släcka

See also: slacka

Swedish

False cognate, but possibly related, with English slake.

släcka (present släcker, preterite släckte, supine släckt, imperative släck)

to cause to stop burning; to put out, to extinguish, etc.
Antonym: tända

Brandmännen släckte elden
The firefighters put out the fire

Glöm inte att släcka ljusen
Don't forget to put out the candles
1. to quench (thirst)
  släcka törsten med ett glas vatten
  quench one's thirst with a glass of water
to cause to stop emitting light; to turn off, to put out, etc.
Antonym: tända

Det blev mörkt när jag släckte lampan, så jag tände den igen
It got dark when I turned off the light, so I turned it back on
(usually in the past participle) to slake (add water (to quicklime) to produce slaked lime)

Conjugation of släcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	släcka		släckas
Supine	släckt		släckts
Imperative	släck		—
Imper. plural¹	släcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	släcker	släckte	släcks, släckes	släcktes
Ind. plural¹	släcka	släckte	släckas	släcktes
Subjunctive²	släcke	släckte	släckes	släcktes
	Participles
Present participle	släckande
Past participle	släckt
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.