Tallgren, Aarne Michaël ( A.M.) (f. 8/2 1885 Ruovesi, d. 13/4 1945 Hfrs), arkeolog, fil.dr 1914. T. var 1906-19 anställd vid Arkeologiska kommissionen och kallades till professor i arkeologi vid universitetet i Dorpat 1920-23. Han utnämndes 1923 till första innehavare av professuren i Finlands och de nordiska ländernas arkeologi vid Helsingfors universitet, en befattning som han innehade till sin död. Han var en omtyckt lärare och föreläsare och kom att utbilda de arkeologer som sedan under efterkrigstiden i sin tur förde den arkeologiska forskningen vidare.
T:s forskningar behandlade främst bronsålder och äldre järnålder i Östeuropa, och de publicerades bl.a. i den av honom år 1926 grundade tidskriften Eurasia Septentrionalis Antiqua som utkom i 12 band och mer än annat bidrog till hans internationella renommé. I sin forskning fortsatte T. de östliga traditionerna inom finländsk arkeologi och företog även resor i Sovjetunionen, innan han 1936 av ideologiska skäl avbröt kontakterna med Sovjetunionen och dess arkeologi och där förklarades persona non grata. Till åtskillnad från flera av sina samtida kolleger var T. inte någon utpräglad typolog, utan tillämpade en mera kulturhistorisk syn på det forntida samhället och dess utveckling. Han var i många år ordförande för Finska fornminnesföreningen. 1940 förlänade Society of antiquaries of London T. sin guldmedalj för utomordentliga insatser inom arkeologin. (C.A. Nordman, Archaeology in Finland before 1920, 1968; E. Kivikoski, A.M.T., Eurasia Septentrionalis Antiqua. Suppl.Vol., inneh. även en fullständig bibliografi över T:s skrifter, 1954; J. Kokkonen, A.M.T. and Eurasia Septentrionalis Antiqua, 1985; T. Salminen, Suomen tieteelliset voittomaat: Venäjä ja Siperia suomalaisessa arkeologiassa 1870-1935, 2003) (Torsten Edgren)
T:s forskningar behandlade främst bronsålder och äldre järnålder i Östeuropa, och de publicerades bl.a. i den av honom år 1926 grundade tidskriften Eurasia Septentrionalis Antiqua som utkom i 12 band och mer än annat bidrog till hans internationella renommé. I sin forskning fortsatte T. de östliga traditionerna inom finländsk arkeologi och företog även resor i Sovjetunionen, innan han 1936 av ideologiska skäl avbröt kontakterna med Sovjetunionen och dess arkeologi och där förklarades persona non grata. Till åtskillnad från flera av sina samtida kolleger var T. inte någon utpräglad typolog, utan tillämpade en mera kulturhistorisk syn på det forntida samhället och dess utveckling. Han var i många år ordförande för Finska fornminnesföreningen. 1940 förlänade Society of antiquaries of London T. sin guldmedalj för utomordentliga insatser inom arkeologin. (C.A. Nordman, Archaeology in Finland before 1920, 1968; E. Kivikoski, A.M.T., Eurasia Septentrionalis Antiqua. Suppl.Vol., inneh. även en fullständig bibliografi över T:s skrifter, 1954; J. Kokkonen, A.M.T. and Eurasia Septentrionalis Antiqua, 1985; T. Salminen, Suomen tieteelliset voittomaat: Venäjä ja Siperia suomalaisessa arkeologiassa 1870-1935, 2003) (Torsten Edgren)