Wikipedia

Kristinehamn

tätort i Kristinehamns kommun, Sverige
För andra betydelser, se Kristinehamn (olika betydelser).

Kristinehamn är en tätort i Kristinehamns distrikt i Värmland och centralort i Kristinehamns kommun, Värmlands län, vid Vänern, öster om Karlstad och väster om Karlskoga.

Kristinehamn
Centralort · Tätort
Från vänster: Kristinehamns kyrka, Wallnerska villan, Kristinehamns tingshus, Picassoskulpturen och Kristinehamns rådhus
Från vänster: Kristinehamns kyrka, Wallnerska villan, Kristinehamns tingshus, Picassoskulpturen och Kristinehamns rådhus
Slogan: Picasso valde Kristinehamn. Välkommen du också!
Smeknamn: Lusasken, Krillehöla
Land Sverige Sverige
Landskap Värmland
Län Värmlands län
Kommun Kristinehamns kommun
Distrikt Kristinehamns distrikt
Koordinater 59°18′23″N 14°4′38″Ö / 59.30639°N 14.07722°Ö / 59.30639; 14.07722
Area
 - tätort 1 429 hektar (2020)[4]
 - kommun 1 384,43 km² (2019)[1]
Folkmängd
 - tätort 18 597 (2020)[3][4]
 - kommun 23 730 (2024)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 13 inv./hektar
 - kommun 17 inv./km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Kristinehamn
Postnummer 681 XX
Riktnummer 0550
Tätortskod T5720[5]
Beb.områdeskod 1781TC103 (1960–)[6]
Geonames 2699282
Ortens läge i Värmlands län
Ortens läge i Värmlands län
Ortens läge i Värmlands län
Wikimedia Commons: Kristinehamn
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
Kristinehamn omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna.
Karta över Kristinehamn från 1790-talet

Kristinehamn är belägen där åarna Varnan och Lötälven möts och sitt gemensamma utlopp har de i Varnumsviken, som är en del av Vänern. Det är Värmlands läns näst största tätort efter Karlstad.

Ekonomihistoriskt sett är Kristinehamn platsen där världsmarknadspriset på järn fastställdes, på Vågmästaregården. Detta berodde på att staden fungerade som den främsta utskeppningsplatsen för stångjärn och tackjärn från Bergslagen.[7]

Historia

redigera

Stadens ursprung var den hamn- och marknadsplats som uppstod kring den bro över Varnan där riksvägen mellan Sverige och Norge passerade. Kristinehamn har tidigare hetat Bro (Broo) och Varnums socken långt före de första stadsprivilegierna. Bro var en sätesgård, som sedan 1300-talet låg på platsen för inre hamnen och torget i Kristinehamn. Under den här tiden uppfördes en kyrka. Det saknas arkeologiska belägg för var kyrkan låg, men det finns skäl att tro att placeringen var bakom nuvarande stadshotellet på en plats som genomskärs av Gamla Kyrkogatan.[8]

1572 lät hertig Karl uppföra ett kronobruk på platsen, omfattande masugn, hammarsmedja, såg, kvarn med mera. Han lät 1582 göra Bro till stad i avsikt att platsen skulle bli centralort för Värmland men ändrade sig 1584 och gav då privilegierna till Karlstad istället, då han ansåg att Bro var mindre lämplig plats för bruksrörelse. Sitt järnbruk flyttade han till Nykroppa. Under 1600-talet ökade dock järnhanteringen i Värmland, och därmed Bros betydelse. År 1639 beslöt drottning Kristinas förmyndarregering att ge Bro stadsprivilegier, som utfärdades den 29 oktober 1642. Staden gavs då namnet Christinehamn, efter drottningen.[9][10] En ny kyrka uppfördes på nuvarande Brogymnasiets skolgård. Placeringen finns tydligt markerad på den stenlagda skolgården. Stadsvapnet symboliseras av båttypen bojort, eftersom stångjärn fraktades till Kristinehamn med häst och järnväg från Bergslagen, och därmed till Vänern för vidare transport till järnbruk med bojort och häst, där det smeds om till stångjärn. Från 1686 till 1903 fanns Fastings marknad för järnhandeln. Nöjesdelen har sedan fortsatt under namnet Fastingen. Den enda sidenfabriken utanför Stockholm fanns i Kristinehamn: Emerentia Jernfelts "fabrik för tryckning å siden och linne", som dock endast var verksamt i cirka tio år (1752–1762).

