Norges statsminister
Norges statsminister är Norges regeringschef. Statsministerämbetet infördes i Norge i dess nuvarande form den 21 juli 1873[1], alltså 32 år före upplösandet av svensk-norska unionen (1814-1905). Statsministern utnämns av Norges monark.
Norges statsminister | |
Titel | Hans Excellens |
---|---|
Utses av | Norges monark |
Underställd | Norges monark |
Mandatperiod | Val till Stortinget hålls vart fjärde år. |
Förste innehavare | Frederik Stang |
Inrättat | 21 juli 1873 |
Webbplats | Statsministerns kontor |
År 1884 infördes parlamentarismen i Norge och sedan dess måste statsministern enligt konstitutionell sedvanerätt ha stöd av en majoritet av Stortingets ledamöter. Sedan 2021 är Jonas Gahr Støre Norges statsminister.
Utnämning
redigeraStatsministern utnämns av monarken, och sedan parlamentarismen infördes 1884 måste hon ha stöd av en majoritet av Stortingets ledamöter. Enligt praxis ger den avgående statsministern monarken råd om vem som ska utses till ny statsminister efter sin avgång. Statsministern är vanligtvis ledamot av Stortinget, men överlåter sin plats i Stortinget till sin ersättare så länge som han eller hon sitter i regeringen.
Regeringens övriga ledamöter, statsråden, utnämns av monarken efter statsministerns befallning. De kvarstår så länge de har statsministern och Stortingets förtroende.
Befogenheter
redigeraDen norska statsministerns roll är inte formellt fastställd i Norges grundlag, utan bygger på konstitutionell sedvanerätt där statsministern, regeringen och ministrarna styr i monarkens namn. Statsministern är medlem av Statsrådet, chef för Norges regering och är i princip monarkens närmsta rådgivare. Den makt som statsministern har över regeringen är avhängigt flera olika faktorer:
- Möjligheten att styra regeringens dagordning, och därmed bestämma vad som ska behandlas.
- Möjligheten att utnämna och entlediga regeringsmedlemmar.
- Inflytandet som kommer av stödet från Stortingets majoritet.
- Positionen centralt i den offentliga maktapparaten.
I europeiska studier visar det sig att den norska statsministern har mindre makt och inflytande än andra europeiska kollegor.[2]
Historik
redigeraFöre införandet av titeln statsminister 1873, vad det enligt Norges grundlag av den 4 november 1814 riksståthållaren som var ordförande i den norska statsrådsavdelningen i Kristiania. När ämbetet Norges vicekung var tillsatt, var det i stället denne som övertog ordföranderollen i statsrådet, men bägge trädde tillbaka då kungen själv höll konselj på plats i Kristiania. När det inte fanns någon vicekung eller riksståthållare inträdde istället ett förstestatsråd som tillförordnad ordförande.
Fram till 1873 var Norges statsminister placerad i Stockholm, men denne var endast ledare för Stockholmsavdelningen av det norska statsrådet och inte någon regeringschef. Under den svensk-norska unionen var den svenske utrikesstatsministern ansvarigt statsråd för både Sveriges och Norges utrikes relationer.
Lista över Norges statsministrar
redigera
Detta är en lista över Norges statsministrar från 1873 och framåt.
Liberala partiet (Venstre) | Høyre | Samlingspartiet | Frisinnede Venstre | Arbeiderpartiet | Senterpartiet | Kristelig Folkeparti |
1Exilregering i Storbritannien 1940–1945.
Se även
redigeraReferenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Norges statsminister, 2 juni 2011.
Noter
redigera- ^ ”World Statesmen”. http://www.worldstatesmen.org/Norway.htm. Läst 25 juni 2011.
- ^ King 1994[sidnummer behövs]
Tryckta källor
redigera- King, Anthony. 1994. "Chief Executives in Western Europe." In Developing Democracy. Comparative Research in Honour of J.F.P. Blondel, ed. I. Budge and D. McKay. London: Sage.
Externa länkar
redigera- (bokmål) Statsministerns kontor
- Wikimedia Commons har media som rör Norges statsminister.