Iran–Irak-kriget
Iran–Irak-kriget var en väpnad konflikt mellan Irak och Iran som ägde rum från september 1980 till augusti 1988.
| Iran–Irak-kriget | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Medurs från ovan: Iranska soldater i skyddsutrustning mot irakiska kemiska vapen; soldater jublar efter befrielsen av Khorramshahr; Donald Rumsfeld och Saddam Hussein möts i Bagdad för att diskutera USA:s militära bistånd till Irak; iransk oljeplattform brinner efter en attack från USA:s flotta i Operation Nimble Archer. | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
 Iran |
 Irak¹ | ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
| Ruhollah Khomeini
|
Saddam Hussein
| ||||||||
| Styrka | |||||||||
| Vid krigets början: 100 000 till 150 000 Pasdaran och Basij 1 700 - 2 100 stridsvagnar(varav 500 i funktion), 1 700 pansarfordon, 1 000 artilleripjäser (varav 300 i funktion), 485 flygplan (varav 205 i funktion), 750 helikoptrar[2] |
200 000 år 1980, 1 000 000 år 1988, Vid krigets början: 2 800 stridsvagnar, 4 000 pansarfordon, 1 400 artilleripjäser, 380 flygplan, 350 helikoptrar[3] | ||||||||
| Förluster | |||||||||
| 500 000–1 000 000 döda;[4][5][6][7][8]
enl. iranska regeringen: 188 015 döda soldater, milismän och civila.[9][10] Ekonomiska förluster på mer än 500 miljarder am. dollar.[6] |
Uppskattning: 300 000 soldater och civila döda eller skadade.[källa behövs]
Ekonomiska förlust på mer än 500 miljarder am. dollar.[6] | ||||||||
| ¹ Med stöd från Sovjetunionen, Frankrike, Brasilien, Saudiarabien, Egypten, USA och andra arab-, Nato- och Warszawapakten-länder för Irak.[11][12] | |||||||||
Kriget började då Irak invaderade grannlandet Iran. Frontlinjen rörde sig under kriget fram och tillbaka mellan parterna. Trots FN:s säkerhetsråds krav på en vapenvila fortsatte oroligheterna fram till den 20 augusti 1988. Kriget slutade till sist med att FN (Förenta nationerna) förmedlade vapenvila i form av FN:s säkerhetsråds resolution 598 som godtogs av båda sidor. Det tog flera veckor för de iranska styrkorna att utrymma irakiskt territorium för att iaktta de internationella gränser som existerade före kriget mellan de två nationerna (se Algeravtalet). De sista krigsfångarna utväxlades år 2003.[13][14]
Kriget krävde stora förluster i liv och ekonomiska skador. En halv miljon irakiska och iranska soldater såväl som civila tros ha dött i kriget och många fler skadades, men kriget resulterade varken i krigsskadestånd eller gränsförändringar.
Namn
redigeraKriget är även kallat det påtvingade kriget (جنگ تحمیلی, Jang-e-tahmīlī) och det heliga försvaret (دفاع مقدس, Defā'-e-moqqaddas) i Iran, Saddāms Qādisiyyah (قادسيّة صدّام, Qādisiyyat Ṣaddām) i Irak och (första) persiska gulfkriget.
Krigets bakgrund och inledning
redigeraI januari 1979 ledde Ayatollah Ruollah Khomeini en islamistisk revolution i Iran. Iraks ledare Saddam Hussein ansåg att Iran var instabilt och att regeringen skulle falla vid ett angrepp. I bakgrunden låg territoriella, religiösa, politiska och etniska frågor. Irak var sekulärt och arabnationalistiskt men majoriteten av befolkningen var shiamuslimer styrd av sunniminoriteten medan Iran var islamistiskt och shiamuslimskt. I Algeravtalet 1975 hade även Shatt al-Arab (Arvand Rud) delats mellan länderna till Iraks missnöje. Saddam Hussein var även rädd för att revolutionen i Iran skulle sprida sig och ta fäste i Irak.
Kriget började när Irak invaderade Iran och iscensatte en samtidig luft- och markinvasion i iranskt territorium den 22 september 1980 efter en lång historia av gränstvister, och rädslan för uppror bland Iraks länge undertryckta shiamuslimska majoritet påverkad av den iranska revolutionen. Irak ville också ersätta Iran som den dominerande staten i Persiska viken.
