Helena Westermarck

Helena Westermarck
	Helena Westermarck
Född	20 november 1857; Helsingfors
Död	5 april 1938 eller 6 april 1938; Helsingfors
Begravd	Sandudds begravningsplats
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Académie Colarossi
Sysselsättning	Målare, redaktör, författare, bildkonstnär
Släktingar	Edvard Westermarck (syskon)
Utmärkelser
	Dukatpriset
	Redigera Wikidata

Helena Charlotta Westermarck, född 20 november 1857 i Helsingfors, död där 5 april 1938, var en finlandssvensk konstnär, författare och kvinnosakskvinna. Hon var äldre syster till Edvard Westermarck.

Biografi

Westermarck ägnade sig tidigt åt konststudier och vistades i flera år i Frankrike, där hon samarbetade med Helene Schjerfbeck. Hon vann erkännande för tavlor utställda i Helsingfors och Paris och vid världsutställningen i Paris 1889 fick hon ett hedersomnämnande för tavlan Strykerskor. Tavlan chockerade konstlivet i Finland eftersom den ansågs vara ytterst radikal. Kritikerna ansåg att målningens två tjänstekvinnor var för fula för att förevigas på ett konstverk och att det inte anstod en kvinnlig konstnär att måla sådana tavlor.

Westermarck tillhörde kvinnorörelsen och verkade aktivt för kvinnornas rättigheter, bland annat rösträtten. Då Kvinnosaksförbundet Unionen grundades år 1892 valdes hon till dess första sekreterare. Hon var också med och startade föreningens tidskrift Nutid. Westermarck var tidskriftens första redaktör under åren 1895–1897 och medarbetade även senare där.

Författarskapet kom emellertid att bli hennes huvuduppgift och för berättelsen Lifvets seger (1898) fick hon ett av statens litterära pris. Mest uppmärksammad blev romantrilogin Tecken och minnesskrift från adertonhundratalet med I fru Ulrikas hem 1900, Ljud i natten 1903 och Vandrare 1911, som var en historisk familjeroman om tre kvinnogenerationer.

Westermarck gjorde även en betydande insats som forskare genom sina kulturhistoriska verk, särskilt en rad biografier över kvinnliga pionjärgestalter. Hon prisbelönades av Svenska litteratursällskapet i Finland för en biografi över Elisabeth Blomqvist som utkom 1916–1917.

Postumt utgavs självbiografin Mina levnadsminnen 1941.

Helena Westermarck ligger begravd på den gamla delen av Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Målningar

Lapsia tuvassa
Abessinier 1880
Strykerskor 1883
Bondgård i Bretagne 1884
Segelbåtar förtöjda i Brunnsparken 1912
General Albert Westermarck

Bibliografi

Skönlitteratur

Ur studieboken 1–2: Berättelser och utkast. Borgå, Helsingfors: Söderström. 1890-1891. Libris 1246977. https://runeberg.org/whstudie/
Ur studieboken 1: Berättelser och utkast. Borgå: Söderström. 1890. Libris 20696314. http://hdl.handle.net/2077/52220
Ur studieboken 2: Berättelser och utkast. Helsingfors: Söderström. 1891. Libris 20904208. http://hdl.handle.net/2077/52600
Framåt: Berättelse. Stockholm: Bonnier. 1894. Libris 1627420. https://runeberg.org/whframat
Nyländska folksagor berättade för ungdom. Helsingfors. 1897–1913. Libris 3169331
Lifvets seger: Berättelse. Helsingfors: Söderström. 1898. Libris 22549437 Fulltext: Göteborgs universitetsbibliotek, Projekt Runeberg.
I fru Ulrikas hem: Interiör från farmödrarnas tid. Teckningar och minnesskrift från 1800-talet, 1. Stockholm: Bonnier. 1900. Libris 22549217 Fulltext: Göteborgs universitetsbibliotek, Projekt Runeberg.
Ljud i natten: Berättelse. Tecken och minnesskrift från adertonhundratalet, 2. Stockholm: Bonnier. 1903. Libris 1729068. https://runeberg.org/whljud/
Dolda makter: Bilder och hägringar. Helsingfors: Söderström. 1905. Libris 3169336. https://runeberg.org/whdolda
Bönhörelse: En historia. Helsingfors: Söderström. 1909. Libris 3379472. https://runeberg.org/hwbonhor
Vandrare: Roman. Teckningar och minnesskrift från 1800-talet, 3. Helsingfors: Söderström. 1911. Libris 3379505. https://runeberg.org/whvandrare
Vägvisare: Berättelse. Helsingfors: Söderström. 1922. Libris 3169342. https://runeberg.org/whvafvis
Pipping, Rolf, red (1951). Berättelser i urval. Helsingfors: Söderström. Libris 3169330

