Leonid Brezjnev
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Leonid Iljitj Brezjnev Леонид Ильич Брежнев | |
 1972
| |
| Tid i befattningen 14 oktober 1964–10 november 1982 | |
| President | Anastas Mikojan (–1965) Nikolaj Podgornyj (1965–1977) Leonid Brezjnev |
|---|---|
| Premiärminister | Aleksej Kosygin (–1980) Nikolaj Tichonov |
| Företrädare | Nikita Chrusjtjov |
| Efterträdare | Jurij Andropov |
| Tid i befattningen 16 juni 1977–10 november 1982 | |
| Företrädare | Nikolaj Podgornyj |
| Efterträdare | Jurij Andropov |
| Tid i befattningen 7 maj 1960–15 juli 1964 | |
| Företrädare | Kliment Vorosjilov |
| Efterträdare | Anastas Mikojan |
| Tid i befattningen 16 november 1964–8 april 1966 | |
| Företrädare | Nikita Chrusjtjov |
| Efterträdare | befattningen avskaffades |
| Född | Leonid Iljitj Brezjnev 19 december 1906[1] Kamenskoje, guvernementet Jekaterinoslav, Kejsardömet Ryssland |
| Död | 10 november 1982 (75 år)[1] Moskva, Sovjetunionen |
| Gravplats | Kremlmuren |
| Nationalitet |  Sovjetunionen
|
| Politiskt parti | Sovjetunionens kommunistiska parti |
| Maka | Viktoria Brezjneva (1928–1982) |
| Barn | Galina Brezjneva Jurij Brezjnev |
| Namnteckning | 
|
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Sovjetunionen |
| Försvarsgren | Röda armén |
| Tjänstetid | 1941–1946 |
| Grad | Generalmajor Marskalk av Sovjetunionen |
| Befäl | Sovjetunionens väpnade styrkor |
| Slag/Krig | Andra världskriget |
| Utmärkelser | Sovjetunionens hjälte Socialistiska arbetets hjälte |
Leonid Iljitj Brezjnev (ryska: Леони́д Ильи́ч Бре́жнев, uttal: [lʲɪɐˈnʲid ɪlʲˈjitɕ ˈbrʲeʒnʲɪf], lyssna ; ukrainska: Леоні́д Іллі́ч Бре́жнєв, Leonid Illitj Brezjnjev), född 19 december 1906 i gruvstaden Kamenskoje i Kejsardömet Ryssland, död 10 november 1982 i Moskva, var en sovjetisk politiker. Han var ordförande i Sovjetunionens högsta Sovjets presidium (president) 1960–1964, generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommittés politbyrå, från 1977 även ordförande i Sovjetunionens högsta sovjets presidium. I egenskap av innehavare av dessa poster var han Sovjetunionens ledare från 1964 till sin död 1982.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Unga år
[redigera | redigera wikitext]Lite är känt om Brezjnevs ungdom förutom att han som 15-åring arbetade på ett stålverk liksom sin far. År 1922 gick han med i det kommunistiska ungdomsförbundet Komsomol och 1931 i kommunistpartiet, där han innehade ett antal lokala poster. Han visade tidigt prov på politisk skicklighet och navigerade väl i det politiska landskapet. När Stalin avled anslöt han sig lyckosamt till Nikita Chrusjtjov som då var ny sovjetisk premiärminister.[2]
Brezjnev hjälpte Chrusjtjov att driva jordbrukskampanj i Kazakstan, där Brezjnev tjänstgjorde som kommunistpartiets förste sekreterare. Han stöttade också Chrusjtjov i kuppförsöket mot denne. Snart utsågs Brezjnev till fullvärdig medlem av politbyrån. Efter avslutad värnplikt 1936 utbildade han sig till ingenjör och blev besiktningsman.[2] När Nazityskland invaderade Sovjetunionen den 22 juni 1941 kallades han återigen in i armén. Han lämnade armén 1946 med generalmajors rang och började återigen engagera sig i politiken.
Sovjets ledare
[redigera | redigera wikitext]Brezjnev sågs under 1960-talet som Chrusjtjovs efterträdare.1960 blev han utnämnd till Sovjets högsta presidium. Han avgick 1964 för att bli Chrusjtjovs närmaste assistent och andresekreterare i centralkommittén. Efter tre månader på denna post hjälpte Brezjnev till att leda den konservativa koalitionen, som till slut fick Chrusjtjov avsatt från makten. Han klättrade snabbt inom kommunistpartiet och inom den sovjetiska statsmakten och gick till sist segrande ur den maktkamp, som utspelade sig efter att Nikita Chrusjtjov avsatts.