Flera större bränder har härjat i Kristinehamn, bland annat år 1777, då nästan hela staden brann ned, och år 1893, då ett femtiotal gårdar på vardera sidan Kungsgatan lades i aska.[11]

Tackjärnet kom till Sjöändan, varifrån det drogs på vagnar en mil söderut till Kristinehamn. 1842 påbörjades byggandet av en järnvägslinje på sträckan. Denna invigdes 6 september 1850 och hade hästar som framdrivningsmetod fram till 1858 då det första ångloket sattes in på sträckan. Järnvägslinjen kom senare att bli den initiala delen av inlandsbanan där kilometer 0 är placerad vid Kristinehamns järnvägsstation. En av de ungdomar som deltog i transporten av vagnar på 1850-talet var Axel Broström. Genom honom och några andra redare förvandlades Kristinehamns segelflotta under 1870-talet till en modern ångbåtsflotta.

År 1805 tillkom nuvarande Kristinehamns rådhus som ligger vid Norra Torget. Kristinehamns kyrka stod klar 1858. Den nya större kyrkan ersatte en korskyrka i trä och fick en placering utanför stadens rutnätsplan.

Stadens smeknamn Lusasken härstammar från den säregna sparbössa där kommunens invånare i hundratals år har lagt pengar till fattiga sjömän. Sparbössan tömdes varje år på luciadagen, och kallades från början i folkmun för Lusseasken vilket under årens lopp omvandlades till Lusasken. Den finns kvar och töms än idag på luciadagen. De insamlade medlen går till Sjöräddningssällskapets verksamhet.

Administrativa tillhörigheter

redigera

Kristinehamns stad blev vid kommunreformen 1862 en stadskommun omgiven av Varnums socken där också delar av bebyggelsen kom att ligga. Staden inkorporerade 1951 Varnums socken/Kristinehamns landskommun. 1971 uppgick staden i Kristinehamns kommun med Kristinehamn som centralort.[12]

I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Kristinehamns församling som 1960 inkorporerade Varnums församling.[13] Församlingen tillhör Karlstads stift.

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Kristinehamns rådhusrätt. Från 1971 till 2005 ingick orten i Kristinehamns domsaga och den ingår från 2005 i Värmlands domsaga.[14]

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Kristinehamn 1960–2020[15]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
 20 142
1965
  
 20 460
1970
  
 21 043
1975
  
 21 146
1980
  
 20 285
1990
  
 19 340 1 315
1995
  
 19 274 1 337
2000
  
 17 934 1 341
2005
  
 17 836 1 342
2010
  
 17 839 1 336
2015
  
 18 557 1 401
2020
  
 18 597 1 429

Militärstaden

redigera

Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades att förlägga Bergslagens artilleriregemente (A 9) till det som senare kom att utgöra Kristinehamns garnison. År 1985 tillkom Artilleriets officershögskola till garnisonen i Kristinehamn. År 1991 tillkom Artilleriets stridsskola och Arméns artillericentrum, vilket gjorde Kristinehamn till arméns kompetenscentrum för artilleriet. År 1994 flyttades den militära verksamhet från Kasernhöjden och Karlstads garnison. År 2000 kom dock en stor del av garnisonen att avvecklas, då Värmlands regemente, Värmlands försvarsområde och Värmlandsbrigaden utgick med försvarsbeslutet, samtidigt omorganiserades Bergslagens artilleriregemente till Artilleriregementet. År 2005 lämnades garnisonen, då Artilleriregementet flyttades till Bodens garnison. Genom försvarsbeslutet 2020 beslutades dock om en återetablering av Bergslagens artilleriregemente till Kristinehamn. Dock beslutades om att förlägga den återetablerade verksamheten till Harberget. Inför att kasernetablissementet kom staben för etableringsorganisationen för regementet vara lokaliserade till Kristinehamns rådhus på Kungsgatan 25.

Stadsdelar

redigera
  • Bro
  • Broängen
  • Djurgården
  • Drevsta
  • Enserud
  • Fältet
  • Haga
  • Kvarnbyn
  • Landa
  • Marieberg
  • Marielund
  • Presterud
  • Sandfallet
  • Sanna
  • Smedby
  • Stenbacken
  • Stenstaliden
  • Stensta
  • Strand
  • Stenfallet
  • Villastaden
  • Ålkärr
  • Östermalm

Kommunikationer

redigera
 
E18 Karlskoga-Kristinehamn

Kristinehamn ligger längs Europaväg 18 (Stockholm-Oslo) och riksväg 26.