Varia

George Eliot och den engelska naturalistiska romanen: En litterär studie. Helsingsfors: Hagelstam. 1894. Libris 1989653
Fredrika Runeberg: En litterär studie. Helsingfors. 1904. Libris 2294292. https://runeberg.org/frruneberg
Fredrika Runeberg: Ett föredrag. Föreningen Marthas skrifter. Helsingfors. 1912. Libris 3169340
Kvinnospår: Kulturbilder från 1800-talets förra del. Helsingfors. 1913. Libris 1857553
Om kvinnorörelsen och dess uppkomst: Föredrag hållet i svenska kvinnoförbundet. Helsingfors. Svenska kvinnoförbundets föredragsserie, 3. Helsingfors. 1913. Libris 3169334
Nyland i skaldernas sång och saga. [Nyland.] Hembygdsforskningens vänner i Nyland, [1]. Helsingfors. 1915. Libris 3169339
Elisabeth Blomqvist 1–2: Hennes liv och gärning. En biografisk studie, enligt brev och dagboksanteckningar. Helsingfors. 1916–1917. Libris 2280530. https://runeberg.org/eblomqvist
Mathilda Rotkirch, Finlands första målarinna: En kulturbild. Helsingfors: Söderström. 1926. Libris 1773616
Adelaide Ehrnrooth: Kvinnospår i Finländskt kulturliv. Helsingfors. 1928. Libris 1773618. https://runeberg.org/aehrnrooth/
Finlands första kvinnliga läkare Rosina Heikel. Kvinnospår i finländskt kulturliv. Helsingfors. 1930. Libris 3169335. https://runeberg.org/whfinlakar/
Tre konstnärinnor: Fanny Churberg, Maria Wiik och Sigrid af Forselles. Helsingfors. 1937. Libris 1773621. https://runeberg.org/trekonstn
Mina levnadsminnen. Åbo. 1941. Libris 514416

Källor

Westermarck, 1. Helena i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
”Westermarck, Helena”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4924-1416928957530
Westermarck, Helena i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Kvinnornas Helsingfors – en kulturhistorisk guide. Schildts förlag, Helsingfors 2011. ISBN 978-951-50-2007-9

Noter

^ [a b c] Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f] WeChangEd, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Helena Westermarck, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4924-1416928957530, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2018992976, läst: 18 december 2022.^{[källa från Wikidata]}

Vidare läsning

Claesson Pipping, Git (1997). ”Helena Westermarck mellan två sekel”. Finsk tidskrift 1997 (241/242): sid. 88–93. ISSN 0015-248X. Libris 2287116
Claesson Pipping, Git (2007). Men arbetet! Mitt arbete! Identitet och berättande i Helena Westermarcks yrkeskvinnobiografier. Göteborg: Makadam. Libris 10449126. ISBN 978-91-7061-036-3
Dahlberg, Julia (2016). ”Konst och vetenskap: Intellektuell gemenskap i Helena Westermarcks brev till sin bror”. Niin & näin (2).
Dahlberg, Julia (2018). Konstnär, kvinna, medborgare: Helena Westermarck och den finska bildningskulturen i det moderna genombrottets tid 1880–1910. Diss. Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk, 201. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten. ISSN 0067-8481. ISBN 978-951-653-420-9. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-653-421-6
Dahlberg, Julia (2018). "Konstnär, kvinna, medborgare. Helena Westermarck och den finska bildningskulturen i det moderna genombrottets tid, 1880–1910. Lectio praecursoria 3.3.2018". Ennen ja nyt. Historian tietosanomat.
”Föregångare, förebilder, mentorer”. Astra nova 81 (1/2): sid. 2-86. 1999. ISSN 1238-1837. Libris 9285447
Konttinen, Riitta (1988). ”Finska konstnärinnors 1880-tal: Ljus, luft och färg. Elin Danielson, Amélie Lundahl, Helene Schjerfbeck, Helena Westermarck och Maria Wiik”. De drogo till Paris. Liljevalchs konsthall. sid. 220–253. Libris 3069758
Mazzarella, Merete (1985). Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen: Frihet och beroende i finlandssvensk kvinnolitteratur. Helsingfors: Söderström. Libris 7845729. ISBN 951-52-1007-0
Mazzarella, Merete (1984). ”Kvinnofrigörelse i Helena Westermarcks romaner”. Historiska och litteraturhistoriska studier 59: sid. 221–240. ISSN 0073-2702. Libris 9240532
Mazzarella, Merete (1993). ”Kvinnomedvetanden formas: Helena Westermarck och Annie Furuhjelm”. Att skriva sin värld. Helsingfors: Söderström. sid. 114–144. Libris 1996687
Storskog, Camilla (2012). ”Paris from a window: impressionism in Helena Westermarck's short story "Aftonstämning" (1890)”. Scandinavica: An International Journal of Scandinavian Studies 51 (1): sid. 6–33. Libris 13984215
Weckman, Harriet (2009). Med pensel eller penna: Helena Westermarck 1857–1938. Amos Andersons konstmuseums publikationer, nya serien, 70. Helsinki: Amos. ISSN 0788-0138 Libris 11773055. ISBN 978-952-9531-75-2

[066f7dfc3fe6280418346755f89861c798c3fd3f-1] [a b c] Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.^{[källa från Wikidata]}

[bebe2527dd0e18cb4c91cd8e48071bed84ef909c-2] [a b c d e f] WeChangEd, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[fcc601b47c16ce8e387c2ebd7c084bade2d8cce3-3] Helena Westermarck, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4924-1416928957530, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[83982a7ebf84b1b5aa68b6f6f015edc5c6211137-4] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2018992976, läst: 18 december 2022.^{[källa från Wikidata]}

[1]

[2]

[3]

[4]

Utmärkelser
Helena Westermarck

Född	20 november 1857^[1]^[2]^[3] Helsingfors^[1]^[2]
Död	5 april 1938^[2] eller 6 april 1938^[1] Helsingfors^[2]
Begravd	Sandudds begravningsplats
Medborgare i	Finland^[2]
Utbildad vid	Académie Colarossi
Sysselsättning	Målare, redaktör^[2], författare, bildkonstnär^[4]
Släktingar	Edvard Westermarck (syskon)
Dukatpriset
Redigera Wikidata