Laure Junot
| Laure Junot d'Abrantès | |
 Laure Junot, hertiginnan d'Abrantès och general Junot. Målning av Marguerite Gérard. | |
| Född | Laure Adélaïde Constance Permon 6 november 1784[1][2][3] Montpellier[1], Frankrike |
|---|---|
| Död | 7 juni 1838[1][2][3] (53 år) Paris gamla första arrondissement[1], Frankrike |
| Begravd | Montmartrekyrkogården |
| Medborgare i | Frankrike[1] |
| Sysselsättning | Salongsvärd, memoarförfattare[1], författare[4], historiker |
| Make | Jean-Andoche Junot[5] |
| Barn | Joséphine Junot d'Abrantès (1802–1888) Constance Junot d'Abrantès (1803–1881) Louis Napoléon Andoche Junot, 2e duc d'Abrantès (1807–1851) Andoche Alfred Michel Junot, 3e duc d'Abrantes (1810–1859) |
| Föräldrar | Charles Martin de Permond och Panoria Comnene |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Laure Adelaide Junot, hertiginnan d'Abrantès, född Permond 6 november 1784 i Montpellier, död 7 juni 1838 i Paris, var en fransk memoarförfattare. Hon var gift med Napoleons general Jean-Andoche Junot, hertig de Abrantès.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Laure Junot var dotter till en fransk administratör på Korsika, Charles Martin de Permond, och Panoria Comnene. Familjen flyttade till Paris efter franska revolutionen, där de ingick i Napoleons umgänge.
År 1800 gifte hon sig med general Jean-Andoche Junot, och blev känd i societeten för sin skönhet, slöseri och sarkastiska kvickhet. Napoleon kallade henne petite peste, men paret gynnades av honom och fick hertigtitel efter att han antog kejsartiteln 1804. Laure Junot åtföljde sin make under kriget i Portugal och Spanien 1807–1808.
Hon hamnade sedan i konflikt med Napoleon sedan hon hade kritiserat honom och umgåtts med personer han ogillade; hon hade bland annat ett förhållande med furst Metternich. Makens psykiska sjukdom orsakade familjen ekonomiska svårigheter, och hon samarbetade med Napoleons fiender inför hans avsättning 1814. Hon vägrade sedan att stödja Napoleon under de hundra dagarna 1815 och förklarade sig istället lojal mot bourbonerna.
Efter Napoleons slutliga fall tillbringade hon många år i den konstnärliga kolonin i Rom. Hon lärde känna Honoré de Balzac, som från 1828 var hennes älskare och som uppmanade henne att publicera sina memoarer. Under sina sista år levde hon i ekonomisk misär och försörjdes av gamla vänner. Hon avled på en vårdinrättning.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Laure Junot d'Abrantès, 4 juni 2016.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Paul de Roux, Nouveau Dictionnaire des œuvres de tous les temps et tous les pays, andra utgåvan, vol. 1, Éditions Robert Laffont, 1994, s. 8, ISBN 978-2-221-06888-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w68g9fg6, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] FemBios databas, FemBio-ID: 64, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Жюно, Андош, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 12.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Laure Junot.- Memoirs of Madame Junot (Duchesse D'Abrantès)
