjansläktet) som rökelseoffer, vinkrydda och till att smörja in de döda. I Grekland var växten helgad åt kärlekens gudinna Afrodite, i Rom åt hennes motsvarighet Venus.^[2]

I Norden användes timjan till en kyrkbukett, som kvinnorna vid högmässan hade i beredskap att lukta på för att hålla sig vakna under predikan.

Genom historien har kryddtimjan även haft medicinsk betydelse, bland annat som medel mot andningsproblem.^[5]

Från bladen kan genom en 8 timmar lång ångdestillation utvinnas en eterisk olja, timjanolja (Oleum thymi, Thymi aetheroleum). Oljan innehåller en rad olika kemiska substanser, med halter, som varierar stort alltefter växtplatsens belägenhet och vädret vid skörden.

Ren olja är brandfarlig och frätande på hud. Inandning av dess ångor skadligt.

Användes utspädd för smaksättning av mat och tandvårdprodukter samt vid aromaterapi.

Ett antal typiska oljevarianter har definierats, med huvudbeståndsdelen som benämning:

Typ	Huvudinnehåll	Benämning	Lokaler^[a]
Geraniol	90 % geraniol, geraniolacetat, C₁₂H₂₀O₂	Thymus vulgaris L. geranioliferum	Ett litet område 1 000 m ö h i Albion i Alpes-de-Haute-Provence.
Linalool	~95 % linalool, linalylacetat, C₁₂H₂₀O₂	Thymus vulgaris L. linaloliferum	Överallt, där kryddtimjan finns mellan 500 och 1 000 m ö h.
Tujanol	≤56 % tujanol, C₁₀H₁₈O	Thymus vulgaris L. thajanoliferum	Corbièresområdet i Aude och Larzac-platån.
Terpineol	≤43 % alfaterpineol, C₁₀H₁₈O, 10–20 % cis-myrcenol, C₁₀H₁₆	Thymus vulgaris L. terpineoliferum	Corbièresområdet i Aude och Larzac-platån.
Karvakrol	≤85 % karvakrol, ~0,5 % tymol	Thymus vulgaris L carvacroliferum	Sydsluttningen av Mont Ventoux upp till 1 400 m ö h.
Tymol	≤65 % tymol, 5–10 % karvakrol	Thymus vulgaris L. thymoliferum	Överallt, där kryddtimjan finns
1,8-Cineol	1,8-Cineol, C₁₀H₁₈O	Eukalyptol	Producerande lokal saknas i Frankrike, men finns i Spanien
p-cymène	p-Cymen	Thymus vulgaris L. paracymeniferum	Förstadium till karvakrol och tymol
^ Resultat vid fältarbeten och analyser 1980.

Andra, mer eller mindre betydande beståndsdelar i oljan är garvämnen, triterpen, fenolkarbonsyra, bifenyl, mycen (C₁₀H₁₆), borneol och över 20 olika flavonoider.

Växtplatsen är avgörande för vilken typ som dominerar. Halterna styrs huvudsakligen av vädret och skördetiden.

Diverse egenskaper

Specifik vikt 0,895 – 0,937
Brytningsindex 1,491 – 1,510
Polarisation —5° – 0°
Nästan olöslig i vatten (0,9 g/l)
Löslig i dietyleter och kloroform
Stark "örtig" lukt
Skarp smak
Bakteriedödande

Tymol används inom parfymindustrin.

Synonymer

Andra namn på svenska ^[2]

Timjan
Trädgårdstimjan
Äkta timjan

Vetenskapliga namn

Origanum aestivum (Willk.) Kuntze, (1891)
Origanum thymus Kuntze, (1891)
Thymus aestivus Reut. ex Willk. & Lange, (1868) Växer i östra Spanien och på Balearerna.
Thymus collinus Salisb., (1796) nom. illeg.
Thymus collinus M.Bieb nom. illeg.
Thymus compactus albus hort. nom. inval.
Thymus ilerdensis Gonzáles ex Costa
Thymus valentinus Rouy, (1888)
Thymus vulgaris L., (1753)
Thymus vulgaris M.Bieb
Thymus vulgaris Sm., (1809)
Thymus vulgaris Willkomm nom. illeg.
Thymus webbianus Rouy (1884, 1888)