Långdistansbussar går mellan Kristinehamn och bland annat Stockholm, Oslo, Göteborg och Jönköping. Länsbussarna i Värmland kör regionalt till Karlstad, Karlskoga, Medhamn, Björneborg, Degerfors, Rudskoga, Bjurvik, Nybble, Gullspång, Filipstad och Storfors.[16]. Det finns också stadsbussar som går på 10 olika busslinjer.

Kristinehamn har Vänerns näst största och nordöstligaste hamn.[17] Hamnen drivs av Vänerhamn AB. På sommaren går det turbåtar till några av skärgårdsöarna.

Kristinehamns station ligger vid Värmlandsbanan. Här börjar också Inlandsbanan.[18] Det går regionala tåg till Charlottenberg/Oslo/Kongsvinger, men också till Göteborg, via Karlstad och Arvika samt till Örebro via Degerfors. Med Tågåkeriet i Bergslagen(Tågab) kan man åka till Göteborg via Skövde eller via Trollhättan. Det går även tåg till Karlstad och Falun. SJ har trafik till Oslo och Stockholm även till Örebro via Hallsberg.

Näringsliv

redigera
 
Rolls-Royce (nuvarande KMAB) industrilokaler i Kristinehamn

Stadens största privata arbetsgivare är KMAB (Kongsberg Maritime Sweden AB), tillverkare av bland annat propellrar. Andra större arbetsgivare är bland annat Akzo Nobel, Aston Harald Mekaniska Verkstad, Adhesives, Wiréns Åkeri, Combi Wear Parts, Albin Components (kugghjul) och Björneborg Steel AB.

Till stadens mer innovativa bolag hör Re:NewCell AB som har en testanläggning för återvinning av textiler till textilmassa.

I Kristinehamn har myndigheten Elsäkerhetsverket sitt huvudkontor.

I Bäckhammar söder om Kristinehamn finns ett av Nordic Papers pappersbruk och även dess huvudkontor. Bruket tillverkar främst kraftpapper från egen sulfatmassa.

Bankväsende

redigera

Kristinehamns sparbank grundades 1843. Den uppgick 1975 i Länssparbanken Värmland som senare blev en del av Swedbank.

Wermlands enskilda bank hade ett kontor i Kristinehamn från dess grundande 1833. Enskilda banken i Kristinehamn grundades 1865, vilket ledde till att Wermlandsbanken lämnade orten.[19] Den 1 juli 1898 etablerade Örebro handelsbank ett kontor i Kristinehamn.[20][21] Wermlandsbanken återkom i oktober 1902.[22][23][24] Filipstads bank öppnade ett kontor i Kristinehamn den 1 oktober 1911. Kristinehamnsbanken hade då uppgått i Wermlandsbanken, senare tog Sydsvenska kreditaktiebolaget över Filipstads bank medan Örebro handelsbank blev en del av Svenska Handelsbanken. Skånska banken (tidigare Sydsvenska kredit) överlät 1935 sin rörelse på orten till Handelsbanken.[25]

Den 13 september 2021 stänger Handelsbanken.[26][27] Därefter finns Swedbank och Nordea kvar på orten.

Utbildning

redigera

Grundskolor

redigera
  • Djurgårdsskolan
  • Stenstalidsskolan
  • Södermalmsskolan
  • Strandskolan

Gymnasium

redigera
  • Brogymnasiet
  • Presterudsgymnasiet.[28]

Övrigt

redigera
  • Kristinehamns folkhögskola KPS (KPS).

Kultur och evenemang

redigera

På 1980-talet kom det mycket punkmusik från Kristinehamn, och än idag finns flera mer eller mindre framgångsrika grupper inom rock och punk. Band som Jumper och Burst kommer från staden där även storbandet 0550 Big Band har huserat under flera decennier.

