fall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Fall, fåll, fäll och fæll.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fall fallet fall fallen
Genitiv falls fallets falls fallens

fall

  1. (mekanik, konkret) neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla
    Som tur var klarade datorn fallet från bordet.
    Besläktade ord: falla, fallen, fälla
    Sammansättningar: fallbesegra, fallfrukt, fallfärdig, fallgrop, fallhöjd, fallolycka, fallrep, fallrörelse, fallseger, fallskada, fallskärm, fallucka, fallverk, fallvind, knäfall, prisfall, snöfall, stjärnfall, takfall, vattenfall
    Fraser: fritt fall
  2. (abstrakt) snabb och kraftig minskning av något värde
    Ekonomin befann sig en stund i fritt fall.
    Sammansättningar: börsfall, kursfall, spänningsfall, temperaturfall
  3. någonting som inträffar eller har inträffat; liten avgränsad del av historian
    I så fall vill jag avbryta operationen.
    Jämför: affär, exempel, händelse, tilldragelse, incident
    Sammansättningar: dödsfall, fallstudie, ifall, normalfall, nödfall, olycksfall, specialfall
    Fraser: i annat fall, i alla fall, i så fall, i bästa fall, i fall, i vanliga fall, i varje fall, i vart fall, i vissa fall
  4. (juridik, medicin, polisväsen) formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas
    Läkare under utbildning studerar många olika fall.
    Polisen tänker förmodligen lägga ned fallet i brist på bevis.
    Jämför: klient, mål, patient, patientärende, rättsprocess, ärende
    Sammansättningar: aidsfall, fallbeskrivning, försäkringsfall, rättegångsfall, rättsfall, sjukdomsfall, vårdfall
  5. (politik, militärt, historia) (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på tillvaro
    Oströmerska rikets historia slutar med Konstantinopels fall år 1453.
    Misstaget ledde till regeringens fall.
    Besläktade ord: falla, fallen, fälla
    Jämför: undergång, besegran
    Fraser: bringa någon på fall, få någon på fall
    Antonymer: uppgång, uppkomst
  6. (sjöfart) tåg som används för att hissa segel
  7. (skogsbruk) hygge, område där skogen har fällts
    Synonymer: fälla
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: (övriga, kan även tillskrivas verbet "falla") utfall, sönderfall, överfall, överfallsvärn

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]

fall

  1. böjningsform av falla

Bretonska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

fall

  1. dålig

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fall  Singular Plural
Nominativ fall falls
Genitiv fall's falls'

fall

  1. fall; neråtriktad rörelse
  2. fall; minskning, nedgång
  3. fall; besegran; slut på tillvaro
  4. (amerikansk engelska) höst
    Synonymer: autumn (brittisk engelska)

Verb

[redigera]
Böjningar av fall  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens fall falls fall
Preteritum fell
Perfektparticip fallen
Presensparticip falling, vard. fallin'

fall

  1. falla

Isländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fall fallið föll föllin
Ackusativ fall fallið föll föllin
Dativ falli fallinu föllum föllunum
Genitiv falls fallsins falla fallanna
  1. fall
  2. kasus
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: áhrifsfall, ávarpsfall, deildarfall, eignarfall, fjarverufall, íferðarfall, nefnifall, nærverufall, samvistarfall, staðarfall, sviftifall, tilgangsfall, tækisfall, úrferðarfall, verufall, þágufall, þolfall
  1. störtning