År 1964 var Brezjnev obestridd ledare för supermakten Sovjetunionen genom sin post som generalsekreterare i kommunistpartiet. Det finns två tolkningar av Brezjnevs mandatperiod: Dels att hans tid vid ledningen innebar stagnation, dels att stora framsteg gjordes för det sovjetiska samhället. Jämfört med föregångaren Chrusjtjov var Brezjnev en konservativ kraft. Brezjnevs färglösa och byråkratiska ledarstil stod i stark kontrast till Chrustjovs dynamiska men turbulenta regeringstid. Under Brezjnevs styre blomstrade den sovjetiska byråkratin, som hade blivit hotad av Chrusjtjovs reformer. Underrättelsetjänsten KGB:s auktoritet de haft under Stalins tid återupprättades.[2]
Stagnation och korruption
[redigera | redigera wikitext]En milstolpe i den sovjetiska historien kom också 1977, när den nya Brezjnevförfattningen ersatte den gamla Stalinförfattningen från 1936 som Sovjetunionens grundlag. Den nya grundlagen framhävde, och formellt stärkte, partiets roll i det sovjetiska samhället.[3][4] Också Brezjnev själv stärkte sin interna position inom politbyrån genom att ge de politiker och ministrar som var lojala mot honom sina ämbeten på livstid, vilket resulterade i att hela den sovjetiska statsmakten kom att bestå av äldre och med åren allt mer konservativa män.
Detta försvårade på längre sikt genomförandet av förändringar och reformer i det sovjetiska samhället och blev en av de bidragande orsakerna till att ekonomin stagnerade under 1970- och 1980-talen. Den försämrade ekonomiska situationen ledde också till att korruptionen, som tagit fart redan under Chrusjtjovs tid, bredde ut sig i allt större skala i hela östblocket.
Militära aktioner
[redigera | redigera wikitext]
20 augusti 1968 invaderade Warszawapakttrupper Tjeckoslovakien i syfte att slå ned Pragvåren. Detta var en tidig indikation på Brezjnevs världssyn. I ett tal som rättfärdigade aktionen, som kom att kallas Brezjnevdoktrinen, uttalade han Moskvas rätt att ingripa i andra socialistiska staters angelägenheter.[2][5] Sovjetunionen expanderade sin intressesfär utanför Europa och tävlade med amerikanerna i såväl Latinamerika och Afrika som i Asien. 1979 gick Sovjetunionen också till fullt militärt angrepp på en stat utanför det egentliga östblocket i och med invasionen av Afghanistan.
Brezjnevs sista år
[redigera | redigera wikitext]Under de senare åren av sin regeringstid blev Brezjnevs hälsa allt sämre och han var under sina sista år nästan helt oförmögen att styra landet. Detta innebar att makten i praktiken successivt försköts till Brezjnevs andre man, KGB-chefen Jurij Andropov, och Brezjnev själv reducerades till att vara en galjonsfigur i Kreml. Leonid Brezjnev avled 1982. Exakt dödsorsak ej är okänd.[2][6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] "Leonicd Brezjnev". NE.se. Läst 15 april 2014.
- ^ [a b c d e] ”Brezhnev, Leonid Il'ich | Wilson Center Digital Archive”. digitalarchive.wilsoncenter.org. https://digitalarchive.wilsoncenter.org/people/brezhnev-leonid-ilich. Läst 26 mars 2023.
- ^ Gidadubhli, R. G. (26 november 1977). ”Brezhnev Constitution” (på engelska). JSTOR. https://www.jstor.org/stable/4366130. Läst 26 mars 2023.
- ^ ”CONSTITUTION OF 1977”. encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/history/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/constitution-1977. Läst 26 mars 2023.
- ^ ”Milestones: 1961–1968 - Office of the Historian”. history.state.gov. https://history.state.gov/milestones/1961-1968/soviet-invasion-czechoslavkia. Läst 26 mars 2023.
- ^ ”4 SERIOUS AILMENTS PLAGUED BREZHNEV - The New York Times”. web.archive.org. 11 juni 2021. Arkiverad från originalet den 11 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210611074052/https://www.nytimes.com/1982/11/13/world/4-serious-ailments-plagued-brezhnev.html. Läst 28 mars 2023.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Leonid Brezjnev.