Iraks angrepp mot Iran hade sin orsak i en gammal territoriell strid om några oljerika områden längst inne i Persiska viken och Irak krävde gränsändringar. Iraks ledare Saddam Hussein hoppades kunna utnyttja det av revolutionen försvagade Iran för att vinna en snabb seger.[15]
Konflikten jämförs ofta med första världskriget,[16] genom att taktiken legat mycket nära den konflikten, inklusive storskaligt skyttegravskrig, bemannade kulsprutenästen, bajonettanfall, användning av taggtråd över skyttegravar, mänskliga massanfall i ingenmansland och omfattande användning av kemiska vapen som senapsgas av Irak mot iranska soldater och civila samt mot irakiska kurder. FN:s säkerhetsråd utfärdade uttalanden som ”kemiska vapen hade använts i kriget”, men i dessa uttalanden klargjordes det aldrig att det bara var Irak som använde kemiska vapen, så det har sagts att ”det internationella samfundet förblev tyst medan Irak använde massförstörelsevapen mot iranska och irakiska kurder” och en allmän uppfattning är[17][18][19] att ”USA hindrade FN från att fördöma Irak”.[17]
Krigets utveckling
redigeraKriget inleddes den 22 september 1980 då Irak invaderade Iran. Även om Irak hoppades kunna dra fördel av det revolutionära kaoset i Iran och anföll utan formell krigsförklaring, gjorde man endast begränsade framsteg i Iran och inom några månader drevs de bort av Iran som återfått nästan allt förlorat territorium i juni 1982. De kommande sex åren var Iran på offensiven men lyckades trots flera försök till offensiver inte nå ett avgörande i kriget, vilket ledde till att fronterna stagnerade.[13]
Från början var kriget en framgång för irakierna, men snart slogs de tillbaka och kriget fördes över till Irak 1982 och utvecklades till ett utnötningskrig. Irak försökte på flera olika sätt bryta dödläget: genom att bomba iranska städer med Scudrobotar startades det så kallade städernas krig där Iran svarade med samma mynt (med hjälp av först libyska och syriska tekniker, senare även av nordkoreanska tekniker). Irak påbörjade även tankerkriget genom att anfalla iranska oljetankrar i Persiska viken och även här svarade Iran med samma metoder. Irak började använda nervgas i stor skala då kriget började gå dåligt. Trots att Iran hade en mycket större befolkning (och därför fler soldater) än Irak kunde de inte nå en avgörande seger då landet var under ett officiellt vapenembargo från flera länder i väst. FN:s säkerhetsråd krävde ett flertal gånger att stridigheterna skulle upphöra. En vapenvila började dock inte råda förrän den 20 augusti 1988, och de sista krigsfångarna utbyttes år 2003. Inga gränsförändringar skedde på grund av kriget.
Stöd från omvärlden
redigeraIran
redigeraIrans arsenal bestod vid krigets början främst av amerikanska och brittiska vapen från Shah-eran. Under kriget fick landet främst stöd från Syrien och Libyen. Vapen köptes från Nordkorea, Kina, Sovjetunionen och Libyen. I och med avslöjandet av Iran–Contras-affären visade det sig också att USA i hemlighet levererade en del vapen till Iran. Efter kriget visade det sig att även Israel hade i hemlighet sålt en del vapen till Iran. Även svenska AB Bofors smugglade illegalt sprängämnen och krut till Iran via mellanhänder i Östtyskland.[20]
Irak
redigeraIrak hade ett mycket brett stöd i synnerhet från 1982 och framåt. Landet fick omfattande finansiellt stöd av bland andra Kuwait, Saudiarabien och Förenade arabemiraten. Irak var under kalla kriget allierat med Sovjetunionen som också var dess främsta vapenleverantör, 61 procent av de totala leveranserna under perioden 1970–1990 härstammade därifrån. Andra stora källor var Frankrike (18 procent av leveranserna), Kina (5 procent), Brasilien (4 procent) och Egypten (4 procent).[21] Irak importerade ingredienser, utrustning och ammunition för tillverkning av kemiska vapen främst från Västtyskland, Nederländerna, Egypten, Indien, Frankrike, Italien, Spanien och Kina.[22]
USA blev av olika skäl indraget i kriget, och stödde främst Irak. Den tidigare iranska regeringen hade varit allierad med USA, men så var inte fallet med Khomeinis regering. 1979 togs den amerikanska ambassaden i Teheran över av terrorister, som tog ambassadpersonalen som gisslan. En fritagningsaktion beordrad av president Jimmy Carter misslyckades men gisslan släpptes dock senare.
Stödet utgjordes bland annat av underrättelserapporter om och satellitbilder på de iranska styrkorna och politiskt stöd (Irak togs bort från USA:s lista på länder som stödde terrorism efter ett besök av Donald Rumsfeld med mera). Under slutet av kriget gav USA även indirekt militärt stöd i och med att den amerikanska flottan skickades till Persiska viken. Det officiella uppdraget var att skydda den internationella oljetrafiken vars oljetankrar attackerades av båda sidor. Dock skyddade amerikanska flottan endast de oljetankrar som inte utgick från Iran. Efter att en amerikansk fregatt seglat in i en iransk mina anfölls även en grupp oljeborrplattformar som utpekades som bas för minläggningen.