Underarter

Thymus vulgaris ssp. aestivus (Willk.) A.Bolòs & O.Bolòs
Thymus vulgaris ssp. mansanetianus P.P.Ferrer, A.Navarro, E.Laguna & Mateo, (2013) Växer i östra Spanien.
Thymus vulgaris ssp. micromerioides (Rouy) Čáp, (2005)
Thymus vulgaris ssp. palearensis (O.Bolòs & Vigo) O.Bolòs & Vigo, (1983). Saknas i Frankrike.
Thymus vulgaris var. palearensis O.Bolòs & Vigo
Thymus vulgaris var. prostrata Negre (1972)
Thymus vulgaris ssp. vulgaris Kromosomtal 2n = 30. Växer i Frankrike. Spanien och sydöstra Italien.
Thymus webbianus var. prostratus (Boiss. ex Lacaita) O.Bolòs & Vigo (1983)
Thymus welwitschii ssp. ilerdensis (Gonzáles. ex Costa) Nyman

Hybrider

Thymus × ahimae M.B.Crespo, M.Á.Alonso & Riera, (2004)
Thymus × aitanae Mateo & M.B.Crespo & E.Laguna, (1988) (1991)
Thymus × armuniae R.Morales, (1984)
Thymus × barrelieri Spreng., (1825), Rouy, (1883)
Thymus × serpyllium var. citrodorus, citrontimjan.
Föräldrar Thymus pulegioides L. och Thymus vulgaris L.
Thymus × citriodorus (Pers.) Schreb., 1811
Föräldrar Thymus pulegioides L. och Thymus vulgaris L.
Thymus × josephi-angeli J.Mansanet & Aguil., (1985)
Thymus × lainzii Sánchez-Gómez & Fern.Jiménez & F.Sáez, (1996)
Thymus × monrealensis Pau ex R.Morales, (1984)
Thymus × moralesii Mateo & M.B.Crespo, (1990)
Thymus × oriolanus M.Fabregat & M.B.Crespo, (2002) — ?
Thymus × rubioi Font Quer, (1920)
Thymus × vitekii R.Morales, (2009)

Farmakopénamn

Timjan har ingått i svenska farmakopén från 1775 och till åtminstone 1925, eventuellt även något längre.

Produkt från huvudarten:

Herba thymi vulgaris
Herba thymi
Thymi herba

Produkt från underarter:

Thymus vulgaris thymoliferum
Thymus aestivus
Thymus ilerdensis
Thymus valentianus
Thymus webbianus

Bilder

Blommorna är näst intill vita.
Blommorna sitter intill kvistens topp.
Timjanskott.
Färska blad.
Torkade blad.
Timjanknippe, handelsform.
Thymus × citriodorus
Ett bi på besök.
Timjanolja.

Referenser

^ ”timjan - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/timjan. Läst 11 juni 2018.
^ [a b c d] [1] Arkiverad 15 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine.Shenet: Timjan
^ "trädgårdstimjan". NE.se. Läst 3 februari 2013.
^ "Kryddtimjan". Den virtuella floran. Läst 3 februari 2013.
^ Raattamaa, Wilhelm (2000): "Timjan/trädgårdstimjan". Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Vaxteko.nu. Läst 3 februari 2013.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Kryddtimjan.
Bilder & media

[6] Resultat vid fältarbeten och analyser 1980.

[1] ”timjan - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/timjan. Läst 11 juni 2018.

[shenet-2] [a b c d] [1] Arkiverad 15 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine.Shenet: Timjan

[3] "trädgårdstimjan". NE.se. Läst 3 februari 2013.

[4] "Kryddtimjan". Den virtuella floran. Läst 3 februari 2013.

[5] Raattamaa, Wilhelm (2000): "Timjan/trädgårdstimjan". Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Vaxteko.nu. Läst 3 februari 2013.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[a]

Beskrivning [2]