Jean-Luc Marion

fransk filosof och professor

Jean-Luc Marion, född 3 juli 1946 i Meudon, Hauts-de-Seine, är en fransk filosof, professor och ledamot av Franska Akademien.

Jean-Luc Marion
Född3 juli 1946[1][2] (78 år)
Meudon, Hauts-de-Seine, Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidLycée Condorcet
École normale supérieure,
Université Paris-Sorbonne, doktorsexamen
SysselsättningFilosof, teolog, universitetslärare
Befattning
Stol nummer 4 i Franska akademien (2008–)[3]
ArbetsgivareUniversitetet i Poitiers (1981–1988)
Université Paris-Nanterre (1988–1995)
Université Paris-Sorbonne (1995–2012)
University of Chicago (2004–2022)
Utmärkelser
Prix Henri-Dumarest (1983)
Grand prix de philosophie (1992)
Karl Jaspers-priset (2008)
Joseph Ratzinger-priset (2020)[4][5]
Officer av Akademiska palmen
Riddare av Hederslegionen
Kommendör av Gregoriusorden
Redigera Wikidata

Marion är lärjunge till teologen Hans Urs von Balthasar och hans filosofi är typisk för det som Dominique Janicaud har kallat "den teologiska vändningen i den franska fenomenologin". Han studerade även under Jean Beaufret, Ferdinand Alquié och Jacques Derrida och är specialist på Descartes och fenomenologi. Marion har bland annat ägnat sig åt kärleksbegreppet (agape), om vilket han har utarbetat en fenomenologi.

Han är professor och undervisar vid Université Paris-Sorbonne och Chicagouniversitetet, samt valdes in i Franska akademin den 6 november 2008.

Verk (urval)

redigera
  • L’idole et la distance, 1977
  • Sur la théologie blanche de Descartes, 1981
  • Dieu sans l’être, 1982
  • Prolégomènes à la charité, 1986
  • Le phénomène érotique, 2003
  • Le visible et le révélé, 2005

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Jean-Luc Marion, 21 juni 2011.
  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w61m1r8d, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Roglo, person-ID på Roglo: p=jean+luc;n=marion.[källa från Wikidata]
  3. ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: jean-luc-marion, läs online, läst: 29 maj 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.cath.ch .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.fondazioneratzinger.va , läst: 4 oktober 2020.[källa från Wikidata]

Externa länkar

redigera