Markisinnan de Sade
Markisinnan de Sade (japanska: サド侯爵夫人?, Sado kōshaku fujin) är ett drama i tre akter av Yukio Mishima skrivet 1965.[1] Pjäsen kretsar kring ett antal kvinnor som är släkt eller bekanta med markis de Sade (som själv aldrig framträder på scen), och kvinnornas olika åsikter omkring markisens göranden och låtanden driver handlingen. Flera svenska scenuppsättningar har gjorts, bland annat av Ingmar Bergman.
| Markisinnan de Sade pjästext | |
 Den tänkta ensemblen till Dramatens uppsättning 2015. Från vänster: Elin Klinga, Maria Bonnevie, Livia Millhagen, Marie Göranzon, Rebecka Hemse, Mia Benson och regissören Stefan Larsson. | |
| Författare | Yukio Mishima |
|---|---|
| Originaltitel | サド侯爵夫人 (Sado kōshaku fujin) / (Madame de Sade) |
| Originalspråk | japanska / engelska |
| Land |  Japan |
| Ämne | dualism |
| Genre | historiskt drama |
| Utgivningsår | 1965 (1967) |
| Premiärår | 1965 |
| Svensk premiär | 1970 |
| Huvudpersoner | Madame de Montreuil, Grevinnan de Saint-Fond, Renée (Markisinnan de Sade), Anne, Baronessan de Simiane, Charlotte |
| Utmärkelser | ACA National Arts Festival (1965) |
Handling
redigeraDramat utspelar sig åren 1772–1790 och handlar om betydelsefulla kvinnor i markis de Sades närhet – i synnerhet makan Renée, svägerskan Anne och svärmodern Madame de Montreuil. Dramat följer kända biografiska data.
Det finns ett tydligt spänningsförhållande i pjäsen mellan Renée och hennes mor vad gäller deras uppfattningar om markisen. Det finns ett lika tydligt spänningsförhållande mellan systrarna Renée och Anne i deras rivalitet om samme man.
Den genom hela pjäsen omtalade markisen är aldrig med på scen. Rollsättningen är alltigenom kvinnlig, baserad på personer i markisens närhet eller omgivning.[2]
Tre akter
redigeraDramat är uppdelat i tre akter. Nedan ges basfakta om dessa:
- "Första akten – hösten 1772". Scenen är i madame de Montreuils salong i Paris. de Montreuil försöker ordna så att svärsonen blir fri från anklagelserna om osedlighet. Hon rekommenderar dottern Renée att söka skilsmässa, något som denna vägrar. Renées syster Anne är tillbaka från en resa i Italien, där hon umgåtts intimt med markisen (något som Renée känner till). de Montreuil får ett vredesutbrott.
- "Andra akten – september 1778". Scenen är ånyo i madame de Montreuils salong i Paris. Efter nya domstolsförhandlingar slipper markisen undan med böter. Markisen hinner dock rymma ur fängelset, innan han får vetskap om sitt snara frigivande. Fängelsevistelsen fortsätter. Upphetsade diskussioner förs mellan mor och dotter (Renée).
- "Tredje akten – april 1790". Scenen, för tredje gången hos madame de Montreuil i Paris, utspelas nio månader efter franska revolutionen. Anna föreslår att hela familjen ska fly undan revolutionärerna till Venedig, något som avböjs. Markisen är på väg att släppas fri, medan Renée å sin sida bestämmer sig för att gå i kloster. Justine, romanen som markisen skrivit under sin fängelsetid, har särskild betydelse för de närvarande. Det meddelas att den frisläppte markisen väntas på besök, och Renée förklarar att de inte får mötas.
Produktion
redigeraPjäsen publicerades första gången 1965, och den första scenuppsättningen skedde i Japan samma år. Två år senare kom den ut i översättning till engelska, under titeln Madame de Sade (Grove Press).
Pjäsförfattaren Yukio Mishima, känd som den store stilisten i modern japansk litteratur, hade redan tidigare utmärkt sig med romaner och andra verk, där masochism och (homo)sexualitet var några teman. Mishima hade ett stort intresse för samurajernas krigarheder bushido,[3] och även detta ämne märks i Markisinnan de Sade.
