svärd

See also: sværd

Swedish

Etymology

From Old Swedish sværþ, from Old Norse sverð, from Proto-Germanic *swerdą, from Proto-Indo-European *su̯r̥dhom, ultimately from *swer- (“to cut; to fester”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈsvæːrd/, [ˈsv̥æːɖ]

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -æːɖ

Noun

svärd n

1. a sword

   Riddaren drog sitt svärd

   The knight drew his sword

   Han svingade svärdet

   He swung his sword

   Han stötte svärdet i drakens buk

   He thrust his sword into the belly of the dragon

   Han högg av tentakeln med svärdet

   He cut off the tentacle with his sword

   Han stack svärdet i skidan

   He sheathed his sword

   svärdets vassa egg

   the sharp edge of the sword

   smida ett svärd

   forge a sword

Declension

Declension of svärd

		nominative	genitive
singular	indefinite	svärd	svärds
	definite	svärdet	svärdets
plural	indefinite	svärd	svärds
	definite	svärden	svärdens

Synonyms

• glav
• värja
• huggvärja

Hypernyms

• blankvapen (“edged or bladed weapon”)

Derived terms

• bredsvärd
• huggsvärd
• samurajsvärd
• sjörövarsvärd
• svärdbärare
• svärdfisk
• svärdformad
• svärdsdans
• svärdsegg
• svärdsfäste
• svärdshugg
• svärdsklinga
• svärdslilja
• svärdslukare
• Svärdsorden
• svärdssidan
• svärdsskida
• svärdsslag

 

See also

• katana

References

• svärd in Svensk ordbok (SO)
• svärd in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• svärd in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• värds