Se även
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ Iranian perspectives on the Iran-Iraq war, Red. Farhang Rajaee.
- ^ . http://lcweb2.loc.gov/frd/cs/irtoc.html.
- ^ ”Iran–Iraq War (1980–1988)” (på engelska). Globalsecurity.org (John Pike). http://www.globalsecurity.org/military/world/war/iran-iraq.htm.
- ^ ”Twentieth Century Atlas – Death Tolls” (på engelska). Users.erols.com. http://users.erols.com/mwhite28/warstat2.htm#Iran-Iraq. Läst 1 mars 2009.
- ^ John Pike. ”Iran-Iraq War (1980–1988)” (på engelska). Globalsecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/war/iran-iraq.htm. Läst 1 mars 2009.
- ^ [a b c] ”Iran-Iraq War – MSN Encarta” (på engelska). Iran-Iraq War – MSN Encarta. Encarta.msn.com. 20 augusti 1988. http://encarta.msn.com/encyclopedia_761580640_2/Iran-Iraq_War.html. Läst 1 mars 2009. Arkiverad 6 april 2009 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 april 2009. https://web.archive.org/web/20090406234844/http://encarta.msn.com/encyclopedia_761580640_2/Iran-Iraq_War.html. Läst 3 september 2011.
- ^ ”Iran Chamber Society: History of Iran: Iran-Iraq War 1980–1988” (på engelska). Iranchamber.com. http://www.iranchamber.com/history/iran_iraq_war/iran_iraq_war3.php. Läst 1 mars 2009.
- ^ ”Iran-Iraq War 1980–1988” (på engelska). Historyofwar.org. http://www.historyofwar.org/articles/wars_iraniraq.html. Läst 1 mars 2009.
- ^ Hamsharionline.ir Arkiverad 11 september 2011 hämtat från the Wayback Machine., Hamshahri Newspaper: "مدير كل آمار و اطلاعات بنياد شهيد اعلام كرد: ۱۸۸ هزار و ۱۵ تن از بهترين مردان و زنان ايران اسلامي در دوران هشت سال دفاع مقدس به درجه رفيع شهادت نايل شدند."
- ^ EùmadBaghi.com, امار شهداي جنگ جامعه شناسي جنگ, webbplatsen för iranska journalisten och aktivisten Emadeddin Baghi
- ^ ”Iran-Iraq War” (på engelska). Infoplease.com. 22 september 1980. http://www.infoplease.com/ce6/history/A0825449.html. Läst 1 mars 2009.
- ^ ”The Iran-Iraq War” (på engelska). Jewishvirtuallibrary.org. http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/arabs/iraniraq.html. Läst 1 mars 2009.
- ^ [a b] Molavi, Afshin (2005) (på engelska). The Soul of Iran. Norton. sid. 152
- ^ Fathi, Nazila (14 mars 2003). ”Threats And Responses: Briefly Noted; Iran-Iraq Prisoner Deal” (på engelska). The New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9F0DEFDC113EF937A25750C0A9659C8B63.
- ^ Store norske leksikon
- ^ Abrahamian, Ervand (2008) (på engelska). A History of Modern Iran. Cambridge. sid. 171
- ^ [a b] Gieling, S. M. (24 oktober 2006). ”Iran-Iraq War” (på engelska). Encyclopaedia Iranica. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081016020220/http://www.iranica.com/newsite/articles/unicode/v13f6/v13f6001c.html. Läst 3 september 2011.
- ^ Hiltermann, Joost (17 januari 2003). ”America Didn't Seem to Mind Poison Gas” (på engelska). International Herald Tribune. http://www.globalpolicy.org/component/content/article/169/36403.html.
- ^ King, John (31 mars 2003). ”Arming Iraq and the Path to War” (på engelska). U.N. Observer & International Report. Arkiverad från originalet den 25 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090125222956/http://www.unobserver.com/index.php?pagina=layout5.php&id=815&blz=1. Läst 3 september 2011.
- ^ Cederberg, Björn (2007). Kamrat spion: om Sverige i Stasiarkiven. ISBN 978-91-975849-6-8[sidnummer behövs]
- ^ Vapenleveranser till Irak
- ^ What Iraq Addmitted About its Chemical Weapons Program Arkiverad 4 maj 2006 hämtat från the Wayback Machine.
Källor
redigera- Nationalencyklopedin, "Iran–Irak-kriget"
- Friedman, George (2004). America's Secret War. Storbritannien: Little, Brown
- Woodward, Bob (1991). The Commanders. USA: Simon & Schuster Ltd
- Ingegerd Bauder (1988): "Kriget mellan Irak och Iran", Militärhistorisk tidskrift 1988, s. 7-58
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Iran–Irak-kriget.