Mishima identifierade sig sannolikt med pjäsens markis, han som ibland sågs som en av anstiftarna till franska revolutionen. Själv längtade den revolutionärt lagde japanen efter att kunna förändra utvecklingen i ett Japan som han på 1960-talet tycktes se förlora sin själ till materialismen. Grundinnehållet i pjäsen är en serie filosofiska diskussioner omkring människans dubbelhet.[2]
Japanska uppsättningar
redigeraOriginaluppsättningen av pjäsen skedde 14 november 1965, i Kinokuniya-salen i Tokyo. Uppsättningen var i regi av Takeo Matsuura och producerad av New Literature Theatre. Bland skådespelarna syntes Yatsuko Tannami ("Renée"), Yoshi Minami ("Madame de Montreuil"), Hideko Muramatsu ("Anne"), Natsuko Kahara ("Baronessan de Simiane"), Miki Masaki ("Grevinnan de Saint-Fond") och Junko Miyauchi ("Charlotte").
Svenska uppsättningar
redigeraI Sverige spelades pjäsen på Dramaten när Svenska Teatern i Helsingfors gästspelade där 1970, i regi av Carl-Axel Heiknert.
Ingmar Bergman gjorde senare en uppmärksammad uppsättning som hade premiär 8 april 1989 på Dramatens lilla scen. Uppsättningen omarbetades av Bergman för television 1992. I Bergmans scen- och TV-version sågs Stina Ekblad som markisinnan de Sade, Anita Björk som Madame de Montreuil och Marie Richardson som Anne tillsammans med Helena Brodin, Margaretha Byström och Agneta Ekmanner i övriga roller.[4] Föreställningen var tydligt influerad av det japanska no-spelet vad gäller sparsmakad scenografi, stiliserad dialog och återhållsamma rörelsemönster. Masker förekom dock inte.
Våren 2015 visade Dramaten pjäsen på scenen Elverket i regi av Stefan Larsson. I den uppsättningen spelades rollerna av:[5]
- Madame de Montreuil – Marie Göranzon
- Grevinnan de Saint-Fond – Ingela Olsson
- Renée, Markisinnan de Sade – Livia Millhagen
- Anne – Ana Gil de Melo Nascimento
- Baronessan de Simiane – Elin Klinga
- Charlotte – Mia Benson
Maria Bonnevie hade huvudrollen som Renée men drabbades av sjukdom en vecka efter premiären och föreställningen flyttades fram en månad. Hon ersattes av Livia Millhagen som då hade rollen som Grevinnan de Saint-Fond. Den rollen spelades därför av Ingela Olsson.[6] Rebecka Hemse skulle ursprungligen spelat Anne men ersattes av Ana Gil de Melo Nascimento innan premiären.
Uppsättningar i andra länder
redigeraIngmar Bergmans scenuppsättning av pjäsen (se ovan) flyttades även över till scener i New York 1993 och 1995.
2008 spelades pjäsen i Frankrike till mycket goda kritikerrecensioner.
2009 sattes Madame de Sade (den engelska titeln) upp på Donmer West End i London till blandad kritik. I denna uppsättning spelades "Renée" av Rosamund Pike, "Madame de Montreuil" av Judi Dench och "Grevinnan de Saint-Fond" av Frances Barber.
Referenser
redigera- ^ Anneli Dufva (16 februari 2015). ”"Markisinnan de Sade" av Yukio Mishima på Dramaten”. P1 Kultur/Kulturnytt. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6095144. Läst 25 januari 2016.
- ^ [a b] Canby, Vincent. ”THEATER REVIEW; Mishima's View of Marquis de Sade” (på engelska). nytimes.com. http://www.nytimes.com/1995/06/09/theater/theater-review-mishima-s-view-of-marquis-de-sade.html. Läst 4 juni 2017.
- ^ Yukio Mishima i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 4 juni 2017.
- ^ ”Markisinnan de Sade”. Ingmar Bergmans stiftelse. http://ingmarbergman.se/verk/markisinnan-de-sade. Läst 25 januari 2016.
- ^ ”Markisinnan de Sade”. Dramaten. http://www.dramaten.se/Repertoar-arkiv/Markisinnan-de-Sade/. Läst 25 januari 2016.
- ^ Natalie Demirian (23 februari 2015). ”Bonnevie sjuk – tvingas hoppa av Dramaten-pjäs”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/scen/article20363027.ab. Läst 25 januari 2016.