Christopher Browning

amerikansk historiker

Christopher Browning, född den 22 maj 1944, är en amerikansk historiker med förintelsen som huvudfokus. Han gav år 1992 ut Ordinary Men: Reserve Police Battalion 101 and the Final Solution in Poland, svensk översättning: Helt vanliga män: reservbataljon 101 och den slutliga lösningen i Polen (1998).

Christopher Browning
Christopher Browning, 2019.
FöddChristopher Robert Browning
22 maj 1944[1][2][3] (80 år)
Durham, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidUniversity of Wisconsin–Madison
Oberlin College
SysselsättningFörintelsehistoriker
ArbetsgivarePacific Lutheran University
University of North Carolina at Chapel Hill
Utmärkelser
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Ordinary Men

redigera

Browning studerade Reserve-Polizei-Bataillon 101 från Hamburg och drog slutsatsen i sin bok Ordinary Men att de meniga poliserna var vanliga medelålders män. Browning skriver att med hänsyn till ålder, födelseplats och social bakgrund var männen i bataljon 101 sådana som man allra minst skulle se som kandidater till att bli massmördare.[4] Medlemmarna i 101 hade blivit utsatta för viss politisk indoktrinering och var troligtvis inte ivriga anhängare av Hitler. Enligt Browning deltog flertalet på grund av olika bevekelsegrunder: krigssituationen, lydnad, grupptryck, avhumanisering av offren, karriärjakt och antisemitism.[5]

Browning tog upp det socialpsykologiska närmandet till förintelsen som Stanley Milgram hade introducerat med sin studie av lydnad. I klassikern Ordinary Men (1992) studerade Browning en bataljon på 500 vanliga tyska poliser som dödade 35 000 judar (en stor del kvinnor och barn) under en period av drygt ett år. Browning slogs av hur få som uttryckte moraliska betänkligheter inför detta dödande, medan några var bekymrade för moralen inom bataljonen, till exempel när de svek sina kamrater genom att avstå från att delta i avrättningarna. Andra forskare drog ungefär samma slutsats, medan Daniel Goldhagen i boken Hitler's Willing Exectuioners (1996) drog den motsatta slutsatsen. Goldhagen menar att bödlarna inte var lydiga underordnade, men ville döda judar för att de enligt Goldhagen drevs av (en specifik tysk) antisemitism.[6]

Bibliografi (urval)

redigera
  • 1992 – The path to genocide: essays on launching the final solution. Cambridge: Cambridge University Press. Libris 5019300. ISBN 0-521-41701-5 
  • 1992 – Ordinary men: Reserve Police Battalion 101 and the final solution in Poland. Aaron Asher books (1. ed.). New York: HarperCollins. Libris 4487189. ISBN 0060190132 
  • 2000 – Nazi policy, Jewish workers, German killers. New York: Cambridge Univ. Press. Libris 5027804. ISBN 0-521-77299-0 
  • 2004 – Browning, Christopher R.; Matthäus Jürgen. The origins of the Final Solution: the evolution of Nazi Jewish policy, September 1939-March 1942. London: Heinemann. Libris 9373453. ISBN 0434012270 
  • 2007 – Hollander Richard S., Browning Christopher R., Tec Nechama, red. Every day lasts a year: a Jewish family's correspondence from Poland. Cambridge: Cambridge University Press. Libris 11433580. ISBN 978-0-521-88274-3 
  • 2010 – Remembering survival: inside a Nazi slave-labor camp (1st ed.). New York: W.W. Norton & Co. Libris 12051112. ISBN 9780393070194 

Referenser

redigera
  1. ^ filmportal.de, Filmportal-ID: 7a14e9c101b44087a89a700d40ed0f52, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0002870, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Babelio, Babelio författar-ID: 166316.[källa från Wikidata]
  4. ^ Browning, C. R. Ordinary Men (1992): Reserve Police Battalion 101 and the Final Solution in Poland (New York, Penguin).
  5. ^ Hinton, A. (1998). Why did the Nazis kill?: Anthropology, genocide and the Goldhagen controversy. Anthropology Today, 14(5), 9-15.
  6. ^ Overy, R. (2014). “Ordinary men,” extraordinary circumstances: Historians, social psychology, and the Holocaust. Journal of Social Issues, 70(3), 515-530.

Externa länkar

redigera