Hoppa till innehållet

Axel Borgström

Från Wikipedia
Axel Borgström
Född17 september 1862[1]
Död10 januari 1939 (76 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker, domare
Befattning
Justitieråd i Högsta domstolen (1907–1915)
Justitieråd i Högsta domstolen (1917–1932)
Redigera Wikidata

Axel Gustaf Sven Borgström, född den 17 september 1862Herrevadskloster i Riseberga, död den 10 januari 1939 i Stockholm, var en svensk jurist, ämbetsman och kommunalpolitiker.

Borgström studerade vid Lunds universitet, där han avlade hovrättsexamen 1884. År 1888 blev han vice häradshövding och 1897 assessor i hovrätten över Skåne och Blekinge.

År 1902 blev Borgström hovrättsråd. Han anlitades av regeringen som biträde vid Jordbruksdepartementet 1907, och utnämndes samtidigt till justitieråd, vilket han var 1907–1915 samt 1917–1932.

I Skåne var han aktiv i kommunal- och stadspolitiken, och när han flyttade till Stockholm fortsatte han sin politiska bana. Han var ordförande i Stockholms drätselkammare 1912–1920, samt ledamot av stadsfullmäktige 1910–1921. Han var ordförande i Svenska stadsförbundet från 1915, och var från 1920 tillika ordförande i Svenska järnvägsföreningen.

Han tillhörde högern, och var ordförande för Svenska pansarbåtsföreningen, i byggnastadgekommittén 1907 och i tobakskommissionen 1915.[2] År 1912 blev Borgström hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.[3]

Tillsammans med Sigfrid Skarstedt utgav han Register till Nytt juridiskt arkiv för åren 1904–23, samt ensam Kongliga hovrätten över Skåne och Blekinge 1821–1900. Biografiska anteckningar (1901).[2]

Axel Borgström var son till domänintendenten Mårten Borgström och Thomasine Borgström, född Giertz. Från 1892 var han gift med Maria Hjort (1865–1949), dotter till konsul Johan Hjort och Hulda Hjort, född Möller.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Sixten von Friesen
Ordförande för Svenska stadsförbundet
1915–1936
Efterträdare:
Johan-Olov Johansson