Turism och sevärt

redigera

Skärgården och dess öar

redigera

I skärgården går det turbåtar till flera öar, bland annat till Vålön där det finns flera sandstränder. Från Vålön finns broar över till Kalvön och Sibberön, där det finns tält och grillplatser. Kalvön, Sibberön och några holmar ingår i Sibberöns naturreservat. På Alvön och Långön finns bra klippbad och övernattningsmöjligheter i tält, vindskydd eller egen båt. På sommaren kan man även ö-luffa i skärgården med flera olika båtar, vilket är en väldigt uppskattad turistattraktion.

Konstmuseet

redigera
 
Konstmuseet

Kristinehamns konstmuseum ligger i västra delen av Kristinehamn. Under 2003 anordnades en Picassoutställning som rönte internationell uppmärksamhet. 2005 anordnades en välbesökt utställning med den finske arkitekten Alvar Aalto.

Bojorten Christine af Bro

redigera

Bojorten Christine af Bro - tillika det flytande stadsvapnet - har efter sin jungfrufärd den 18 juni 2005 varit ett välbesökt turistmål. Bojort är ett fartyg av nederländskt ursprung och användes på 1500-, 1600- och 1700-talen för transporter av främst stångjärn från Bergslagens hyttor. Inga fartyg av dessa modeller fanns kvar i Norden men som ett EU- och arbetsmarknadsprojekt har man rekonstruerat ett sådant fartyg i Kristinehamn. Denna nya bojort med en total längd på 29,5 meter och en vikt på 130 ton marknadsförs som ett turist- och kulturprojekt av Kristinehamns kommun, som sedan år 2000 är huvudman i projektet. Denna bojort bär namnet "Christine af Bro"[29], och byggdes under åren 1997-2005. I augusti 2005 var fartyget med på slutmålet av Tall Ship Race i Fredrikstad i Norge. Under denna resa besökte över 5 000 personer fartyget.

Picassoskulpturen på Strandudden

redigera
Se vidare: Picassoskulpturen i Kristinehamn
 
Picassoskulpturen på Strandudden

På Strandudden står sedan 1965 Pablo Picassos 15 meter höga monumentalskulptur av hans hustru Jacqueline.[30] De första skisserna och modellerna till skulpturen gjordes på 1950-talet. Den norske konstnären Carl Nesjar hade arbetat med Pablo Picasso och gjort skulpturer för honom under cirka 17 år. Picasso hade länge haft lust att få en stor skulptur uppförd någonstans. Det hade redan gjorts en modellskulptur. Nesjar hade förhört sig i sin hemkommun i Norge, men Larviks kommun tyckte nog att skulpturen var för gräslig.[31]

I Frankrike mötte Nesjar Bengt Olson, som var målare från Kristinehamn.[30] Nesjar nämnde skulpturen "utan hem". Olsson kom då på att den kanske skulle kunna sättas upp i Kristinehamn eller någonstans i stadens omnejd. Nesjar tyckte att Olsson skulle kolla upp det. Olsson kontaktade kommunstyrelsen, och Nesjar drog förslaget för Picasso. Picasso sa att om Nesjar uppförde skulpturen, och den stod på en lämplig plats, så skulle det fungera. Några fotografier togs ute på den udde som numera kallas Picassoudden.

Kristinehamn använder sig av sloganen "Picasso valde Kristinehamn. Välkommen du också!" Begreppet Pablo Picasso har visat sig vara särskilt livskraftigt i staden och bland annat kommit att namnge allt från pizzerior (Pablo och Picasso) till en fotbollscup (Picasso-cup). Kristinehamns Simsällskap har även en tävling som kallas Picasso-cup. Kristinehamns Tennisklubb startade 1994 en inomhustävling som fick namnet Pablo Open och några år efter en utomhustävling som fick namnet Picassospelen.

Personer

redigera
Se även Personer från Kristinehamn

Tidig industrihistoria

redigera

Det exportorienterade kronobruket Bro (numer Kristinehamn) tillkom under 1570-talet på initiativ av Karl IX och var ett komplement till kronobruket vid Asphyttan som är en skapelse av Gustav Vasa. Det var en förhållandevis stor anläggning vid Bro med fyra masugnar, en hammarsmedja och två härdar, en osmundsmedja med två härdar och en så kallad klensmedja. Till bruket hörde även fyra kvarnar. Vid Bro kungsgård och kronobruk arbetade i slutet av 1570-talet mellan 80 och 100 personer. Under 1580 hade antalet sjunkit till 35 personer. Vid mitten av 1580-talet hade verksamheten avstannat helt. Den huvudsakliga orsaken var att hertig Karl hade uppfört sitt tredje och mest betydelsefulla bruk, Nykroppa och flyttat verksamheten från Bro till dit. Det finns även uppgifter i 1574 års räkenskaper att en anläggning i Säby hörde till Bro kronobruk.[32]

