landmärke

Swedish

Etymology

Compound of land +‎ märke.

Noun

landmärke n

1. landmark

Declension

Declension of landmärke

		nominative	genitive
singular	indefinite	landmärke	landmärkes
	definite	landmärket	landmärkets
plural	indefinite	landmärken	landmärkens
	definite	landmärkena	landmärkenas

Further reading

• landmärke in Svenska Akademiens ordböcker