köl

Se även Kölen och kol.

Svenska

Substantiv

Böjningar av köl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	köl	kölen	kölar	kölarna
Genitiv	köls	kölens	kölars	kölarnas

lång köl på en segelbåt

köl

1. den understa delen av en båt eller ett fartyg som går längst mittlinjen av skrovets botten och utgör dess stomme; särskilt den nedskjutande, skivliknande delen under båtens botten avsedd att minska avdriften och hålla båten upprätt

   Man håller inte kurs utan köl.

   Sammansättningar: kölbult, kölbåge, kölhala, kölskarp, kölsvin, kölvatten

   Se även: spant, stäv (konstruktionsdelar på fartyg)

   Diverse: Det finns båtar utan köl (plattbottnade ekor) och fartyg med flera kölar (katamaraner).

   Fraser: komma på rätt köl - komma i jämviktsläge, ligga med kölen i vädret

Översättningar

den understa delen av en båt

• belarusiska: кіль m
• bulgariska: кил m
• engelska: keel ^(en)
• finska: köli ^(fi)
• franska: quille ^(fr) f
• indonesiska: lunas ^(id)
• isländska: kjölur ^(is) m
• italienska: carena ^(it) f
• latin: carina f
• polska: kil ^(pl) m, stępka ^(pl) f
• portugisiska: quilha ^(pt) f
• ryska: киль ^(ru)
• sydsamiska: mïelkese
• tyska: Kiel ^(de) m, Schiffskiel m
• ukrainska: кіль ^(uk) m