Sandgeting
insektsart
Sandgeting (Pterocheilus phaleratus) är en liten solitär geting som särskilt kännetecknas av sin ovanligt långa tunga och sina långa med utstående behåring försedda labialpalper.
Sandgeting Status i Sverige: Starkt hotad[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Vespoidea |
Familj | Getingar Vespidae |
Underfamilj | Solitära getingar Eumeninae |
Släkte | Palpgetingar Pterocheilus |
Art | Sandgeting P. phaleratus |
Vetenskapligt namn | |
§ Pterocheilus phaleratus | |
Auktor | Panzer, 1797 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Dess utbredningsområde sträcker sig från västra Europa och österut till Kazakstan. I Sverige är sandgetingen mycket sällsynt och finns endast på ett tjugotal olika platser i Skåne, Blekinge, Halland och Öland. Den är klassad som starkt hotad.
Sandgetingen gräver sitt bo i lös sand och sandiga områden nära kusten är i Sverige artens främsta livsmiljö. Som näringsväxter har backtimjan och flockfibbla observerats, men även oxtunga och käringtand anges i mellersta Europa.
Referenser
redigera- ^ Artdatabankens faktablad om sandgeting, Läst 16 augusti 2019.