De grundläggande trigonometriska funktionerna är sinus, cosinus och tangens samt deras inverterade motsvarigheter (cosekans, sekans och cotangens). Ibland räknas även kordafunktionen, som är den historiskt äldsta, till de trigonometriska funktionerna.
Funktionerna kan definieras på flera olika ekvivalenta sätt, exempelvis enligt
Hypotenusan är motstående sida till den räta vinkeln, i detta fall c. Sidorna a och b är kateter.
1. sinus för en vinkel är kvoten av motstående katet och hypotenusan
2. cosinus för vinkeln A är kvoten av närliggande katet och hypotenusan
3. tangens för vinkeln A är kvoten av motstående och närliggande katet
.
I främst engelskspråkig litteratur kan man stöta på ytterligare tre trigonometriska funktioner:
4. cotangens är inverterade värdet av tan A, det vill säga kvoten av närliggande och motstående katet
.
5. sekans, är inverterade värdet av cos A, det vill säga kvoten av hypotenusan och närliggande katet
6. cosekans är inverterade värdet av sin A, det vill säga kvoten av hypotenusan och motstående katet
Samtliga trigonometriska funktioner baseras på förhållandet mellan två av triangelns tre sidor. Då Pythagoras sats ger den tredje sidan om två är kända, skulle strängt taget en enda trigonometrisk funktion, exempelvis sin A, vara tillräckligt.
I praktiken används både sinus och cosinus ofta och tangens är ganska vanlig. Med dessa tre kan man direkt ställa upp uttryck för godtyckliga trigonometriska problem. De sista tre funktionerna som utgör inverterade värden tillför inte mycket och används därför sällan. Det kan dock vara bra att känna till deras definition.
Samtliga trigonometriska funktioner av vinkeln θ i enhetscirkeln.
Alla definierade trigonometriska funktionsvärden är exakta tal. De flesta av dem är dock svåra att beskriva enbart med hjälp av de vanliga räknesätten. Ofta är det enklast att beskriva de exakta värdena som oändliga summor. För vissa vinklar kan man ange de exakta funktionsvärdena med hjälp av heltal samt ändligt många tillämpningar av de fyra vanliga räknesätten och kvadratrotsutdragning.
Betrakta exempelvis en likbent rätvinklig triangel. Den har två lika vinklar θ = 45° = π/4 (mätt i radianer). Vi kan välja a = b = 1. Från detta kan sin, cos och tan för vinkeln 45° beräknas då Pythagoras sats ger hypotenusan c = √(a2 + b2) = √2
Därför gäller, att
För att bestämma de trigonometriska funktionernas värden för 60° = π/3 och 30° = π/6 kan vi betrakta en liksidig triangel med sidlängden 1 och vinklarna θ = 60°. Genom att bilda höjden mot en av sidorna får vi två nya trianglar med sidorna a = (√3)/2 (höjden), b = 1/2 (halva sidan)och c = 1.
Detta ger
och
Vinklar som kan uttryckas som heltalslinjärkombinationer och halveringar av dessa vinklar (30°, 45°, 60° och 90°) kan sedan beräknas genom att använda trigonometriska identiteter. Exempelvis kan cos 22,5° kan beräknas från cos 45° = 1/√2
Man kan visa att en heltalsdel av ett helt varv, alltså en vinkel (där n är ett positivt heltal) kan uttryckas med hjälp av ändligt många heltal och additioner, subtraktioner, multiplikationer, divisioner och kvadratrotsutdragningar, precis om n inte delas av kvadraten på något udda primtal och dessutom varje udda primtal som delar n är ett fermatprimtal. Det är alltså möjligt att uttrycka de trigonometriska funktionsvärdena på detta vis för n = 1,2,3,4,5,6,8,10,12,15,16,18,20,24,30,32,... men däremot inte för n = 7,9,11,12,14,17,18,19,21,22,23,25,26,27,28,29,31,.... Detta medför också att de förra men inte de senare vinklarna är möjliga att konstruera med hjälp av enbart en perfekt passare och (omärkt) linjal.
Speciellt existerar ingen allmän metod för att med endast dessa medel tredela en godtycklig vinkel, eftersom vinkeln 60° (n = 6) men inte vinkeln 20° (n = 18) kan konstrueras.
De trigonometriska funktionerna kan även åskådliggöras med hjälp av enhetscirkeln, en cirkel med radien 1. Enhetscirkeln ger inga nya verktyg för att beräkna funktionsvärderna för olika vinklar, men är åskådlig för att tolka vinklar utanför intervallet grader eller radianer.
I bilden är ett antal vinklar utritade, uttryckta i vinkelmåttet radianer. Vinklar mäts som positiva i moturs riktning och som negativa i medurs riktning.
Vinklar större än 2π eller mindre än -2π motsvarar rotationer större än ett varv, vilket illustrerar att sinus- och cosinusfunktionerna är periodiska (se periodiska funktioner) med perioden.
Inverser till de trigonometriska funktionerna existerar endast på begränsade intervall. Det finns funktioner dock som är definierade på olika intervall som ibland oegentligt betecknas som inverser. Dessa kallas arcus-funktioner (till exempels arcus cosinus) eller cyklometriska funktioner. I allmänhet brukar de förkortas med arctan, arcsin och arccos, men på miniräknare och i mindre nogräknade matematiska skrifter brukar dessa funktioner skrivas , respektive . Det finns en nackdel med denna notation, och det är att likartad notation används i ett annat syfte. Till exempel gäller att men inte . Därför bör inte användas när det finns risk för feltolkning. Funktionerna används till exempel för att beräkna värdet på en okänd vinkel i en rätvinklig triangel där sidolängderna är kända. I en rätvinklig triangel där kateterna har längderna och , har vinkeln mellan hypotenusan och kateten värdet och vinkeln mellan hypotenusan och kateten värdet .
I vissa programbibliotek förekommer även eller istället en "arctangensfunktion" med två argument, vilken antar värden mellan och . Matematiskt är den närmast att jämföra med argumentfunktionen för ett komplext tal, om det ena argumentet tolkas som imaginärdel och det andra som realdel, men den kan vara mera praktisk för problemet att uttrycka en riktning som en vinkel.