Kurfurstendömet Köln

Ärkebiskopdömet Kölns sekulära domäner

Kurfurstendömet Köln eller Kurköln var ett furstbiskopsdöme i det tysk-romerska riket, som fanns från 900 e.Kr. till tidigt 1800-tal. Furstendömet styrdes av ärkebiskopen i Kölns ärkestift men sekulariserades år 1803.

Ärkestiftet och kurfurstendömet Köln
Erzstift und Kurfürstentum Köln (Tyska)

953–1803


Flagga Vapen
Kurfurstendömet Kölns utbredning 1560.
Kurfurstendömet Kölns utbredning 1560.
Kurfurstendömet Kölns utbredning 1560.
Huvudstad Köln, Bonn
Språk Tyska, latin
Statsskick Furstbiskopsdöme
Bildades 953


Upphörde 1803


Areal 6600 km²
Idag del av Kölns ärkestift, Regierungsbezirk Köln

Köln ärkebiskopsstift (kurfurstendöme) i Kurrhenska kretsen, bestod av två områden på vänstra Rhenstranden – mellan hertigdömena Jülich och Berg samt ärkebiskopsstiftet Trier, jämte grevskapet Recklinghausen och hertigdömet Westfalen, med en sammanlagd areal av omkring 6 600 km2.

Ärkebiskopen var den tredje andlige kurfursten i Tysk-romerska riket och Heliga romerska rikets ärkekansler uti Italien, från 1200-talet även påvlig legat. Som förste biskop i Köln nämns en Maternus, i början av 300-talet. Genom Karl den store upphöjdes Köln 785 till ärkebiskopsstift, som omfattade biskopsstiften Bremen (till 864), Münster, Minden (till 1648), Osnabrück, Utrecht (till 1559) och Liège.

Till de förnämste ärkebiskoparna av Köln hörde Brun av Köln (953-965), Anno den helige (1056-75), Rainald von Dassel (1159-67) samt Filip von Heinsberg (1167-91), vilken 1180, då Henrik Lejonet förklarades i akt, förvärvade en del av Westfalen och Engern med titeln hertig av dessa länder.

De långa striderna med staden hade, som ovan nämnts, till följd biskopsresidensets förläggande till Bonn (1288). Herman av Wied (1515-46) var en anhängare av reformationen och avsattes därför, liksom senare Gebhard Truchsess von Waldburg (1577-83) av samma skäl. Därefter besattes biskopsstolen med bayerska prinsar till 1761 och 1785 med en österrikisk ärkehertig, varpå stiftet 1801 genom freden i Lunéville sekulariserades, och dess område på vänstra Rhenstranden avträddes till Frankrike, besittningarna på flodens högra strand till större delen till Nassau-Usingen, hertigdömet Westfalen till Hessen-Darmstadt och grevskapet Recklinghausen till hertigen av Arenberg (1811 till storhertigen av Berg). I första Parisfreden (1814) och på Wienkongressen förvärvade Preussen hela det forna ärkestiftets område. Ett nytt ärkebiskopsstift upprättades 1821 av större delen av det gamlas besittningar, och under detsamma löd biskopsstiften Trier, Münster och Paderborn.

Källor

redigera
 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Köln, 1904–1926.