Hoppa till innehållet

AA Tauri

Från Wikipedia
AA Tauri
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOxen
Rektascension04t 34m 55,42019s[1]
Deklination+24° 28′ 53,0336 ″[1]
Skenbar magnitud ()+12,2 till 16,1[2]
Stjärntyp
SpektraltypK7 Ve[3]
VariabeltypT-Tauri-variabel[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+16,98 ± 0,04[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +5,323[1] mas/år
Dek.: -20,680[1] mas/år
Parallax ()7,4255 ± 0,0868[1]
Avstånd439 ± 5  (135 ± 2 pc)
Detaljer
Massa0,76[5] M
Radie1,81[5] R
Luminositet0,8[5] L
Temperatur4 060[5] K
Vinkelhastighet12,8 ± 1,1[4] km/s
Ålder2,4[5] miljoner år
Andra beteckningar
GSC 01833-00851, AKARI-IRC-V1, J0434554+242852, AP J04345542+2428531, 2E 1098, GALEX J043455.4+242853, IRAS 04318+2422, IRAS F04318+2422, 2MASS J04345542+2428531, UCAC2 40304106, AA Tauri, WDS J04349+2429A, WISE J043455.42+242852.9, WISE J043455.42+242852.8, Gaia DR2 147818450613367424, Gaia DR3 147818450613367424[6][7]

AA Tauri är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Oxen. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 12,2[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 7,43 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 439 ljusår (135 parsek)[7] från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 17 km/s.[4]

AA Tauri är en orange till gul stjärna i huvudserien av spektralklass K7 Ve,[1] som är en eruptiv variabel av typen T Tauri.[2] Den har en massa som är lika med ca 0,76[5] solmassa, en radie som är ca 1,81[5] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,8 gånger solen[5] vid en effektiv temperatur av ca 4 100 K.[5]

Ljuskurva i visuella bandet för AA Tauri, plottad från Bouvier et al. (2013)[8] Huvuddiagrammet visar den långsiktiga variationen och det infällda diagrammet den periodiska variationen efter en dramatisk skymning 2011.

AA Tauri är en ung variabel stjärna belägen i den stjärnbildande regionen Taurus-Auriga. Den har en visuell magnitud som varierar från 12,2 ner till 16,1[2] och har variationer i ljusstyrka på en till två magnituder under en 8,2-dygnsperiod. Ljusstyrkan har beskrivits som "ungefär konstant, avbruten av kvasicykliska blekningsepisoder".[9] De periodiska variationerna tillskrivs stjärnförmörkelser av en skev stoftskiva kring stjärnan.[10]

År 2011 försvagadesAA Tauri med cirka två magnituder och har hållit sig på den svagare nivån sedan dess. Stjärnan blev också betydligt mer rodnad. Variationerna på åtta dygn fortsätter, med en maximal ljusstyrka nu runt magnituden 14 och magnituden 16,5 som svagast. Den teoretiska grundorsaken till denna mörkhet är en varp i ackretionsskivan, belägen på ett avstånd av 7,7 AE eller mer från centrum, som fördes in i siktlinjen genom dess elliptiska rörelse kring den centrala stjärnan.[8]

I en rapport från 2003, åberopade Bouvier et al. den möjliga närvaron av ett substellärt objekt för att förklara märkliga och periodiska förmörkelser som inträffar hos den unga stjärnan var 8,3:e dygn, även om de ansåg det osannolikt att en sådan följeslagare kunde vara orsak till denna variation.[8] De föreslog en massa på 20 gånger Jupiters massa hos det störande objektet och en omloppsseparation på 0,08 astronomiska enheter. Senare studier hittar dock inga bevis för en exoplanet, men istället hittas flera ringar med strömmar mellan dem.[10]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, AA Tauri, 12 augusti 2023.
  1. ^ [a b c d e f] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d e] Samus, N. N.; et al. (2017). "General Catalogue of Variable Stars". Astronomy Reports. 5.1. 61 (1): 80–88. Bibcode:2017ARep...61...80S. doi:10.1134/S1063772917010085. S2CID 125853869.
  3. ^ Herbig, G. H. (1977). "Radial velocities and spectral types of T Tauri stars". Astrophysical Journal. 214: 747–758. Bibcode:1977ApJ...214..747H. doi:10.1086/155304.
  4. ^ [a b c] Nguyen, Duy Cuong; et al. (February 2012). "Close Companions to Young Stars. I. A Large Spectroscopic Survey in Chamaeleon I and Taurus-Auriga". The Astrophysical Journal. 745 (2): 25. arXiv:1112.0002. Bibcode:2012ApJ...745..119N. doi:10.1088/0004-637X/745/2/119. S2CID 119265730. 119.
  5. ^ [a b c d e f g h i] Güdel; et al. (2007). "The XMM-Newton Extended Survey of the Taurus Molecular Cloud (XEST)". Astronomy and Astrophysics. 468 (2): 353–377. arXiv:astro-ph/0609160. Bibcode:2007A&A...468..353G. doi:10.1051/0004-6361:20065724. S2CID 8846597.
  6. ^ AA Tau (unistra.fr). Hämtad 2023-11-14.
  7. ^ [a b] "AA Tau". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-08-10.
  8. ^ [a b c] Bouvier, J.; Grankin, K.; Ellerbroek, L. E.; Bouy, H.; Barrado, D. (2013). "AA Tauri's sudden and long-lasting deepening: Enhanced extinction by its circumstellar disk". Astronomy & Astrophysics. 557: A77. arXiv:1304.1487. Bibcode:2013A&A...557A..77B. doi:10.1051/0004-6361/201321389. S2CID 216079418.
  9. ^ Bouvier; et al. (2003). "Eclipses by circumstellar material in the T Tauri star AA Tau. II. Evidence for non-stationary magnetospheric accretion". Astronomy and Astrophysics. 409: 169–192. arXiv:astro-ph/0306551. Bibcode:2003A&A...409..169B. doi:10.1051/0004-6361:20030938. S2CID 15140780.
  10. ^ [a b] Loomis, Ryan A.; Öberg, Karin I.; Andrews, Sean M.; MacGregor, Meredith A. (2017). "A Multi-ringed, Modestly Inclined Protoplanetary Disk around AA Tau". The Astrophysical Journal. 840 (1): 23. arXiv:1704.02006. Bibcode:2017ApJ...840...23L. doi:10.3847/1538-4357/aa6c63. S2CID 119370612.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]