Leonid Krasin
| Leonid Krasin | |
 | |
| Född | 15 juli 1870 (g.s.)[1][2] Kurgan[3] |
|---|---|
| Död | 24 november 1926[4][1][2] (56 år) London[3] |
| Begravd | Kremlmuren |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Kharkiv Practical Technological Institute,  |
| Sysselsättning | Diplomat[5], affärsman, ingenjör, politiker, journalist, revolutionär |
| Befattning | |
| Ambassadör | |
| Politiskt parti | |
| Rysslands socialdemokratiska arbetareparti Sovjetunionens kommunistiska parti | |
| Föräldrar | Boris Krasin |
| Redigera Wikidata | |
Leonid Borisovitj Krasin (ryska: Леонид Борисович Красин), född 15 juni (enligt g.s.) 1870 i Kurgan i guvernementet Tobolsk, död 24 november 1926 i London, var en rysk (sovjetisk) handelsdiplomat och kommunistisk politiker.
Krasin föddes i Kurgan, där fadern, Boris Ivanovitj (1846–1901), var polischef. Hans yngste bror, Boris Borisovitj (1884–1936), var kompositör och aktiv in om Proletkult. Han studerade vid teknologiska institutet i Sankt Petersburg, men relegerades på grund av sina förbindelser med revolutionärer och arresterades 1907 som delaktig i en sammansvärjning, men lyckades undkomma och vistades några år i Berlin som ingenjör vid Siemens-Schuckert-verken.
Efter att ha benådats återvände Krasin till Sankt Petersburg 1910 och blev chef för det ryska bolaget Siemens-Schuckert, ett dotterbolag till det tyska. Han inträdde 1918 i sovjetregeringens tjänst, deltog i fredsunderhandlingarna i Brest-Litovsk, var en tid förplägnadskommissarie för Röda armén och därefter folkkommissarie för handel och industri.
I mars 1920 sändes Krasin i spetsen för en delegation utomlands för att öppna handelsförbindelser med västeuropeiska länder. Ryssland behövde, framhöll han i en mängd intervjuer, kläder, skodon, alla slag av industriprodukter och maskiner, särskilt lokomotiv, och kunde betala med spannmål och guld. Över Stockholm och Köpenhamn fortsatte han till London, där han i maj – juni förhandlade med premiärminister David Lloyd George, dock utan att uppnå positiva resultat.
Efter nya förhandlingar i London lyckades Krasin den 16 mars 1921 få till stånd ett handelsavtal, dock utan brittiskt erkännande av sovjetregeringen. Han var sedermera en av Rysslands delegerade på Genuakonferensen i april – maj 1922. Han avlägsnades i juli 1923 från sin post som chef för ryska handelsdelegationen i London och blev därefter ordförande i högsta ekonomiska rådet i Moskva.[6] 1924-26 var han sovjetiskt sändebud i Paris, därefter åter 1926 en tid sändebud i London.[7]
Efter hans död 1926 blev, bland annat, två isbrytare uppkallade efter honom, Krasin som räddade den överlevande besättningen på luftskeppet Italia i Nobileexpeditionen 1928, samt Krasin med deplacement 20 240 ton som döptes 28 april 1976 vid Wärtsiläs Helsingforsvarv.[8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Krasin, Leonid Borisovitj i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6b28s1m, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Vladimir Lamin (red.), Историческая энциклопедия Сибири, 2009, ISBN 5-8402-0230-4, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Красин Леонид Борисович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Красин Леонид Борисович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Krasin, Leonid Borisovitj i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1216
- ^ Sveriges flotta : Sjöintressen - Sjövärn - Sjöpolitik, Nr 5 1976 s. 3