Bro bruks tid blev dock kortvarig och det berodde främst på avståndet till Persbergs gruva. Det blev för dyrt och mödosamt att forsla malmen de 5 milen från gruvan till Bro. Efter att bruket fick läggas ned återgick Bro till sin gamla uppgift att vara utskeppningshamn för Bergslagens järnprodukter och importhamn för livsmedel.[32]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012–2019, SCB, 21 februari 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Folkmängd och befolkningsförändringar - Kvartal 3, 2024, SCB, 12 november 2024, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, SCB, 23 mars 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 3 januari 2014.[källa från Wikidata]
  6. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Hallin, Björn (11 december 2014). ”Vågmästaregården i Kristinehamn – här bestämdes Sveriges järnpriser”. Mnytt. https://mnytt.se/2014/12/11/vagmastaregarden-i-kristinehamn-har-bestamdes-sveriges-jarnpriser/. Läst 25 juli 2023. 
  8. ^ ”I begynnelsen fanns två älvar och en bro”. NKP. 19 mars 2024. https://www.nkp.se/2024/03/19/i-begynnelsen-fanns-tva-alvar-och-en-bro-c6b52/. Läst 20 mars 2024. 
  9. ^ Kristinehamn, Nordisk familjebok Uggleupplagan, Runeberg.org (läst 28 okt 2022)
  10. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 71 
  11. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 72 
  12. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  13. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  14. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Kristinehamns tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  15. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010. 
  16. ^ Värmlandstrafik
  17. ^ Vänerhamn - våra hamnar.
  18. ^ ”Inlandsbanan.se”. Arkiverad från originalet den 24 september 2005. https://web.archive.org/web/20050924111137/http://inlandsbanan.se/. Läst 25 september 2010. 
  19. ^ 1866-1870 Värmlands län - BISOS H. Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser. Ny följd. 3. Åren 1866-1870. Värmlands län, s. 20
  20. ^ Aktiebolaget Örebro Handelsbanks Afdelningskontor i Kristinehamn Arkiverad 16 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Ansgarii-Posten, 16 juni 1898
  21. ^ 1896-1900 Örebro län - BISOS H. Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser. Ny följd 9. Åren 1896-1900. Örebro län, s. 41
  22. ^ Vermlands enskilda bank köper hus och uppsätter afdelningskontor i Kristinehamn Arkiverad 16 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Nya Wermlands-Tidningen, 3 april 1902
  23. ^ Wermlands Enskilda Banks, huvudkontoret, arkiv, Riksarkivet
  24. ^ 1901-1905 Värmlands län - BISOS H. Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser. Ny följd. 10. Åren 1901-1905. Värmlands län, s. 58
  25. ^ Kontorsbyten mellan bankerna, Svenska Dagbladet, 28 december 1935
  26. ^ Uppgifter: Handelsbankens kontor läggs ner, Nya Kristinehamns-Posten, 23 april 2021
  27. ^ Handelsbanken stänger sex kontor i Värmland, SVT Värmland, 28 april 2021
  28. ^ Skola och barnomsorg i Kristinehamn. Arkiverad 9 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  29. ^ ”"Christine af Bro"”. Arkiverad från originalet den 8 december 2015. https://web.archive.org/web/20151208163203/http://www.bojorten.se/. Läst 25 april 2019. 
  30. ^ [a b] Wingren, sid. 36
  31. ^ Wingren, sid 38. "I Larvik var emellertid den lokala konservativa opinionen emot ett så modernt konstverk ... och projektet stoppades."
  32. ^ [a b] Furuskog (1924)

Tryckta källor

redigera
  • Bo Wingren (2003). Picasso i det offentliga rummet. Stockholm: Carlsson. Libris 8899574. ISBN 91-7203-539-0 
  • Furuskog, Jalmar (1924). De värmländska järnbruken: kulturgeografiska studier över den värmländska järnhanteringen under dess olika utvecklingsskeden. Filipstad: Bronellska bokhandeln. Libris 8286 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kristinehamn&oldid=55854831”