Marie Mancini
Marie Mancini | |
Född | 28 augusti 1639[1] Rom[2] |
---|---|
Död | 8 maj 1715[2] (75 år) Pisa[2] |
Medborgare i | Frankrike |
Sysselsättning | Dagboksskrivare[3] |
Make | Lorenzo Onofrio I Colonna (g. 1661–)[4] |
Partner | Ludvig XIV av Frankrike |
Barn | Filippo Colonna (II) (f. 1663) |
Föräldrar | Michele Lorenzo Mancini[5] Geronima Mazarino |
Släktingar | Laura Mancini (syskon) Olympe Mancini (syskon) Philippe Jules Mancini (syskon) Hortense Mancini (syskon) Marie Anne Mancini (syskon) |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Marie Mancini (Anna Maria Mancini), född 28 augusti 1639 i Rom, död 8 maj 1715 i Pisa, var en italiensk författare och adelsdam. Hon var dotter till baron Lorenzo Mancini och Geronima Mazzarini och systerdotter till Frankrikes de facto regent kardinal Mazarin. Tillsammans med sina fyra systrar och två kvinnliga kusiner var hon känd som en av de så kallade "Mazarinettes" vid det franska hovet och omtalad för att ha varit Ludvig XIV:s första kärlek.[6]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Marie Mancini fördes år 1650 tillsammans med sina systrar till det franska hovet av sin mor efter faderns död, för att få statusmässigt fördelaktiga äktenskap arrangerade åt sig av sin morbror, som var inflytelserik över den franska regeringen. Även deras kusiner togs till hovet, och tillsammans kallades de sju flickorna mazarinettes.
Kung Ludvig var en tid förälskad i hennes syster Olympe Mancini, men blev sedan förälskad i henne. Hon hade vid belägringen av Dunkerque 1658 gjort intryck på honom då hon gråtit vid hans sjukbädd, och de inledde sedan ett kärleksförhållande, som dock aldrig blev fysiskt fullbordat. Hon har blivit kallad Ludvigs första och enda sanna kärlek, och han skall också ha velat gifta sig med henne. Marie själv skall ha haft ambitionen att bli drottning av Frankrike. Ett äktenskap motarbetades dock av både Ludvigs mor Anna av Österrike och Maries morbror kardinal Mazarin, som 1659 arrangerade Ludvigs politiska äktenskap med Maria Teresia av Spanien, och Marie sändes bort från hovet.
År 1661 lämnade hon Frankrike för att gifta sig med den italienska adelsmannen furst Lorenzo Colonna i Rom, som efter bröllopsnatten sade sig vara förvånad då han bedömde att hon fortfarande varit oskuld. Hon lämnade maken 1672 då hon var rädd för att han skulle döda henne och reste sedan omkring med sin syster Hortense Mancini och sin bror. Hon författade 1677 sina memoarer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p36076.htm#i360751, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 125443049, läst: 1 juni 2021.[källa från Wikidata]
- ^ OPAC SBN, SBN-ID: RAVV011666, läst: 1 juni 2021.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p36076.htm#i360751, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Miller, John (1987). Bourbon and Stuart: Kings and Kingship in France and England in the Seventeenth Century. ISBN 0-531-15052-6.