Hoppa till innehållet

Orange domherre

Från Wikipedia
Orange domherre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläktePyrrhula
ArtOrange domherre
P. aurantiaca
Vetenskapligt namn
§ Pyrrhula aurantiaca
AuktorGould, 1858

Orange domherre[2] (Pyrrhula aurantiaca) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Orange domherre är en rätt liten (14 cm) domherre med kort, nedåtböjd näbb och något kluven stjärt. Hanen har orange huvud och kropp samt orangebeige vingband. Honan har grått på nacke och hjässa. Ungfågeln liknar honan men saknar grått på huvudet. Sången beskrivs på engelska som ett högljutt "tew" följt av en snabb, metallisk upprepad trestavig ramsa: "tyatlinka-tlinka".[4][5]

Fågeln förekommer i bergsskogar i nordvästra västra Himalaya från norra Pakistan (Chitral och Gilgit) österut till norra Kashmir.[3][6] Arten är delvis höjdsledsflyttare, där många individer söker sig till lägre (1600-2330 meteter över havet) och något sydligare områden (Himachal Pradesh vintertid.[4][6] Den har även påträffats i Uttarakhand.[4]

Orange domherre är systerart till artparet rödhuvad domherre (P. erythrocephala) och gråhuvad domherre (P. erythaca).[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Orange domherre förekommer i bergstrakter i gran-, tall- och blandskog, vanligen mellan 2700 och 3500 meters höjd. Den är en tystlåten och diskret fågel som kan sitta helt still i långa stunder i träd, undervegetationen eller på marken. Födan består mest av hårdskaliga frön, knoppar, bär och skott från träd och större buskar. Fågeln häckar från slutet av maj till början av augusti och lägger troligen två kullar.[4][8]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pyrrhula aurantiaca Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Clement, P. (2018). Orange Bullfinch (Pyrrhula aurantiaca). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61415 24 november 2018).
  5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Töpfer, T., E. Haring, T.R. Birkhead, R.J. Lopes, L. Liu Severinghaus, J. Martens, M. Päckert (2011), A molecular phylogeny of bullfinches Pyrrhula Brisson, 1760 (Aves: Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 58, 271-282.
  8. ^ [a b] Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]